Soon to be: on horseback

När jag var liten fick man stå i kö i tusen år för att börja rida, nu räcker det visst med några veckor. Imorgon (tror jag, har blivit en såndär jobbig jävel som måste maila och kolla alla detaljer för säkerhets skull) drar min "återvändarridning" igång. Är till lika delar taggad som nervös, det senare för att jag är något av ett kontrollfreak och är det någonstans man både måste ha och lära sig att släppa kontrollen så är det på hästryggen, och jag är inte hundraprocentigt övertygad om att "det är som att cykla, har man en gång lärt sig så glömmer man aldrig", det kanske är en sanning med modifikation när man närmar sig 50 jordsnurr i ökad galopp. Aja, ska ju dock inte ut på något himla vildmarksäventyr så det ordnar sig väl.

Tänker mycket på vad jag ska ha på mig också. Har ju såklart kvar mina gamla ridstövlar och ett par ridbyxor i någon fräsig modell från tidigt 90-tal som lämnar en del övrigt att önska ifråga om stil och elegans, men de är bekväma och verkar i princip vara outslitliga. Tur, för de kostade runt en tusenlapp DÅ. Min sammetshjälm från samma era har dock genomgått någon ledsam nedbrytningsprocess där man efter varje ridtur fick borsta bort allt rikligare mängder av söndersmulat hjälmmaterial ur hårbottnen, så för ett par år sen så köpte jag helt enkelt en ny, även om det bara skulle vara för islandshästridning en gång om året. Där får man ju låna hjälm, men jag tycker det är asäckligt med andra människors hjälmar, plus att man inte vet vad de har varit med om (nu tänker jag alltså rent säkerhetsmässigt i den senare frågan, för även om man kan resonera som Kyra Kyrklund och mena på att när man uppnått en viss ålder så väger röven mer än hjärnan och att man därför automatiskt inte skulle landa på huvudet om man flög av, och det stämmer säkert rent anatomiskt men känns ändå rätt dumt att chansa om ni frågar mig. Vill nog ändå behålla min lättviktshjärna så intakt det går).

Ja, och så köpte jag ju nya handskar i höstas någon gång, bara på känsla sådär. Sen tillkommer en massa praktiska frågor i stil med "men var gör man av mobiltelefonen och plånboken och bilnycklarna" och såna grejer som man aldrig behövde ägna en tanke åt förr. Förr hade man ju inga grejer av värde, känns det som, så det var liksom aldrig några problem med att ha saker liggandes i fickan på jackan som hängde på någon krok bakom spiltan medan man red. Nu: NJA? Eller rider alla omkring med fickorna fulla av smartphones och stora eletronikklumpar till bilnycklar nuförtiden? Nä, det finns säkert någon som har tänkt ut en smart lösning på detta.

Känner mig alltså "redo", eller kanske inte.  Nikky sa "jamen då kanske jag och Adrian kan komma och titta" och jag bara MEN INTE FÖRSTA GÅNGEN! Hahaha. Så tuff är alltså jag.