Sleepy hollow

Idag försov jag mig. Det händer så sällan att det faktiskt är värt ett omnämnande. Eller jag vet inte om det riktigt räknas som försovning, för jag var på jobbet i tid och då hade jag ändå varit och slängt tidningar i pappersåtervinningen på vägen OCH följt gällande hastighetsbegränsningar. Men min såkallade SMARTPHONE (som jag har som väckarklocka) hade stängt av sig själv i natt på grund av lite batteri. Det är det träligaste med de här klösbrädorna (tack tack tack till randigkatt för detta förnämliga uttryck) är att de måste laddas stup i kvarten. Den gamla Nokian jag hade klarade sig i veckor på en enda uppladdning. Eller ja, åtminstone i en vecka. Nu pratar jag inte så förfärligt mycket i telefonen, och med den gamla Nokian kunde man inte göra så mycket mer än att spela Tetris. Inte kolla mail eller Facebook, inte Instagramma, inte spela Ruzzle och Quizkampen eller läsa nyheter och kolla hur vädret ska bli. Sånt som är kul och smidigt med en SMARTPHONE, men som slukar batteri som om det inte finns någon morgondag. Igår när jag hade gått och lagt mig så noterade jag förvisso att batteristapeln var ganska låg, men jag tänkte att det nog klarar sig för på natten är den ju ändå bara i standbyläge och det kan väl inte dra så himla mycket. Men jo, uppenbarligen, för i morse slog jag upp mina melerade klockan 04.45 och tyckte det kändes...skumt. Fel. Och det var det ju också. Tur man inte är en sån som måste fixa och pyssla med sitt utseende en stund varje morgon, utan det är bara att hoppa i kläderna, trycka ner mackor och juice, borsta tänderna, greppa matlådan, på med ytterkläderna och så iväg. Och nu är det ju VÅR, så man behöver varken skotta snö eller skrapa rutor eller ens ta på sig ett ton ytterkläder. Jag har helt sturskt tvättat vinterjacka, vantar, mössa samt underställ och har för avsikt att hänga undan detta för säsongen. Jackan var värst. Den har jag haft hela vintern i ur och skur, tryckt fickorna fulla med hundgodis, lagt blodspår och smulat kexchoklad över. Man hade förmodligen kunnat mätta en hel by i Afrika i en månads tid om man lagt den i blöt och sedan kokat buljong på tvättvattnet.

Hur som helst. Tveksamt om det räknas som försovning när man inte blir försenad, men jag HATAR att börja dagen sådär, med stress och jäkt. Dessutom hade Hilding i ett obemärkt ögonblick fått tag på Remus' halsband och tuggat på spännet så det nästan var helt av, vilket jag upptäckte i morse. Mitt fel som lade det i trappan istället för att hänga upp det på en krok, men våra hundar är nästan alltid där vi är så jag tänkte inte på det. Hilding är ju för farao tio månader, ingen jätteliten valp som måste passas varje sekund. Men jo, uppenbarligen. Så idag fick det bli en shoppingrunda efter jobbet. Först till Däckia för att hämta ut mina SPRILLANS NYA sommardäck, med ett mönsterdjup att drunkna i. Fick boka en tid igår, frågade om det gick bra vid halv tre, men det gjorde det inte för då hade gubbarna fikarast och härsknade till om det vankades jobb, berättade han som jag förmodar var deras chef.  Det verkar inte direkt vara management by fear där om jag får säga vad jag tycker.
Vidare till djuraffären för att köpa nytt halsband. Naturligtvis har den gamla, snygga och BRA modellen av detta märke utgått till förmån för en lite sämre och fulare. Men det är smällar man får ta. Svängde slutligen inom Net On Net för att köpa en extra laddare till SMARTPHONEN, som kan ligga i sovrummet så att man slipper stiga upp och få ner för att hämta den laddare som man har på nedervåningen om man skulle råka se att man har lite batteri när det är dags att krypa ner i bingen. Lättjan har härmed tagits till en helt ny nivå. Eller inte. For omkring inne på Net On Net som en stressad råtta i en Skinnerbox. HATAR Net On Net, deras butik är jättestor och helt ologiskt uppbyggd med en massa gångar och återvändsgränder och "torg" som också är återvändsgränder. Hittade till slut en vägg med skylten "Laddare". Letaletaleta efter en som passar en Samsung, men näe, där fanns bara till Iphone och Ipad och fan och hans mormor. Fick fråga, jamen då hängde de väl på en vägg där det stod "Bluetooth" några meter därifrån. Jaha, det var väl det sista stället i världen jag skulle ha letat på. Idioter.

Hem, släpade ner vinterdäcken i källaren, bar in ved. Plågades svårt under tiden eftersom jag har fått en liten otrevlig låsning i ländryggen som gör att det känns som att det sticks in en kniv i vissa positioner där ryggen vrids och böjs. Inga problem med att sitta, gå eller stå, men att till exempel resa sig från sittande till stående är något av en pina. Men det går väl över på några dagar, det brukar det i alla fall göra.

Nu ska jag smaska i mig ett avsnitt av Lackalänga på Svt:s öppna arkiv. Så fort man tror att det inte kan bli sämre så vrids dålighetskniven om ett varv till. Till exempel: Lisa, en fd alkis i 20-årsåldern, elev på Lackalänga folkhögskola, får ett återfall och kommer inte tillbaks till skolan. Två lärare och Maggan, en annan elev som är fd knarkare i 20-årsåldern ger sig iväg till Malmö för att leta efter Lisa. Då vet Maggan att Lisa, hon går aldrig på systemet själv när hon krökar, utan hon skickar någon av sina "gubbs" (A-lagsgubbar) som hon brukar hänga med. Så en av lärarna fattar helt sonika posto inne på Malmös förmodat enda systembolag för att kolla "om det kommer någon gubbe som verkar köpa mycket", och så kommer det en gubbe som köper tre flaskor whisky och då VET Maggan att "han är det" och så följer dom efter honom hem, och voilá, där är Lisa, nersöpen och dan, redo för räddning. UNDERBART.