I lördags var jag ju och tävlade med tokiga Tage. Träffade en träningskompis där som har en svinduktig border collie, eller båda är ju såklart svinduktiga, och hon var som ett asplöv medan jag såsade omkring med en vilopuls på cirka ett slag per minut. Eftersom jag inte hade tränat mer än lite apporteringslek dagarna innan tävlingen så hade jag extremt låga förväntningar och nervositeten var därefter, medan min bc-kompis tränar mycket och extremt målinriktat, står därför nästan alltid på prispallen men förväntningarna blir ju desto högre.
Jamen det gick i alla fall bra. Tok-Tage knasade till det lite här och lite där, mest i apporteringen. Momentet börjar när tävlingsledaren räcker över apportbocken, och då tog Tage tillfället i akt att hälsa ordentligt på tävlingsledaren och inte lyssna sådär jättemycket på mig. MEN: han plockade upp apporten och kom med den, sedan både tuggade han och släppte det i förtid, men jag lyckades fiska upp det utan att röra fötterna så vi fick en väldigt snäll femma. I fjärrdirigeringen tjuvade han vid uppsättandet, men övriga moment hade vi bra poäng på så det räckte till uppflyttning, och det trodde jag ALDRIG.
Vi var 21 startande i klassen och jag hade räknat med att det skulle ta omkring två och en halv timme för startklassprogrammet är verkligen inte långt, men det här var seeegt. Jag startade som nummer 3 och sen hann jag gå och lämna Tage i bilen, gå en sväng med Laban, äta en hamburgare och sitta och snacka skit i kafeterian en god stund innan det var dags att gå ut och heja på en klubbkompis som hade nummer 15, och då fick vi ändå vänta en stund till innan det var hans tur. Tyckte ändå det var ett bra upplägg utan speciellt många transportsträckor på planen, men tävlingsledaren var otroligt långsam och domaren skulle också säga några uppmuntrande ord till var och en efteråt (vilket såklart var jättebra). Aja, men har det gått bra så gör det ju inte så mycket, då glider man omkring i en aura av nöjdhet. Länge såg det ut som att jag dessutom skulle hamna på prispallen, jag låg trea ända fram till någon av de sista ekipagen som kom och puttade ner mig till en fjärdeplats. Fast sedan hade de ingen prispallsceremoni så då spelade det ju mindre roll, hehe. PS: Det gick också bra för min kompis med bc:n, hon vann sin klass.
Körde sedan hem med min bil med tveksam belysning. Denna klass som startade klockan ett hade alltså pågått till efter mörkrets inbrott, vilket jag inte räknat med för då hade jag tagit min mans bil istället. Kan säga så här: det är INTE kul att åka bil i mörker när man bara har ett halvljus och ett helljus till sitt förfogande. Körde hem på småvägar för att slippa trafik och kunna ha helljuset på större delen av tiden, vilket tog evigheter för jag visste inte riktigt var jag var. Nu får jag nog bita i det sura äpplet och ringa verkstan. OBS: Alla dom där miljoner säkringarna jag köpte på Biltema var såklart FEL-FEL-FEL. Min man förbarmade sig och åkte och lämnade tillbaks dom och köpte sedan såna som var rätt på Mekonomen. Tyvärr visade det sig att alla säkringar var hela, så lösningen på problemet är nu out of reach för en vanlig dödlig.
Igår hade jag en VILODAG. Åh vad det var härligt. På agendan stod bara: promenad med hundarna, gräva upp dahliaknölarna, bära in ved. Det stökade jag undan innan klockan elva på förmiddagen och sedan låg jag i soffan och löste korsord, läste, kollade på serier, powernappade och hade det allmänt GÖTT resten av dagen. Mer sånt till folket, eller åtminstone till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar