Efter 8 (ÅTTA) veckors ofrivillig vila på grund av sjukdom och skada tog jag min numera hyfsat friska och stötvågsbehandlade kropp och hasade ner till FRISKIS & SVETTIS för ett pass. Det var verkligen att skåda döden i vitögat. Men det var trevligt att gå hem igen. Då var det fortfarande ljust ute och luften var svagt blå av avgaser från tvåtaktsmotorer vid byns tuffaste ställe, "Granbaren", strategiskt placerad precis utanför skolan så att man säkerställer en strid ström av fjuniga mopedkillar, EPA-traktorer i glada färger samt tonårstjejer i tajta jeans och för mycket smink som uttråkat väntar på att någonting ska hända (och här kommer ett gott råd från en som sitter inne med facit: det kommer aldrig att hända någonting spännande vid Granbaren. Gå hem och läs era läxor istället. Kasta inte bort era liv på att stå och tråna efter de där idioterna som sitter längst bak i klassrummet och gungar på stolarna och kastar suddgummin, de är fan ingenting att ha).
I alla fall: Mopeder, blå skymning, torr asfalt. VÅRKÄNSLAN. Inte en dag för tidigt om man säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar