Härförleden var jag hos optikern. Inte i eget ärende, utan för att lämna tillbaks lånebågar som veliga personer i min absoluta närhet skulle prova hemma och komma till något slags beslut. Jag stegade fram till kassan och sa något i stil med att jag skulle lämna tillbaks bågar som min man lånat, och eftersom jag inte direkt går som barn i huset hos optikern så nämnde jag även honom vid namn. Kassörskan, eller vad det nu kan heta om man inte är optiker men står bakom disken och kränger linsvätska och solglasögon, frågade mig om han hade gjort någon synundersökning.
Jag: Du, det vet jag faktiskt inte, jag var inte med då.
Kassörskan: Nähä (bläddrar villrådigt i en pärm). Jo, men det har han nog gjort. Vet du om han betalade för synundersökningen när han var här?
Jag: Nej, det vet jag inte.
Kassörskan: Nähäää...hm. Vilken dag var det han var här?
Jag: INGEN ANING.
I kassan bredvid stod en kärring och velade mellan olika bågar till sina läsglasögon samt om hon skulle kosta på sig ett par nya solglasögon så här mot slutet av säsongen. Hon ventilerade sina åsikter inför alla som ville lyssna och det värsta var att hon kallade objekten, jag skämtar inte nu, för sina "solisar" och "läsisar". Jag fick god lust att spränga hela stället i luften, men man är ju väluppfostrad så jag lät bli.
Idag var jag på apoteket. Bredvid mig stod en kärring och skulle hämta ut "ett recept". Apotekaren frågade vänligt om hon ville hämta ut Imovane eller Stesolid, och sedan utspelade sig följande förvirrade samtal:
Kärring: Ja, jag vet inte...
Apotekare: Är det Stesolid du vill ha?
Kärring: Det är ju nån tablett jag tar till kvällen...
Apotekare: Stesolid är lugnande.
Kärring: Lugnande? Nja, det vet jag inte...
Apotekare: Då är det kanske Imovane du ska ha?
Kärring: Jag tar ju en tablett varje kväll. Jag skriver nummer på burkarna och så har jag en lista som jag tittar på.
Apotekare: Har du listan med dig?
Kärring: Nej, den har jag hemma...
Apotekare: Är det Stesolid du vill hämta ut?
Kärring: Stesolid? Nej, det känner jag inte igen.
Apotekare: Då är det kanske Imovane du ska ha?
Kärring: Jag vet inte vad de heter. Jag har nummer på burkarna och så den här listan.
Apotekare: Jag kan skriva ut en lista.
Kärring: Jaha?
Apotekare: skriver ut en lunta på 3-4 A4-ark.
Kärring: Nej, det här är inte samma lista. Det här har jag inte.
Apotekare: Jo, det här är dina mediciner. Du har inga andra.
Kärring: Jag vet inte...
Apotekare: Du ska kanske ringa din vårdcentral först? Och kolla så det blir rätt?
Kärring: Jag vet inte...
Apotekare: Det tycker jag du ska göra. Gå hem och ring din vårdcentral och kom tillbaks sen.
Kärring: Jag kan inte hämta ut nu då?
Apotekare: Nej, gå hem och ring din vårdcentral och kom tillbaks sen.
Kärring: Jaha...Ja, jag gör väl det då.
Så blev det min tur i kassan bredvid.
Jag: Hej, jag ska hämta ut en kortisonkapsel.
Apotekare 2: Kapsel?
Jag: Ja, eller nåt sånt. Ampull kanske det heter. Med kortison.
Apotekare 2: Jaha? Ska du ha den själv?
Jag: Ja...Eller det är ju en läkare som ska injicera, jag ska bara hämta den. Men den är till mig.
Apotekare 2: går iväg och återkommer med en liten kartong. Är det en sån här?
Jag: Eh, jag vet inte hur den ska se ut.
Apotekare 2: Du ska inte ha någon spruta till?
Jag: INGEN ANING. Jag förutsätter liksom att läkaren skriver ut det han behöver.
Apotekare 2: Ja...Jag kommer strax tillbaks.
5 minuter senare: Apotekare 2 kommer tillbaks med samma lilla kartong. Jaha, var det bra så?
Jag: Ja.
Apotekare 2: Du har inga frågor?
Jag: Nix, allt är kristallklart.
Apotekare 2: Då blir det 103,50.
Är det någon som undrar varför det tar så lång tid på apoteket, åk till Ankeborg. Där finns svaren på allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar