Francesca

Har läst Francesca av Lina Bengtsdotter, och nu undrar ni förstås om jag har gett upp Stephen King och det har jag SJÄLVKLART inte gjort, parallell-läser i princip alltid 2-3 böcker och tycker att den, Outsidern alltså, är så spännande att den liksom måste ransoneras lite. Plus att Francesca var ett fjortondagarslån från bibblan som måste prioriteras. Har tidigare läst Annabelle och det här är en fristående (tror jag? men man har nog mer ut av Francesca om man har läst Annabelle) fortsättning. Handlingen är den här:

Kriminalinspektör Charlie Lager är mitt uppe i en komplicerad utredning i Stockholm när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som för snart trettio år sedan försvann från trakten där hon själv växte upp. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca?
När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.


Jag tycker ungefär om den här som om den förra. Stör mig lite på schablonen Charlie (boken startar till exempel med att Charlie av sin chef tvingats gå i terapi, vilket hon naturligtvis motsätter sig kraftigt, har vi hört den förut ELLÖR?), men på det hela taget är det en rätt spännande och välskriven historia. Jag ger den fyra barndomsminnen av fem möjliga.