Det hade ju talats om det på nyheter och så, att det skulle bli snö såhär till påsk. SNÖKAOS PÅ LÅNGFREDAGEN, vrålade kvällstidningarna ut och bullshit, tänkte jag, det är ju säkert längre norrut. Det kan ju liksom inte komma snö HÄR och NU, när gullvivorna har börjat titta upp. Okej, EN gullviva då. Som står väldigt skyddat, men ändå. Gullvivor = nästan sommar.
Hela långfredagen gick åt till att vänta på snön. Eller vi gjorde ju förstås annat istället. Solen sken och himlen var blå med vita molntussar, så efter hundpromenader och annat så åkte vi till Glimmebodagården på slingrande småvägar (not so miljövänligt) och köpte ekologiskt och stenmalet mjöl (klimatkompensation).
Dagen blev kväll, inte en snöflinga, IN YOUR FACE, kung Bore, tänkte jag med ett avgrundshånskratt. Vaknade till någon gång vid fyrasnåret i natt och tänkte "ja, man kan ju undra var den där så kallade snöstormen tog vägen" och kände mig nöjd med att ha kommit undan så lindrigt. Vaknade klockan halv åtta av att världen var VIT och att snön VRÄKTE ner. Kände mig inte alls särskilt nöjd längre.
Vi åkte på vårpremiären av den lokala idrottsföreningens månadsloppis (som har stängt under vintern, vilket på ett sätt är dåligt men på ett annat sätt är bra eftersom de har 50 % på alla priser sista gången innan vintern) och fick nästan pulsa fram genom drivor. När vi kom hem igen så visade i alla fall termometern plusgrader, och så småningom slutade det faktiskt att snöa. Nu har jag varit ute och grävt ett nytt potatisland. Eller påbörjat i alla fall, man förvandlar inte en gammal gräsmatta till bördig åkermark i en handvändning. Men man får gå systematiskt tillväga och ta en fåra i taget. Det var dock inte särskilt kul att ligga på knä i äcklig gammal blötsnö och rensa bort nystan av kirskålsrötter och gammal seg grässvål från den goda jorden. Tycker det går sådär med vårbruket i år faktiskt. Tycker snön kan dra dit pepparn växer per omgående. Tack för ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar