Har läst Mytomanen av Sofie Sarenbrandt, som känns som del niohundrasjuttiotvå i serien om den outsägligt präktiga polisen Emma Sköld med omgivning. När jag bloggade om Skamvrån för ett par år sedan så skrev jag redan då att jag, när jag bloggade om Syndabocken ytterligare något år tidigare, var trött på Emma Sköld och det är jag fortfarande. Det är ett sånt djävla tjat om hur snygg hon är och alla karlar faller som furor så fort de ser henne och som om det inte var nog med det så är hon i alla kategorier den brightaste utredare som någonsin satt sin fot på en polisstation. Men bortsett från det så är böckerna ändå rätt okej. Spännande intriger, snabba vändningar och idag blev det en pinsam stund i fikarummet när jag läste kapitlet om när mammorna sökte upp fotbollstränaren för då blev jag blank i ögonen, hade jag varit ensam hade det nog gått över till storlip men nu fick jag bara ursäkta mig med att jag "hade ett möte" och slank iväg till mitt kontor. Hahaha. Sen tycker jag fenomenet "mytomaner" är oerhört intressant, men som sagt, det är lite för mycket om Emmas präktighet och duktighet och snygghet. Den här boken får tre feta lögner av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar