Har visst glömt att blogga om fredagens ridning, men allvarligt talat kändes det verkligen inte som att det var något att hänga i julgranen. Vi red en övning som gick ut på att vända rätt upp på medellinjen och rida exakt rakt fram med rakställda hästar och öva på att känna in den känslan. Jaha, men det tyckte Bulldozern var asjobbigt, så hon kompenserade det med att gå lätt högerställd istället för rak. Vilket jag då skulle motkompensera med att rida med höjd vänsterhand och rakrikta. Gick väl sådär, kan jag väl säga. Jo, hon blev väl något rakare, men den raka linjen blev då istället mer som om någon dragit en sladdrig geléorm över medellinjen och det kändes inte som att hon lossnade nämnvärt. Sedan skulle vi rida på volt med utåtställda hästar och minska volten och sedan öka i skänkelvikning och även där kände jag att Bulldozern stod emot och tyckte det var ett öde värre än döden. Och sedan drog hon igång sitt partytrick med att försöka springa ifrån problemen istället för att lösa dom, så när vi skulle jobba med galoppfattningar från skritt fanns det liksom ingen skritt. Så NJA. Det här var verkligen inte mycket att yvas över, men ridläraren tyckte ändå att "nu har vi hittat hennes Akilleshäl" och den ska vi väl jobba vidare med tills det lossnar. Skam den som ger sig, osv.
Ikväll är det hoppning. GULP, säger jag om det. Gissar att Bulldozern säger YAY, men det får stå för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar