Vänd dig inte om

Har nyligen avslutat boken Vänd dig inte om av Tove Alsterdal, och den var väl SÅDÄR om jag får säga vad jag tycker, och det får jag ju eftersom tryckfrihetsförordningen firade 250 år i dagarna. Jag har läst nån bok av henne innan, Tove Alsterdal alltså, I tystnaden begravd, om jag minns det rätt så handlade den om nån...norrländsk gubbe som hittades mördad i nån jaktkoja och nån journalist som började gräva i det och vips var de i Ryssland och blev jagade av maffian? Lite för omständligt och långsökt för min smak. Vänd dig inte om fick finfina recensioner i DN och skulle handla om Beckomberga, och är det något som triggar min läslust så är det gamla mentalsjukhus och såna grejer. Blev dock besviken, då det nästan inte alls handlade om det, utan mest var det istället en SABLA omständlig berättelse kring Svantes död och hur rimligt är det att man kan bila ner till Rumänien och bara leta rätt på en random tiggare som man sett som hastigast sitta och kura på Brommaplan? Gäsp. Känns nästan som att det enda förlåtande draget i den här boken var att det medverkade en tax, och han kom ju inte förrän precis i slutet. Tummen ner.

Läser nu Välkommen hem av Ninni Schulman, har läst de andra böckerna i den serien och gillat dom, men nu känner jag att jag börjar bli lite trött på Magdalena. Eller det var kanske mest det här att hon inte, absolut inte, absolut inte under några som helst omständigheter ville gå på någon klassåterträff, OCH SÅ GÅR HON ÄNDÅ? Seriöst, stanna hemma, det hade jag gjort, det har man rätt till när man är vuxen. Fast då hade det förstås inte blivit någon bok. Jaja, än så länge har det inte ens skett något mord, så jag får väl ge mig till tåls.