Alltså, denna vår har väl ändå varit konstig? Som om den inte har hänt överhuvudtaget tycker jag. Och då har jag ändå jobbat avsevärt mindre än vad jag normalt sett brukar göra. Sedan jag blev av med Narcissus så har mitt liv som chef varit förhållandevis enkelt, eller åtminstone har inte personalbiten varit speciellt betungande eftersom mitt team numera består av helt normala och trevliga människor. Sedan att det har varit lite bökigt med extra mycket sjukfrånvaro och annat som kan relateras till Corona den här våren, det får man ju tugga i sig. Men våren bara försvann, och trots att jag nog aldrig har varit hemma så mycket som den här våren så känns det ändå inte som att jag har varit det. Det har inte blivit mer gjort i trädgården, jag har inte läst fler böcker, inte gått fler promenader (fast det får jag väl skylla på artrosen, det har inte varit och är inte kul att promenera när man först får ett knivhugg i knäet och sedan legobit under foten för varje steg man tar) och inte FAN har jag legat och glott på tv i den omfattning som jag har önskat (har t ex fortfarande inte sett finalen av Robinson och nu skiter jag nog lite i den om jag ska vara helt ärlig). Och ändå så är det juni nu? JUNI? I helgen satt jag och min dotter och dividerade om hur långt det var kvar på terminen (på ridskolan) och i min värld var det väl minst en månad? och då är det avslutning nästa vecka. Fick feeling för ett tag sedan och anmälde mig till en "sommarkurs" i viltspår och känslan för den var att den väl också börjar om någon månad eller så, men det är tydligen kursstart nu på söndag. Tur man får mail om sånt, hehe. Annars hade jag väl dykt upp i spårskogen lagom till semestern och förvirrat undrat var alla höll hus.
Semester, ja. Den ska jag inte ha förrän i slutet av juli så det känns ju som en evighet dit. Men eftersom tiden är ur led så kanske det också bara är någon vecka kvar? Min man har blivit uppsagd från sitt jobb p g a Corona och blir arbetslös om några veckor om det inte inträffar ett mirakel och dom antingen får mer att göra, eller att folk plötsligt börjar anställa folk fastän det är semestertider. Men det har jag ju svårt att se.
Så nu är det väl sommar, antar jag. Juni, juli och augusti är sommarmånaderna, det är ju sen gammalt. Men jag var tydligen inte mentalt med på att juni hade börjat. Trots att juni började med riktigt jobbig högsommarvärme och igår även ett rejält åskoväder. Så nu är det svalare igen. Men snart har halva (!)2020 (!) gått och jag är inte med. Känns det som. Vad ska man göra? Fånga dagen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar