Har läst Den första lögnen av Sara Larsson som jag snappade åt mig på årets bokrea (om ni tror att jag inte gör annat än läser just nu så är det ett önsketänkande från min sida, snarare handlar det om att jag alltid läser 3-4 böcker parallellt och nu har det slumpat sig så att de har tagit slut ungefär samtidigt) eftersom det på baksidan stod så här:
"Med Den första lögnen debuterar Sara Larsson med en välskriven spänningsroman kring ett starkt och obehagligt ämne. Den handlar om synen på sexualitet, på ordet "nej" och kvinnans rättslöshet. Den handlar om vår rättskänsla och moral, våra förväntningar och fördomar, och om vår uppfattning om brott och straff".
Låter ju spännande, eller hur? Och det var det med, bitvis i alla fall. Bitvis var den...lite seg. Lite väl omständlig. Aningens förutsägbar emellanåt och lite väl osannolik ibland. Men helt okej ändå. I korta drag handlar boken om tre gymnasiekillar som våldtog en tjej på en fest men blev friade i rättegången, och så får man följa deras olika liv i vuxen ålder när allting kommer tillbaka i och med att en okänd person plötsligt börjar sprida bilder från den där festen och då riskerar att äventyra de här killarnas familjer och karriärer och så vidare. Och alla ljuger förstås som hästar och så blir det därefter. Så kan man väl säga utan att avslöja för mycket. Den här helt klart läsvärda boken får tre och en halv försvarsadvokater av fem möjliga. Fanns som sagt på årets bokrea, men ni kan gott masa er iväg till biblioteket också. Seså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar