Patetiska människor

Något jag tycker är extremt patetiskt är människor som använder ord som de inte begriper innebörden av, till exempel när någon säger att "hen blev så otroligt ledsen att hen grät riktiga krokodiltårar". Alltså, att gråta krokodiltårar är ju ett uttryck för att hyckla sorg, inte någon slags ledsenhetssuperlativ. Likadant finns det folk som tror att en björntjänst är en riktigt supertjänst, en handling i sann altruistisk anda, och inte någonting som stjälper mer än hjälper. I vår närhet finns det till och med ett företag som utför olika typer av entreprenadarbeten, och de heter BJÖRNTJÄNSTER AB, och såvida firman inte ägs av någon lite humoristisk typ som heter Björn och som inte tar betalt för sitt arbete så känns det väl inte direkt förtroendeingivande om ni frågar mig.

Sen finns det den kategorin människor som inte vet riktigt hur ord ska uttalas, men som ändå ska använda dom i tid och otid. Till exempel hade Erik en gång en chef som sa "citament" istället för incitament. Min man känner en som hade missförstått innebörden av "kreti och pleti" och istället på fullt allvar sa "berätta nu inte detta för debit och kredit" när hen kom dragandes med något smaskigt skvaller. Och jag hade en gång en kollega som på fullt allvar trodde att det hette "att löpa omak" istället för att löpa amok. Den här typen av personer brukar dessutom uttala sina felaktigheter med ett så stort självförtroende att man inte riktigt hittar något sätt att påpeka att de har fel.

Igår fick jag höra att personer som är ute efter företagshemligheter nog gör det på ett mer "softikerat" sätt än att göra inbrott. "Vad sa du?" sa jag och låtsades inte ha hört, och fick då nöjet att höra ordet "softikerat" uttalas än en gång, dessutom i ett tonfall som att det var jag som inte riktigt begrep. Eftersom det uttalades av en person jag starkt ogillar så hånskrattade jag inombords både länge och väl.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, osv. Och med det swischar vi in i juli månad. Tjo flöjt.