Har läst Ögonvittnet av Anna Bågstam. Om den stod det så här på baksidan:
Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?
Jag tycker det här var en rätt okej såkallad spänningsroman slash polisdeckare, även om Harriet inte är polis utan civil utredare hos polisen, något som nämns ungefär åttahundra gånger, och det är också ett väldigt ältande om den elaka chefen Margareta (såklart måste en kvinnlig chef vara iskall och stel och fyrkantig och dessutom helt humorbefriad), vars direktiv Harriet såklart måste trotsa och ge sig iväg på egna spår eftersom hon ändå, trots sin relativt unga ålder, både är smartare och mer erfaren än hela den lokala poliskåren tillsammans. Ja, det är lite klichéartat, men det måste väl vara sådär om det ska bli spännande.
Intrigen är helt okej, språket är bra och även om karaktärerna är rätt stereotypa så flyter det på. Mordet blir löst men berättelsen slutar ändå med en FET cliffhanger som inte hör ihop med resten fast ändå kanske? Det lär ju komma en uppföljare vad det lider. Den här får tre vittnesmål av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar