Ja, det blev visst midsommar i år också. Trots att vädergudarna verkligen inte var på svenska folkets sida, i alla fall inte häromkring. Elva-tolv grader varmt och regn, det skulle lika gärna kunna ha varit i december (fast då hade jag jublat).
Men skitsamma, som vi brukar säga. Vi hade ändå inga storslagna planer, utan nu kunde vi med extremt gott samvete tillbringa denna magiska afton i tv-soffan, tittande på säsongsavslutningen av Game of Thrones, ett avsnitt av Penny Dreadful och ett av The Following, som är de tv-serier som vi följer just nu. Vi eldade till och med i kaminen, vilket kanske inte direkt hör till de mysfaktorer man förknippar med midsommarfirande, men som sagt, det var ingen vidare värme.
Härförleden fick jag ju ett sug efter att åka till Stockholm och lyssna på folk. Sen tänkte jag att varför gå över ån efter vatten, hela Österlen är ju nedlusat med stockholmare så jag beslöt mig för att åka till Ica i Brösarp för att få mitt lystmäte tillfredsställt. Såg framför mig hur jag skulle få stå i evighetskö till jordgubbarna och lyssna på hur folk talade rikt och drygt med östermalmska iii:n om vädret och golfresorna och hummermiddagarna och den nya barnflickan och vad rika svin nu kan tänkas dryfta när de springer ihop på Götes Allköp en midsommaraftonsförmiddag. Så roligt jag skulle få ha, tänkte jag och vroomade iväg med nytvättade öron. Och vilken besvikelse. Halva Ica upptogs av en infödingsbarnfamilj med cirka hundra barn (verkade det som), där föräldrarna propsade på att alla skulle gå i samlad trupp, vilket dock vissa av barnen hade en annan åsikt om, varpå delar av skaran stannade upp och blockerade hela gången med kundvagnar och avkommor så fort någon i sällskapet avvek mer än två meter, vilket skedde ungefär hela tiden. I övrigt var det mest pensionärer inne på Ica, inte alls mycket folk faktiskt, och jordgubbarna såldes av två flinka ungdomar som redan hade styrt upp med färdigpackade kassar som en langade fram medan den andra tog betalt, så där var inte ens någon kö att tala om. Kom på att alla stockholmare förmodligen hade anlänt och provianterat redan dagen innan midsommarafton, så nästa år får jag väl lägga om taktik.
Ja, det var väl hela midsommarfirandet det. Inte mycket att yvas över alltså, men det står jag för. Idag har jag gått en lång taxpromenad, grävt upp några hallonbuskar som stod i vägen för gräsklipparen samt planterat en ny gurkplanta i växthuset istället för en av de gamla som dog jämmerdöden av någon outgrundlig anledning. Nu hade jag tänkt ligga på soffan och äta Polly och glo på någon fördumnings-tv ett par timmar. Sedan kanske läsa en bok. Helg när den är som bäst om ni frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar