THE TV PEOPLE

Jaha, nu är det minsann påskafton. Påskens planer inkluderade mest att ligga i tv-soffan och äta godis och titta på tv i allmänhet och börja nafsa på nya säsongen av SKAM i synnerhet. Mmm...Skam. Jaha, så jag kom hem dyngsur efter morgonens taxpromenad, tände i kaminen, bytte om till torra kläder och tv:n bara: Ingen eller svag signal, kontrollera kablarnas anslutning. Vilket jag gjorde, vilket inte hjälpte. Startade om allting, vilket inte heller hjälpte. Körde någon felsökningssjälvhjälpsguide på Telias hemsida som bara talade om att det minsann inte var något fel i min anslutning och föreslog att jag skulle starta om tv-boxen. Vilket jag gjort en miljard gånger utan att den hostar ur sig några tv-kanaler. Fan vad jag blir TRÖTT på sånt här. Orkar inte med teknik som trilskas, den ska fan i mig bara fungera. Så utan tv-kanaler försmäktar jag på denna ö. Nä, så farligt är det inte. Det finns internet, det finns SVT Play, det finns Netflix. Och hade det inte funnits så finns det böcker och riktiga filmer som man spelar i dvd-spelare, inget djävla streamingtjafs. Så jag ska inte klaga. Fast jo. Om man betalar tusentals bistra kronor per år till Telia för att få tv-kanaler i sin tv så vill man ha dom JÄMT. Hör ni det, Telia?

Det ironiska i den här kråksången är att den senaste bloggutmaningen som jag och Mirre har vigt våra liv åt handlar om just tv-serier. Jag ser inte mig själv som tv-människa egentligen, i alla fall inte i den betydelsen att tv:n måste vara igång jämt och ständigt eller att jag börjar irra med blicken om tv:n står avstängd och bligar i sitt hörn. Jag kan tycka det är rätt vilsamt att inte ha tv-ljud som en matta i bakgrunden från arla till särla, och jag sitter sällan och zappar bara för att jag inte har något bättre för mig. Men visst finns det serier som jag följer mer eller mindre slaviskt, en del är dessutom ren djävla smörja, men det står jag för. Så här kommer FRÅGORNA:

1. Vilken tv-serie följer du just nu:
SVT: Skam, Bonusfamiljen
HBO: Rome, Girls
Netflix: Riverdale och 13 skäl varför och säkert nån mer.

Är mellan säsonger i följande: Game of Thrones, The Walking Dead, Bron, Stranger Things och nu ska det ju även komma en ny säsong av TWIN PEAKS. Tjugofem år är rätt länge för att vara mellan säsonger, men jag ser mycket fram mot detta.

2. Bästa tv-serie genom tiderna?
Jag säger som jag brukar: HEM TILL BYN, av Bengt Bratt. Har sett den hur många gånger som helst och är ändå beredd på att när som helst slita fram någon av boxarna och dyka in i familjerna Strid, Löfgren, Andersson och Dahls öden och äventyr från tidigt 70-tal till nutid. ÄLSK PÅ DEN (även om jag kanske tycker att den föll pyttepyttelite i sista säsongen när Jackie Söderman lämnade över regissörsrodret till Gun Jönsson. Men den är fortfarande BÄST). Svenska Hjärtan av Carin Mannheimer kvalar också in i denna kategori.
 
3. Bästa kvinnliga rollkaraktär?
Det här är ju lite sorgligt, för det VIMLAR ju inte direkt av starka, coola kvinnliga rollkaraktärer, utan antingen är de menlösa våp eller iskalla maktgalna intrigmakerskor, det finns liksom ingen som bara är normal men ändå bra. Eller som Michonne i The Walking Dead, hon är ju så djävla cool med sitt samurajsvärd, men sen var hon ju tvungen att gå och bli kär i Rick (inte så att jag missunnar henne detta, men det är så typiskt att en kvinnlig karaktär inte kan få vara sig själv nock utan framställs som att hon inte är riktigt komplett förrän hon har en MAN vid sin sida). Men jag ÄLSKAR Saga Norén, Länskrim, Malmö. Hade jättegärna haft Saga som kollega (fast kanske inte ett jobb på Länskrim Malmö?). Sen får man såklart även slå ett slag för jänterna i Skam. Och sen tycker jag så himla mycket om Jenny Löfgren i Hem till byn. Det går visst inte att välja här.

4. Bästa manliga rollkaraktär?
Agent Dale Cooper i Twin Peaks.

5. Om jag fick leva resten av mitt liv i en tv-serie så skulle jag vilja vara följande person i följande serie:
Eftersom jag är en person som är mest tillfreds när allting har sin gilla gång och det bara rullar på så hade jag väl trivts bäst som någon menlös statist som puttrar på i utkanten av händelsernas centrum i någon serie där det inte händer så djävla mycket. Till exempel i Hem till byn. Jag kan vara någon sommargäst som fladdrar förbi.  Hade aldrig pallat att leva med DRAMATIKEN i alla tv-serier jag följer.