När en liten pojke försvinner från en förskola på Södermalm i Stockholm sätts polisinspektör Mina Dabiri och hennes kollegor åter på prov. De hittar genast likheter med en tidigare barnkidnappning, som slutade riktigt illa, och förstår att de har med livsfarliga krafter att göra. Allt pekar dessutom på att fler barn kommer att försvinna. För första gången sedan de dramatiska händelserna två år tidigare tar Mina upp kontakten med mentalisten Vincent Walder. Deras relation är lika speciell nu och han visar sig vara användbar även i denna utredning. Men klockan tickar och när de mest skyddslösa blir offer - vem kan då rädda dem?
Kände mig lite mer kluven inför den här berättelsen. För det första gick det väl inte EN ENDA SIDA utan att det påpekades i någon form hur oerhört varmt det var. För det andra så gick det knappt heller EN ENDA SIDA utan att någonting som rörde Minas OCD-issues togs upp. Och det var väl likadant med alla de andra karaktärerna - nämndes Christer så var det också något om hans hund, nämndes Peder så var det något om hans trillingar, osv. Och eftersom boken är närmare 600 sidor så blev det rätt T-J-A-T-I-G-T i längden. Och för drt tredje - hur många seriemördare som tänker ut intrikata och extremt långsökta ledtrådar som bara Vincent kan lösa finns det egentligen? Det känns lite too much av allting faktiskt. Men visst, rätt spännande är det ju ändå. Den här boken får tre högtryck av fem möjliga.
Det där kände jag redan med den första boken, så jag har uppenbarligen gjort rätt som hoppat över tvåan. Jag har även börjat bli rätt trött på seriemördare överlag. Jag önskar att Gillian Flynn kunde tänka sig att skriva något nytt snart.
SvaraRadera//DDT