Vet inte om det är så för alla som blir äldre, men jag har i alla fall med åren blivit löjligt lättrörd. Det är ju tvivelaktigt om det är något positivt i den utvecklingen. Man börjar sin karriär som Terminator och slutar som valfri karaktär spelad av Helena Bergström, hur fränt är det på en skala? Noll, cirka, om ni frågar mig. Som idag: satt och kollade på Nobelprisutdelningen och fick på riktigt lipen i halsen när det framgick att en av årets pristagare i fysik var i förstadiet till demens och fick ledas fram till kungen för att ta emot sitt pris och sedan lotsas ut i kulisserna utan att se ut att fatta någonting av vad som skedde. Fy så sorgligt och ovärdigt. Men att få en klump i halsen och bli fuktig i ögonen på grund av det? INTE OKEJ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar