Har läst Vaggvisa av Leïla Slimanis, en fransk-marockansk författare som liknades vid Gillian Flynn. Och Gillian Flynn gillar man ju. Om boken stod det så här:
Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.
Det lät smaskigt, och bitvis var det också det. Fast bitvis var det också väldigt fragmentariskt och det antyddes alldeles för mycket om saker som man sen aldrig fick reda på vad det var som egentligen hade hänt. Den här boken får två flaskor rötjut av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar