Bloggutmaning 4: Något jag skäms över

Hurra! Jag har fått inte bara en utan TVÅ bloggutmaningar. Den första, som är från Annika, är att jag ska berätta om något jag gjort/gör som jag skäms över, och den andra återkommer jag till senare (oooh vilken cliffhanger).

Först tänkte jag att det här måste ju vara en baggis att blogga om, för som svensk har man ju ett gigantiskt kulturarv i form av allsköns luthersk skuld och skam i skön förening med Jantelagen. Så här finns ju att ösa ur så att säga.
Sen började jag fundera. Vad tycker jag egentligen är pinsamt? Kom fram till att det faktiskt inte var så mycket. Det finns ju liksom folk som skäms över att köpa toapapper, och en gång halvdejtade jag en kille som blev dödligt generad när han skulle tala om basala kroppsliga funktioner som menstruation. Minns ej varför detta samtalsämne kom på tapeten, och det var väl kanske inte den största anledningen till att det aldrig blev mer än ett lamt halvdejtande, men jag har ju synnerligen svårt att föreställa mig att jag skulle kunna hysa några seriösa känslor för en vuxen karl som rodnar och stammar fram omskrivningar som "rödljus" och "lingonvecka" på ett sätt som normalt funtade människor borde ha lämnat bakom sig i samma veva som när de sålde sin trimmade Puch Montana. Släpp sargen och kom in i matchen liksom.

Men nu skulle det ju handla om mig och vad jag skäms över. Eller vad jag har gjort som jag skäms över. Det förflutna känns ju lite lättare att gräva ur, för jag tror att det här med vad man tycker är pinsamt liksom slipas av med åren.  Min kemilärare på Komvux, en medelålders kvinna, berättade om när hon varit gymnasielärare och varit på någon hajk och det skulle nakenbadas och hon bara "dom som var unga och snygga och hade kroppar som verkligen gick att visa upp stod och skylde sig och tyckte det var pinsamt, medan vi som verkligen borde skämmas bara slet av oss kläderna och hoppade i". Så här i efterhand kan jag ju tycka att det är ganska sorgligt att tycka att man "borde" skämmas bara för att man inte ser ut som en 18-åring längre, men poängen är i alla fall att man (oftast) slutar bry sig om vissa saker ju äldre man blir. Tyvärr är det alldeles för många (framför allt kvinnor) som sitter fast i det där med att man ska se ut som man gjorde när man var 18-ish, trots att det gått både ett antal år och graviditeter. Med tanke på hur inne det är med alla prylar och retro och vintage och fan och hans mormor så borde det även någon gång bli modernt att gå omkring och svänga sig med en halvgammal kroppshydda, lite shabby chic för människor liksom. Så slapp folk lägga energi på att bekymra sig över hängbröst och valkar och rynkor och annat som borde vara i-landsproblem av stora mått om man sätter det i perspektiv till alla sjukdomar och lidande och nöd som finns i världen.

Men i alla fall. Skämts har man ju gjort. En gång var jag och min exman i behov av två bilar och fick på nåder låna hans föräldrars nästan nya bil och det första som hände var att jag i full karriär backade in i den med vår bil, på vilken det naturligtvis inte blev en skråma medan deras pedantiskt skötta fordon fick en buckla. Det tyckte jag var så in i norden pinsamt att jag inte ens vågade berätta för dom vad som hänt utan tvingade min exman att sköta snacket medan jag gömde mig någonstans. Det är ju dubbelt pinsamt, dels att vara så klantig och dels vara så...eh, omogen. Vet inte om det är något med mig och bilar, för nu erinrade jag mig plötsligt att jag så sent som för några år sen stod och blåljög på verkstan att jag "inte hade en aning om" hur min bakruta hade gått sönder när det i själva verket handlade om att jag med våld hade försökt trycka in ett alldeles för stort paket (innehållandes ett trädgårdsbord) i baksätet och vips kom rutan i vägen och sprack. Fast det handlade nog mer om att jag trodde att jag inte skulle få ut reparationen på försäkringen om jag själv var vållande till skadan, än att jag tyckte det var pinsamt.

Så såna där slapstickpinsamheter finns det ju gott om. Ska jag ta något mer generellt som jag lite halvskäms över så är det väl mitt förhållande till kungafamiljen. Om man ska se rent politiskt och vad jag generellt tycker att skattemedel ska användas till så borde jag rent logiskt tycka att familjen Bernadotte skulle spolas ut med diskvattnet i det kommunala avloppsnätet. Men jag tycker det är lite coolt med kungahus och pompa och ståt och så tycker jag att kungen är så djävla ball. Och Victoria och prins Daniel och lilla Estelle är så fina. Och så vidare. Det är väl sånt jag mörkar lite ibland i vissa sammanhang för att det inte riktigt harmonierar med mitt övriga politiska statement.