Fädernas missgärningar

Har läst Fädernas missgärningar av Åsa Larsson, den som ska vara den sista boken om Rebecka Martinsson. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag att den serien redan var avslutad, så längesen var det jag läste något av Åsa Larsson. Förra delen -  Till offer åt Molok - kom ut 2013, googlade jag mig till, och det var väl cirka då jag läste den. På den tiden bloggade jag inte så systematiskt om mitt läsande. Men jag gillar böckerna om Rebecka Martinsson. Jag kanske inte alltid gillar Rebecka Martinsson in person, för det är ju fan vad hon är avig och tvär och krånglar till allt ibland. Fast jag gillar väl henne ändå, och även de andra karaktärerna. Och miljöbeskrivningarna och språket och dialogen, det är mycket att gilla med Åsa Larsson.

Detta är handlingen:

- Jag ber dig, Martinsson. Jag orkar inte göra det här. Du måste hjälpa mig. Det är en döende mans sista önskan.

Rättsläkare Lars Pohjanen ber Rebecka Martinsson att utreda ett preskriberat mord. Hon går motvilligt med på detta, fast hon egentligen är arbetstrött och slutkörd.

Snart har hon även en ny mordutredning på sitt bord. Spåren löper samman och leder också till mörka hemligheter i hennes egen familjehistoria.

Eftersom det var ett tag sen jag hängde i Kiruna och Kurravaara med omnejd så skulle det kanske ta lite tid att komma in i allting, trodde jag, och en del skulle nog vara glömt. Men det gjorde det och var det inte, utan alla karaktärer radade vänligt upp sig ur minnets galleri efterhand som de dök upp i boken. Däremot var själva mordhistorien lite rörig och med lite för många inblandade, kände jag. Fast jag gillade själva kringhistorierna och livsödena bättre, mordet kunde litegrann kvitta kände jag också. Den här boken får fyra rejäla islossningar av fem möjliga. Marsch iväg till bibblan!