Har läst Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag. Berättelsen utspelar sig på 80-talet och ur ett tonårsperspektiv och här finns det förstås mycket att relatera till om man var tonåring på 80-talet (vilket jag var). Tyckte dock storyn var lite ojämnt berättad, det var som att den både skulle framställas på ett fränt och lite nonchalant sätt men sen ändå vara gripande och sorglig emellanåt och det tyckte jag inte höll riktigt hela vägen om jag ska vara ärlig, och det kändes lite för spretigt och oavslutat ibland. Den här boken får tre lindriga tonårsfyllor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar