I fablernas värld

Annika vill ha en uppdatering om djuren och jag är väl inte den som är den (finns det någon som har träffat en person som verkligen ÄR den som är den?) utan här kommer en liten rapport:

VAKTLARNA:
Det finns tyvärr inte mycket att säga om dom, för ska jag vara ärlig så är de hopplöst opersonliga och sitter mest och kurar under grenar. Inte ett ägg har de producerat på evigheter heller, men det hör ju till årstiden så det är ju som det är. Men söta är de. När vi köpte dom så var ett par "lite äldre" (oklart hur mycket äldre, men vaktlar blir inte så gamla) och nu i höstas så dog de, som vaktlar tydligen gör, knall och fall utan att informera om det innan, däribland den finaste hönan Honung. Flocken består nu av tuppen Johnny, hönorna Snövit och Svartprick plus tre anonyma hönor som är helt omöjliga att skilja åt. Till våren föreställer jag mig att vi ska bygga en voljär, mest för att buren de bor i nu hade varit perfekt att ha som kaninbur (till kaniner som vi alltså ännu inte har men planerar att skaffa. STAY TUNED for that) och då blir de kanske lite roligare att titta på, vad vet jag?

HÖNSEN:
Åh, mina tjejer! Höns är minsann husdjur som heter duga. Kan stå och titta på dom hur länge som helst utan att tröttna. Just nu är det lite synd om dom för marken är frusen och då kan man inte sprätta och picka och hitta smaskiga saker dagarna i ända, men de är ändå ute och strosar i hönsgården. Går ut när luckan öppnas på morgnarna, går in och sätter sig på sittpinnarna när de tycker det är kväll. Just nu ruggar de och ingen har lagt ett ägg på evigheter utom klippan Mette-Marit, som troget levererar ett ägg kanske varannan eller var tredje dag. Tror dock att Jeanette är lite på gång att börja värpa igen snart om hon inte redan har gjort det, för hennes kam och slör börjar bli rödare (de bleknar under ruggningen). Häromdagen när jag kom hem från jobbet låg det nämligen ett ägg som fortfarande var lite ljummet (d v s värpt på eftermiddagen) i det vänstra redet, och Mette-Marit lägger alltid sitt ägg på förmiddagen och i det högra redet. Men hon kan ju ha känt för lite omväxling också, sånt vet man ju aldrig.

REMUS:
Remus har, sedan gubbhunden Boris gick till de sälla jaktmarkerna, tagit rollen som flockens patriark. Som med allting han gör tar han det på mycket stort allvar. Hade han varit människa tror jag att han hade varit helt humorlös. Som hund kan han dock nedlåta sig att leka med Tage ibland, givet att Tage följer kung Remus' oskrivna lagar. Annars blir det däng. Han kan också, trots att han fyllt 9 år, få för sig att jaga sin svans. Sen ser han mäkta förnärmad ut när man skrattar åt honom.

HILDING:
Hilding är ju numera sjukpensionär efter att han för snart ett år sen fick se döden i vitögat i form av trombocytopeni. Det är lite jobbigt att tänka på. Först trodde vi inte han skulle överleva, men det gjorde han efter riktigt tuffa behandlingar med cellgifter och massor av kortison. Kortisondosen trappades successivt ner, allt gick bra men i somras sjönk plötsligt trombocyterna igen, inte så mycket som när han var riktigt dålig men tillräckligt för att vi skulle bli tvungna att börja fundera på det där jobbiga: är det rätt att utsätta ett djur för så tuffa behandlingar när prognosen är så oviss, osv. Så deppigt. Men den gången räckte det med kortison för att immunförsvaret skulle ta sig samman och sluta bryta ner trombocyterna. Nu står han på en låg kortisondos och får kanske så göra resten av sitt liv. Utöver det har han ett blåsljud på hjärtat. Han är dock inte märkbart påverkad av varken det ena eller det andra, utan är alltid glad och pigg och med på allt. Den enda skillnaden är att han har fått tunnare päls och lite känsligare mage. Förr kunde han sätta i sig vad som helst utan att det hände någonting. Det funkar inte längre, kan jag ju säga efter att ha sanerat x antal golv från hunddiarré. Tyvärr fattar han inte detta själv utan sätter fortfarande i sig vad som helst. Konsekvensanalys är inte hans starka sida.
När vi skaffade Tage var Hilding först överförtjust men lite väl buffligt hårdhänt i sin kärlek, så Tage tyckte Hilding var lite läskig. Det gick fort över, men eftersom vi motat bort Hilding från Tage ett antal gånger så var han i början väldigt avvaktande. Det är han inte längre, utan de har oftast väldigt roligt tillsammans. Hildings öron är dock som bussbiljetter, helt stämplade av valptänder. Eftersom han är Världens Snällaste Hund™.

TAGE:
Börjar mer och mer misstänka att Tage, snart 8 månader, är född i helvetet. Haha, skojar bara. Men det känns som att han har energi för ungefär tjugo normala hundar. På jobbet går det jättebra. Han ligger på mitt rum och sover hela dagarna (och det är ju förvisso tur) och bryr sig inte ett smack om ifall jag är där eller går på möte eller lunch. Men när vi kommer hem har han ju då legat och liksom laddat upp sig hela dagen och är då som en liten otäck duracellkanin på speed. Efter att ha jobbat i 8 timmar är jag väl mer som en kanin med batterier från Ica Basic, så där kan det bli lite jobbigt ibland.
Han är helt rumsren nu, men kan fortfarande få för sig att gnaga sönder saker så man får se upp med skor och sånt. Tror han har någon studsboll i sitt DNA, för helvete vad han kan hoppa. Det blir inga problem att klara hinderhöjden i brukslydnaden i alla fall. Misstänker också att han skulle kunna bli en fantastisk agilityhund, för han är snabb som jag vet inte vad. Tyvärr är mina skills som agilityhandler starkt begränsade, så vi får väl se hur det blir med den saken.
Tage är väldigt förtjust i människor och vill gärna fram och hälsa på allt och alla. Han har börjat bli lite vaktigare sådär så att han säger ifrån om något inte är som det ska. Tyvärr har han utvecklat en synnerligen stor jaktlust så det där med att ha honom lös i skog och mark är numera bara att glömma. Tack för det, hälsar x antal harar, rådjur, dovhjortar och katter. Han jagar dock inte som taxarna, med drevskall och siktet inställt på att DÖDA, utan verkar mer bara vara allmänt nyfiken. Kom dock på honom med att springa omkring och leka med en stendöd gulsparv ute i trädgården igår, så jag ska kanske låta detta vara osagt, och det kvittar ju när han ändå drar som en avlöning.

Ja, det var väl allt från Fablernas Värld just nu. STAY TUNED för uppdateringar.