Näe hör ni, det är faktiskt inte särskilt roligt att gå upp halv fyra och åka till jobbet och komma hem fjorton fucking timmar senare. Känner mig lite som en slav, som Kunta Kinte. Vrålade MY NAME IS TOBY i telefonen till min man när han ringde och undrade när jag skulle komma hem. Vi har nyligen sett tv-serien Rötter på dvd nämligen. Den var bättre förr, som så mycket annat.
Nu måste jag sitta i en bubbla och lyssna på Leonard Cohen i hörlurar för att varva ner. Hade jag varit med i Dallas (en tv-serie vi i dagsläget inte har några planer på att se på dvd) så hade jag löst problemet genom att svepa in i vardagsrummet och säga: I need a drink mellan sammanbitna tänder. Gissar jag i alla fall, jag har sammanlagt sett kanske 5 avsnitt av Dallas i hela mitt liv.
Andra saker man missat: Vi pratade om Mästarnas Mästare i fikarummet och jag nämnde "han den där gamla gubben som hade simmat" och alla bara: AMEN HERREGUD, VET DU INTE VEM GUNNAR LARSSON ÄR? Nej, det visste jag inte. Han var tydligen het under OS i München, då var jag 4 år. Fast man minns ju Ulrika Knape. Fast hon var ju faktiskt även med i Montreal 1976. Och simmare är ju helt anonyma dessutom. I vissa sporter, till exempel simning och kanot, så vinner ju Sverige kilovis med guldmedaljer så fort det drar ihop sig till mästerskap av något slag. Men de är ju extremt anonyma, tycker jag. - Ungefär som han, Lars-Göran Bengtsson (sic!), sa Magnus då. Rolf-Göran Bengtsson är väl inte anonym, han har ju fått Jerringpriset och allt.
Sedan sa jag till Nikky (snart 26) att jag tyckte Annichen Kringstad var imponerande i Mästarnas Mästare, och hon (Nikky alltså, inte Annichen Kringstad) bara: Vem då, jaså hon kärringen.
Generationsfrågor, med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar