torsdag 5 december 2013

The animals

Har haft förmånen att uppleva en del häftiga djurgrejer på senaste tiden. Förra helgen var jag ute i skogen rätt tidigt en morgon och fick då se två dovhjortstjurar som utkämpade en strid på liv och död. Det var mäktigt. Inte ett ljud hördes förutom det klonkande ljud som uppstod när två hornkronor kördes ihop och så stod de där och försökte knuffa undan varandra. De märkte inte mig, som stod fullt synlig tio meter därifrån, de märkte inte mina helgalna taxar som gnällde och slet i sina koppel och ville ge en egen dimension av det där med "på liv och död". Vi stod där i säkert tio minuter, sedan gav plötsligt den ena tjuren vika och tog till flykten, den andra följde efter och kvar var bara jag och de ivrigt drevskallande taxarna som jag hade att försöka lugna ner och få hem utan missöden. Det gick bra, och det var en mäktig stund.

I morse var det mer som i en Disneyfilm. Kom såsande mot entrén på jobbet och utanför, i skenet av en lampa så att det blev som belysning på en scen, skuttade två jättegulliga ungkaniner omkring och lekte. Ovanligt välnärda, på gränsen till knubbiga, så frågan är om det inte är tamkaniner på rymmen. De var dock inte så tama att de inte reagerade när DREVSKALLET drog igång. Remus skäller nästan aldrig, men när jaktinstinkten kickar in så blir det ett djävla liv på honom rent ut sagt. Tur att jobbet ligger på ett industriområde, annars hade det varit många som fått sin nattsömn spolierad. Kaninerna skuttade iväg och for ett tag mer omkring som yra höns vid staketet innan de kom på att de nog tagit sig in under grinden och försvann ut på samma ställe. Man kunde ana en viss besvikelse hos en viss tax, som nog gärna hade kunnat tänka sig att pigga upp döden med lite slakt.

Igår fångade min man en mullvad i en fälla på sitt jobb. Av någon oklar anledning tog han sedan hem den och lade den i frysen här hemma. Visserligen i medersta lådan där jag förvarar klövar till viltspår, så det var inte så att den låg öppet bland köttfärs och fiskpinnar. Men VARFÖR? "Jag tänkte om du vill stoppa upp den", var det högst häpnadsväckande svaret jag fick. Vet inte vad jag ger för intryck, men tydligen är jag en sån som verkar vilja stoppa upp döda mullvadar. Bara så ni vet, jag visste det nämligen inte själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar