Och nu blire reklam för Woolpower

Det finns platser på jorden som är kallare än andra, och då menar jag inte Antarktis, Arktis eller ens Sibirien. De är ju rena semesterparadisen där man kan sitta med en paraplydrink och slappa i bikini, jämfört med hur det är att sticka näsan in i ett ridhus. Temperaturen i ridhus, åtminstone under perioden september till maj, går mot den absoluta nollpunkten i en galopperande (haha!) hastighet som en linjärt avtagande funktion av tiden man tillbringar där. Det är väl okej om man rider, men så fort man råkar vara stilla i mer än någon minut så tränger en utstuderat råkall iskyla in genom alla raggsockor, tjocka jackor, värmande underställ och lager-på-lager-principer som finns i hela världen. Det är väl enda gången som man kan gå ut från en byggnad i minusgrader och uppleva att det ändå är lite varmare utomhus.

Nu håller jag ju inte på jättemycket med hästar längre, så tillfällena i ridhus blir av naturliga skäl inte heller så många. Men nu i vinter har jag vid några tillfällen kört hundträning i ridhus, och stålsatt mig och varit beredd på att snudd på dö en köldrelaterad jämmerdöd. Men ser ni! För ett tag sedan investerade jag i ett underställ från företaget Woolpower, mest för att jag kände att jag ville stötta dom för att de 1. väljer att behålla arbetstillfällena i Sverige istället för att skicka dom till något låglöneland för att öka sin egen vinst, 2. verkar ha en allmänt schysst inställning till arbetsmiljö, medinflytande, personalpolitik och liknande, 3. gör riktiga kvalitetsprodukter. Eller det sista visste jag ju inte när jag beställde mitt SUPER-UNDERSTÄLL från Woolpower utan det var mer på känsla och chans jag beställde, men jag blev verkligen inte besviken.
För istället för att, efter ett par timmar i ridhus, sätta sig i bilen, vrida upp värmen på max och huttra sig hela vägen hem för att tina upp i en skållhet dusch, vara tvungen att dricka litervis med varma drycker och sitta under filtar i raggsockor för att någorlunda återfå normala kroppsfunktioner (och då är jag inte ens speciellt frusen av mig!), så kan man nu sätta sig i bilen, åka hem varm och gosig, skala av sig och bara fortsätta sitt liv som om ingenting hade hänt. Efter att ha varit I ETT RIDHUS. Helt djävla otroligt. Tänk att man skulle bli nästan 48 jordsnurr innan man skulle få uppleva något sånt.

Så nästa gång ni ska investera (för de är ju inte direkt gratis de här underställen, men det är lätt värt varenda krona och sen får man faktiskt väga in att sömmerskorna har kollektivavtal och avtalsenliga löner) i något som på riktigt håller värmen, så gör som jag. Himla synd för Woolpower att jag inte är någon trendig modebloggare med 100 000+ besök i timmen, men det är ju inte mitt fel.