OFLYT

Är det något jag hatar så är det oflyt, när man inte kan göra någonting utan att det uppstår problem. Mitt oflyt just nu är som följer:
1. Klämde fingret i ytterdörren i lördags när jag skulle baxa in en korg med ved, hålla undan ett draperi och stänga dörren samtidigt, en uppgift som uppenbarligen var mig övermäktig. Brukar liksom låta dörren studsa igen, så tog förstås i rätt så rejält. Det gjorde så satans ont att det - jag skojar inte nu - nästan svartnade för ögonen. Trodde att det bara var veklingar som kunde svimma av smärta, men uppenbarligen var jag nu och plaskade med fötterna i den pölen. Det gör fortfarande så ont att jag hoppar till varje gång jag råkar peta till med fingret lite oförsiktigt. Skriva på ett tangentbord är tortyr. Får använda pekfingervalsen som en djävla nybörjare, vilket stressar mig eftersom allting då tar hundra gånger så lång tid som det brukar göra.
2. Körde emot trottoarkanten när jag skulle svänga in på vår gata från stora vägen. Tänkte inte så mycket mer på det förrän jag stängt av motorn och gick ur bilen. Hörde ett väldigt distinkt och oroväckande pysande ljud som inte brukar höras från mitt koreanska vrålåk. Gick runt, konstaterade att det var ett CENTIMETERSTORT DJÄVLA HÅL på höger framdäck, som blev platt som en pannkaka inom loppet av en halv minut. Naturligtvis exakt vid den tidpunkt när den enda bilverkstan inom rimligt avstånd stänger. Det finns extremt få tillfällen när jag saknar att bo i stan, men det här var ett av dom (och okej, det var väl tur i oturen att det hände när jag bara hade 100 meter kvar att köra. Men ändå. Jag ser det som ett SVEK. Vi pratar inte precis Grand Theft Auto-körning här för eftersom jag skulle svänga 90 grader så rullade jag i typ max 10 km/h, då ska man väl kunna nudda vid en djävla trottoarkant utan att det blir ett stort djävla hål på ens däck? KAN MAN JU TYCKA).
3. När man ändå är igång så kan man ju lika gärna tappa sin mobiltelefon i gatan så att den får en spricka i skärmen? Har aldrig hänt mig förr, trots att jag verkligen inte är särskilt försiktig med mina telefoner. Men nu var det tydligen dags att betala tillbaks för tjugo år av slarvig hantering av elektronik. Går det ens att laga? (tur i oturen igen, telefonen funkar fortfarande, men ändå? Från fickan på mina narkotikajeans till marken är det väl kanske 70 cm, det ska väl en telefondjävel tåla? KAN MAN JU TYCKA).

Ja, det var väl allt från eländesakuten en måndagskväll.