Här kommer en liten rapport från ett soffhörn. Bortsett från att Donald Trump och hans anhängare i detta nu beter sig som rövhål ("politiskt måste det här vara det sjukaste som hänt sen typ Berlinmuren föll", sa jag och min man till varandra) är allting bra. Är ledig till och med måndag, så än återstår det några dagar kvar att suga musten ur. Har inte gjort speciellt mycket den här ledigheten, men det är väl det som är vitsen med att vara ledig? Gått långpromenad med hundarna varje dag. Det funkar, peppar peppar, knät verkar hålla. När jag var hos läkaren i somras någon gång så sa hon att just långpromenader var inte att rekommendera som träning när man har artros för det bryter ner mer brosk än vad som byggs upp. Det var faktiskt deppigt på riktigt, men skam den som ger sig. Mellan en och en halv och två och en halv timma per dag har jag varit ute och det har funkat fint.
Ridningen börjar denna veckan, men vår grupp ska börja med teori så det är väl bara att gilla läget och se fram mot vecka 2. Ska även påbörja ett nytt socker- och alkoholfritt liv då, som ska vara fram till påsk eller så, tänker jag mig i alla fall. Kan Leif GW Persson supa som ett svin halva året och leva sunt resten så borde jag väl kunna unna mig av livets goda under semestern och julledigheten, och sedan hålla mig på den smala vägen bortsett från ett par avstickare resten av tiden.
Annars är det väl inget nytt under solen. Det har snöat lite, det gillar jag inte men det är plusgrader så förhoppningsvis blir det inte liggande så länge. Har ägnat tid åt att stapla ved och få i ordning i vår carport vedport. När vi flyttade hit ställde vi fyra stora pallkragelådor längst in och fyllde dom med spillved. Sen hamnade det hela tiden saker framför så att det inte var smidigt att plocka veden därifrån och numera har vi veden staplad längs med sidorna. Så jag har fått bort i alla fall 75 % av all bråte som stått längst in och planen är nu att flytta dit tunnorna med höns- och vaktelmat, som i nuläget står lite dumt placerade enligt den gamla trökiga "vi ställer dom här så länge"-principen som alla vet kommer att mer eller mindre bli en permanent placering eftersom "så länge" är synonymt med "orkar inte göra något åt det". Men snart så! Spännande liv jag lever, inte sant?
Häromdagen gick jag längs med en landsväg, plötsligt for alla hundarna ner i diket och där låg en avsliten skank från en dovhjort eller möjligen ett rådjur. Tänkte inte så mycket mer på det då för roadkill ser man ju lite då och då. Men någon dag senare såg jag i en lokal Facebookgrupp att Länsstyrelsen varit ute och konstaterat vargangrepp på två dovhjortar i just den skogen. GULP. Ja, det var väl det mest dramatiska jag har varit med om i år. Nu ska jag sätta mig och arbete med min kursplanering inför vårterminen, oh the joy of föreningslivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar