I fredags kunde det ha varit en sån där perfekt uteridningsdag. Solen sken, himlen var blå, luften var mild, löven var gula, alla var PEPP. Vi red ut, jag red rätt långt bak så jag hade inte så mycket koll på vad som hände därframme. och dessutom hade jag ett vådligt bry med mina nya ridstövlar som verkligen var en plåga i paritet med Egyptens gräshoppor.
I vår lilla skog kan man inte galoppera överallt för stigarna är så slingriga och det är inte heller några speciella ridstigar, så nog fasen kommer det alltid en joggare eller hundägare strosande så fort man har fått upp farten, och skogen är ju till för alla så man får såklart visa hänsyn. Vi har egentligen bara ett ställe, "galoppsträckan", som är en lång, bred och spikrak stig där sikten är god, där man kan fräsa på lite, på övriga delar får man vackert hålla sig till trav och skritt. Ridläraren hade i alla fall lagt upp dagens runda så att vi skulle passera "galoppsträckan" från olika håll flera gånger eftersom hon tyckte att hästarna skulle må bra av att sträcka ut lite. Första gången fick vi galoppera kanske femtio meter, sen kom det en joggare så vi fick stanna. Och de kommande gångerna så var det Rösterna som tyckte det var för läskigt, så det blev lite ostrukturerat eftersom hon red nästan i täten och bröt av till trav hela tiden och då fick alla andra också göra det. Så en del var lite sura efteråt och tyckte att om man nu VET att det är uteritt (för det har uttalats väldigt tydligt och klart att så länge det är tillräckligt ljust och vädret är okej så är det uteritt som gäller) och man VET att man tycker det är läskigt att rida ut i skogen, varför väntar man inte några veckor tills det blir för mörkt att rida ut? På en ridbana går det ju alltid att ordna om det är någon som inte vill vara med på något, men i skogen måste ju alla hänga med på allt. Jag har inga problem med att säga ifrån om jag tycker att jag inte vågar, men jag hade känt mig dödum om jag märkte att det satte käppar i hjulen för andra. Men ja. Folk är ju som dom är.
Hade Pojken och han kändes faktiskt lite trött, men han hade å andra sidan gått en lektion på dagen när det hade varit någon gymnasieskola på besök, och det är han ju inte van vid, så jag hoppas det berodde på det och inte att han drabbats av Stora Tröttheten. Får väl se ikväll hur han känns. Har varit på apoteket och köpt ett storpack COMPEED för att vara på den säkra sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar