Snön tinar och djupt inne i de norrbottniska skogarna hittas en cykel, som visar sig tillhöra en pojke vars försvinnande har förbryllat polisen. Irene har nyligen lämnat Stockholm för jobbet som polis i yttre tjänst, men på stationen i Kalix hamnar hon snart i konflikt med både chefer och fördomsfulla kollegor. I den glest befolkade bygden försiggår samtidigt verksamhet som undgår lagen. I en liten by bor flickan Nina med sin moster och sin allvarligt sjuka mamma. Framtiden är oviss, och mosterns vänner är farliga vänner. Mellan islossning och lövsprickning trappas en jakt upp, där människors sanna väsen ska träda i dagen.
Jag tyckte den här boken var både och. Jättefina miljöskildringar, bra språk, kändes väldigt trovärdig. Sen kan jag tycka att poliskaraktärerna var lite väl grovt tillyxade och huvudkaraktären Irene kan man ju fundera lite på vad hon har för trista issues i bagaget som gör att hon är sådär djävla snarstucken och butter och som hon - surprise, surprise - NATURLIGTVIS inte vill prata om. Sen var det en hel del saker som bara antyddes och som det liksom bara förutsattes att man kände till, medan andra saker beskrevs onödigt detaljerat, det kan väl räcka att nämna att x var och handlade middagsmat, man behöver kanske inte nödvändigtvis beskriva varje enskild post på inköpslistans färd från butikshylla ner i kundkorg, upp på varuband och ner i påse. Sen var det ju inget slut? tänkte jag lite irriterat när jag plöjt igenom de 340 sidorna, men tydligen var det del ett i en planerad och uppenbarligen icke fristående serie, så den som väntar på något gott får uppenbarligen vänta på del 2. Den här boken får tre isflak av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar