The coincidence

Slölyssnade på en dokumentär om Carl Bildt på SVT Play samtidigt som jag gick in på min bloggs statistik och såg att två personer hade googlat på Gunnel Blanceflor Bildt och hamnat här. Carl Bildts dotter alltså, om någon mot all förmodan inte kände till det. Det kallar jag i alla fall ett sammanträffande som heter duga.

Från det ena till det andra, känner att jag nog måste säga något om det här med folk som skriver "en" istället för "man". Har noterat att fler och fler börjat göra det på senare tid. Till exempel: Vi fick äta snabbmakaroner och makrill till middag idag, inte så gott men vad ska en ta sig till när affären är stängd och en har glömt att handla mat? (OBS, fiktivt exempel). Alltså, jo, ja, jag förstår allt det här med att av-genusifiera språket eller vad man nu ska kalla det (finns säkert något snitsigt och medvetet ord för detta) och syftet är väl bra*, MEN, för mig som är uppvuxen i den småländska urskogen där det dräller av gamla gubbar som knarrar fram nää...om en sölle se etter om posten ä kommen än i parti och minut, så låter det här med "en" bara extremt bonnigt och lite töntigt. Nu menar jag inte att det är töntigt att vara bonde eller bo på landet, tvärtom, men det här med "en" i text blir lite som en kombination av Åsa-Nisse och Egalias döttrar som inte kan göra någon människa glad. Eller åtminstone inte mig. Sådärja, nu är det sagt. 


* Dvs, bra att man ifrågasätter gamla och invanda normer, även om jag personligen tycker att feminism mer borde handla om varför maktstrukturer i samhällen ser ut som de gör, varför allting med prefixet "kvinno-" eller "tjej-" alltid verkar vara synonymt med lågstatus och betalas/värderas därefter, eller varför det så uppenbart finns SKILLNADER som missgynnar det ena könet, och "det ena könet" nästan alltid är det kvinnliga (sen får Pär Ström säga vad han vill), såna saker tycker JAG är viktigare än att dividera om ifall det ska heta "hen" eller om Herr Gårman ska ha kjol. Just my opinion.