Fasen. Nu ska det bli kallare igen, jag som precis har börjat fröjdas åt gröna och bruna fläckar lite här och där i det vita landskapet. Å andra sidan ska ju jorden snart gå under, så det spelar ju kanske ingen roll. Eller det är väl inte så mycket att jorden ska gå under utan mer att tiden ska ta slut. Ja, enligt Mayafolket i alla fall. Undrar vad som händer sen. Känns som lite onödigt att jag har bökat ganska mycket med att få till ett jobbmöte i mitten på januari idag. Fast egentligen tror jag att alltihop mest handlar om att det satt nån lätt uttråkad mayaindian och påtade och mödades med siffrorna och tänkte Äh, nu är jag på 21/12 2012, det får fan i mig räcka. Nån annan får göra färdigt resten av den här sketatråkiga kalendern, och så blev den liggande och samlade damm på någon hylla, något som kännetecknar så mycket annat i så kallade högre civilisationer. Att man har fler prylar än vad som behövs alltså. Det kan ju inte vara en slump att merparten av alla fiffiga inredningstips riktar sig mot "smarta förvaringar". Nu är det väl inte så att mayafolket i första hand gjorde sig kända för att tillverka någon slags förhistorisk variant av IKEA-förvaringssystemet ANTONIUS, men, ja, ni fattar.
För övrigt är vecka 51 den tid på året då leverantörer kommer med fjäskiga gåvor på jobbet. Lite som de tre vise männen, fast utan guld, rökelse och myrra. Men karamellpåsar och chokladaskar och pepparkaksburkar står i drivor överallt och Frestaren själv hoppar jämfota av glädje av att se alla svaga själar gå och tugga från arla till särla. Själv har jag plockat till mig några i min smak extremt goda chokladpraliner som jag förvarar i en burk som står på mitt skrivbord. Den tittar jag på ibland och danar på det sättet min karaktär. Har bestämt mig för att jag Ska. Inte. Röra. Den. Alls. Än så länge (2 dagar) har det gått alldeles utmärkt. Vi får väl se hur karaktärsfast jag kommer att vara mot slutet av veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar