Felsteg

Har läst Felsteg av Maria Adolfsson (ja, ytterligare ett 14-dagarslån som trängde sig förbi Stephen King). Den handlar om det här:

Det är morgonen efter oistra, den stora ostronfesten i Doggerland. En kvinna vaknar bakfull på ett hotellrum, i sällskap med fel man. En annan kvinna hittas brutalt ihjälslagen i sitt kök. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby får i uppdrag att leda mordutredningen, som inte underlättas av att hennes arrogante chef varit gift med offret.Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.Karen inser att hon måste hitta ett alibi åt en av de misstänkta för att själv slippa skylta med sina misstag. Samtidigt växer en vänskap fram mellan henne och offrets dotter.Karen Eiken Hornby har återvänt till Doggerland för att glömma sitt förflutna med hjälp av arbete, alkohol och män hon inte tycker om. Nu tvingas hon navigera mellan egna och andras felsteg. Doggerland är en ögrupp i Nordsjön mellan Storbritannien och Skandinavien. Landet är en kvarvarande del av den landmassa som tidigare förenade de brittiska öarna och den europeiska kontinenten. Idag består Doggerland av huvudöarna Heimö, Noorö och Frisel. Kulturen präglas av en blandning mellan det skandinaviska och det brittiska.

Jag tyckte den här boken var helt okej. Eller mer än så faktiskt. Lite kul att bara helt fräckt hitta på att ett landområde från istiden helt enkelt fortfarande existerar, tycker Doggerland införlivar sig förvånansvärt väl i både berättelsen, omvärlden och samtiden. Tycker också polisarbetet känns realistiskt, att det står och stampar rätt mycket och att allting visst inte får sin förklaring i sista kapitlet. Det jag inte gillade var det här att det tydligen inte kan finnas EN ENDA POLIS som inte har ett mörkt och traumatiskt förflutet som hen bearbetar genom att arbeta och dricka för mycket. Den karaktären känns ju lite väl gjord. Sen var kanske berättelsen också lite väl utdragen, boken är över 400 sidor lång och det är inget halsbrytande tempo om man säger så. Men jag kom ändå på mig själv med att gå och fundera på intrigen och hur det skulle gå, så helt fel ute är den inte. Den här boken får fyra ostron av fem möjliga.