Jaha, här gick man och fröjdades åt både barmark och plusgrader och funderade på sådder och annat vårigt, men säg den lycka som varar. När jag klev upp i morse var det vitt på marken igen och minusgraderna blängde sturskt från termometerns display. Alltså vad FAAN. Nu får det väl ändå vara nog. Utöver det så har jag fått någon tradig låsning i axeln. Nån nerv som är i kläm eller nåt misstänker jag, jag kan veva armen obehindrat både fram och tillbaka och lyfta och greja, men när den kommer i vissa lägen så är det som om någon kör in en kniv i själva axelleden. Smärtan är att jämföra med att slå i armbågen, det som av någon anledning kallas för änkestöt, och HELVETE vad ont det gör. Har ju inte direkt gjort något som motiverar detta heller, så nu är jag bitter på detta djävla måndagsexemplar till kropp. Att det alltid ska vara något. Två grejer har hittills utlöst smärtan: 1. När jag skär bröd, i det läget när jag drar armen tillbaka och tar i (p g a mina hembakade bröd har en rejäl skorpa). 2. När jag drar på mig ett par byxor. Tydligen gör jag inget annat där armen förs bakåt, men det här räcker ju eftersom det gör så HELVETISKT ont. Ska man nu behöva börja köpa färdigskivat bröd och gå klädd som Kalle Anka, jag bara frågar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar