Till stallet istället, v4, pt1

Igår var vi hör och häpna bara 7 stycken på ridningen. Alla brukar ju dyka upp mangrant, så igår kändes det ju nästan som manfall (kände mig tydligen tvungen att försöka få in både mangrant och manfall i en och samma mening, det gick väl sådär). Behöver väl inte skriva att jag hade Pojken, för det är väl mer eller mindre standard nu. Det gick rätt bra, fast han är fortfarande lite tjafsig med bettet och vill kasta med huvudet och sådär, fastän jag försöker rida med fjäderlätt fast ändå stadig hand. Nu har han ju fått tänderna kollade och det var inget fel på dom, så jag tänker lite att det är hans nya grej för att slippa undan arbete, för det försöker han ju göra med jämna mellanrum. Igår kändes han dock jättepigg. Vi red en övning som egentligen mest gick ut på att vi fick kritik för våra sitsar. Sitsträning är ju alltid välkommet och nyttigt ("bara SKÄLL på mig", sa jag till Karin efteråt, för säger ingen till mig så tror jag att jag sitter jättebra och sen ser man plötsligt nån amorf djävla Barbamamma i spegeln och undrar hur det gick till), men det är ju inte så mycket att berätta om.  Pojken kändes fin i alla fall, galoppfattningarna blev bra, även dom från skritt! Undrar om jag ska våga anmäla mig till en dressyrkurs i början av mars? Det var någon happening under jullovet, men jag tyckte det kändes lite bortkastat med en häst som inte ens kan galoppera på en volt. Fast det går åtminstone rätt bra nu, men om det inte är någon häst framför som han så att säga kan ta rygg på så märker man att han hellre vill gå rakt fram. Hittills har jag dock lyckats parera och hoppas att de där förnedrande utbrytningarna hör till det förgångna (dvs typ höstterminen 2018).