Och på tal om reklam så drunknar jag snart i reklam. Från Ellos av alla ställen. Ellos är ju inte så värst rockn'roll. För att vara ärlig är Ellos ingenting som jag vill bli förknippad med alls. Ellos är för tanter.
Å andra sidan har Ellos det bästa utbudet av bh:ar. Jag är så tråkig att jag anser att underkläder ska vara funktionella snarare än att vara attribut som utgör lockelse för motsatt kön. Så jag är kanske en tant i alla fall då.
Ett besök på underklädsavdelningen på H&M eller någon annan sugig klädmärkeskedja ger mig nästan blodstörtning. Det finns tjugotusen jävla modeller och alla har byglar som lätt skulle kunna passera som medeltida tortyrinstrument, de är gjorda i märkliga syntetmaterial och är försedda med spetsar och pärlor och paljetter och annan skit. Och kuporna är bara halva eller på sin höjd trekvarts, och ens behag ska lyftas upp och klämmas ihop till de mest underliga former som bara stannar på plats så länge man står helt still och håller andan, eller så är det mig det är fel på. Men jag gillar det inte i vilket fall som helst. Det är inte funktionellt. Det är inte ens särskilt snyggt. Möjligen om man är 18, men jag är ju så gott som tant. Åtminstone om man frågar en 18-åring.
Sist jag var på Lindex tror jag det var, så satt det små lappar på bh:arna som liksom talade till en. I am a push up bra, bräkte en stöddigt och en annan avslöjade förtroligt att den gjorde sig bäst till t-shirts. Sånt kan ju få en att bli mörkrädd, och det är då jag med förtroende vänder mig till Ellos. För där finns vanliga jävla bh:ar i vanlig jävla bomull, utan en massa tortyr-byglar och skavframkallande spets och annat som jag aldrig har bett om att få. Och framför allt så kniper de förbannade underkläderna käft.
Så jag har gjort några inköp på Ellos, vilket antagligen får mig att kvala in som tant även om det bär emot att erkänna det. Detta har hänt kanske tre gånger under en femårsperiod eller så. Ändå får jag reklam som om jag vore en VIP-kund som shoppade loss för tusentals kronor i månaden. Det går inte en vecka utan att det ligger ett personligt brev från Ellos till mig i brevlådan, där de erbjuder mig de mest fantastiska rabatter till de mest fantasieggande procentsatser. Tills man läser det finstilta vill säga, då är det inte lika lukrativt längre. Men ändå. Bara portokostnaden måste ju ha ätit upp summan av mina blygsamma inköp för längesen. Men det är kanske någon utmattningstaktik i stil med droppen som urholkar stenen. Man går så sakteliga från att tycka att underkläderna är politiskt korrekta till att tycka att hela Ellos-sortimentet är piggt och fräsigt, utan att ens märka det. Plötsligt sitter man där med en tantgarderob full av knytblusar och veckade knäkjolar och ser ut som man är adjunkt i svenska och samhällskunskap. Vilken skrämmande tanke, särskilt när allt man ville var att ha en bh utan bygel.
I sådana här skeden muntrar jag upp mig själv genom att tänka på min fransklärare. Han talade alltid engagerat och lustfyllt och, kan man konstatera så här i efterhand kanske överdrivet ofta, om le soutien-gorge, kring vilken han började med att utgjuta förvåning över att detta så feminina plagg ändå var maskulinum och avslutade med att med skräckblandad förtjusning avslöja att ordets etymologiska betydelse var "den som håller ihop ravinen".
Man hör ju på själva ordet, le soutien-gorge, att det är ingen lek. Det är ett mäktigt ord som inte viker hädan för småsaker. Det riktigt utstrålar en stabil konstruktion, absolut inget sladdrigt stycke syntetisk spets som är trädd på byglar som när som helst riskerar att punktera lungsäcken. Le soutien-gorge är mer som en rustning. Det tycker jag bh-designers världen över borde tänka på och ta intryck av.
Så slipper jag Ellos-fällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar