Nobelpriset

Jaha, så har Tomas Tranströmer gått och fått Nobelpriset i litteratur. Äntligen! Alltså som i: Äntligen var det någon man åtminstone hade hört talas om.

JA, jag är så obildad att jag inte har läst någonting av årets Nobelpristagare i litteratur, åtminstone inte medvetet. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och Nobelpristagare i litteratur, men aldrig tycks våra vägar korsas. Jag tycker ändå att jag har ett rätt så hyggligt litteraturintresse, men jag har ändå nästan aldrig läst något eller ens hört talas om de som får Nobelpriset i litteratur. Jaja, shit happens.

Men Tomas Tranströmer har man ju hört talas om. Jag löste till och med ett korsord med Tranströmertema i DN i samband med hans 80-årsdag för ett tag sedan. Fast så mycket mer än så är det faktiskt inte. Poesi är väl inte riktigt min grej. Åtminstone inte den samtida. Fast jag gillar Bengt Cidden Andersson. Men han gick ju visst och fick både stroke och afasi och sedan var det slut på diktandet vad jag vet. Det är faktiskt för djävla sorgligt. Som en liten hyllning till poesin så publicerar jag därför Hemspråksundervisning ur Bengt Cidden Anderssons diktsamling Bärande väggar brustna konstruktioner:

Det kom en ny snickare
till bygget idag.
En invandrare.
Först trodde jag 
att han var stum.
Han sa inget
tittade på ritningen
byggde därefter.
Han slog i spik
sågade i vinkel
lodade upp regelverket
precis som en svensk snickare.
Jag såg att hans tankar
var långt borta på rasterna.
Men han skrattade
när vi skrattade
åt våra underlivsskämt.
Han var inte stum
hade bara ett något
begränsat ordförråd
- 1-2-3
Goddag Adjö
Pippa.
Vi hjälpte honom
med två nya ord.
När vi gick hem på kvällen
kunde han på obruten svenska
jävla skit.