Hur länge orkade jag vara vaken igår efter att ha tagit en knarkhuvudvärkstablett för att få bukt med spänningshuvudvärken från helvetet? Cirka en timme eller mindre, gissar jag. En timmes kvalitetstid på en hel dag, det känns lite magert faktiskt. Det är jag inte riktigt nöjd med.
Idag vaknade jag dock utan huvudvärk, så bara det är ju ett stort plus. Steg upp, åt frukost, gav mig ut för att jaga hare. Det var inte planerat, men det blev så ändå eftersom Remus, tax med rätt att döda, fick upp ett väldigt färskt spår som vi följde i nästan en timme, över stock, över sten, in och ut genom buskar och snår, fram och tillbaka och hit och dit. Remus fick använda huvudet, och både han och jag fick en hel del motion eftersom det är väldigt kuperat där vi bor och harar inte precis är ute och fingår på de platta raksträckorna. Jag hade dessutom mina BUNGY-PUMPS med mig, så det blev extra jobbigt att flänga fram i det raska tempo som Remus tyckte att vi skulle hålla. Haren såg vi inte röken av, men det var inte meningen heller eftersom själva grejen är att följa spåret.
Kom hem och bestämde mig för att gräva ett par fåror i potatislandet-to-be när jag ändå var genomsvettig. Grävde och rensade bort björk- och kirskålsrötter till förbannelse. Plus en del annat. Han som bodde i det här huset innan vi köpte det hette Folke, och han tyckte uppenbarligen att man inte behövde betala en krona i kommunal sophämtning när man har en stor tomt där man kan gräva ner saker istället. När jag grävde ut grunden för växthuset var det rena djävla kökkenmöddingen som kom i ljuset, och samma sak verkar vara under potatislandet-to-be, och där har ändå bara varit vanlig gräsmatta innan. Men idag grävde jag upp en glödlampa (trasig), delar av ett väldigt långt snöre samt mudden till en blå tröja. Här börjar ju fantasin genast att rulla, varför gräver man ner en tröja? kan Folke i själva verket ha varit en mördare i sin krafts dagar? Han bodde ju ändå i det här huset i nästan 40 år, vad finns egentligen förborgat under den där sega mattan av grässvål och kirskål som jag nu försöker forcera? Mycket riktigt grävde jag strax upp några benknotor, men det var nog inget mordoffer, utan mer någonting i storleksordning kanin...eller kanske familjens katt som fått sin sista vila. HOPPAS JAG. Har banne mig ingen lust att få mitt potatisland-to-be avspärrat för en eventuell mordutredning, för då lär det inte bli någon egenodlad färskpotatis till midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar