I am a rock, I am an island

Ni vet den där känslan man har, när man har varit på barnkalas några timmar och kommer hem och det liksom ringer lite i öronen på grund av ljudnivån (och då var det här ändå ett väldigt lugnt och stillsamt kalas, men jag är väl känslig) och man känner sig både proppmätt och lite blodsockersvajig på samma gång på grund av ett massivt intag av 100 % snabba kolhydrater och 0 % fibrer (och jag är inte ett dugg känslig för sånt egentligen, inte som somliga som bara "omg, jag åt en skiva bröd igår, idag känner jag mig BAKIS". Hahahahaha, that's not me. Men även jag har väl en gräns då tydligen) och man är tröttare än om man har sprungit tio maratonlopp? Där är jag nu. Känner mig däremot EXTREMT NÖJD med att jag förutspådde denna känsla redan när jag handlade i fredags, och därför har planerat superenkel middag som tar typ tio minuter att svänga ihop (korv, potatis- och broccolimos, nån sallad). High-five:ar mig själv på den. Sen blir det två avsnitt av Masterchef Canada och sen är väl helgen typ slut? High-five:ar inte den senare känslan lika mycket, kan jag väl erkänna utan omsvep.