Rapport från ett soffhörn

Idag skulle jag egentligen vara ledig, för det tyckte jag att jag behövde efter fyra dagar på resande fot. Men så fick jag en liten uppgift att lösa, den skulle väl ha tagit typ en kvart om jag hade varit på jobbet. Men nu var jag hemma och uppgiften krävde åtkomst till en databas som man måste vara inom jobbets fyra väggar för att kunna komma åt. Löste problemet ändå, men det tog betydligt längre tid än planerat så nu kan jag lika gärna fortsätta medan jag har ångan uppe.

Hur har jag då haft det under mina fyra dagar i Däääänmark? Jodå, tackar som frågar, jag överlevde. Det var till och med riktigt kul ibland, men samtidigt ansträngande. Är ju verkligen inte van vid att umgås med folk och vara artig och prata engelska från arla till särla. Sen är ju tanken att man också ska åstadkomma något, och det tar också på krafterna. Hatar ordet WORKSHOP, men jag antar att alternativet är "grupparbete" och det väcker ju inte några angenäma minnen till liv.
För att det inte skulle bli alltför tungt hade min chef gjort skojiga KAHOOT-quiz som han stack emellan med lite då och då. Jag hade aldrig hört talas om Kahoot innan, men det var riktigt skojigt. Det gick till så här: Alla laddade ner varsin app (Kahoot-appen dårå), sen fick man ansluta till det aktuella quiz:et med en kod. Sedan visades frågorna på en skärm (egentligen på min chefs dator som var kopplad till en stor skärm på väggen i konferenslokalen) och så fanns det fyra svarsalternativ som också visades på skärmen, och så skulle man trycka på rätt färg i appen inom 10 sekunder (tror jag det var). Jag brukar ju vara the queen of quiz, men här framstod jag som rätt medioker. För det första var frågorna inte av typen allmänbildande utan det kunde vara till exempel: "Vem av följande har jobbat längst på företaget?" eller "Hur många råvaruleverantörer har vi i hela koncernen?" och så fyra alternativ som var rätt snarlika. Det gällde inte bara att svara rätt utan också att vara snabb, för man fick poäng utifrån hastighet, och allting var ju på engelska och då måste jag först översätta i huvudet (och det går inte snabbt) och sedan tänka ut det rätta svaret och sedan klicka på rätt färg under tidspress. Maria Montazzami framstod som rapp och alert i jämförelse med mig just där och då. Men roligt var det ändå.

Sen kom den här hemliga teambuilding-aktiviteten som jag hade fasat för. När vi haft teambuilding-grejer innan har det nästan alltid varit antingen någon testosteronstinn aktivitet i stil med att kasta yxa och skjuta pilbåge eller någon tävling som innefattar ett visst mått av förnedring, typ (försöka) rida på mekaniska tjurar eller köra gocart och bli prejad av banan under allmänt jubel. Hatar sånt i allmänhet och i synnerhet i sällskap där jag inte känner mig bekväm från början. Nu var det ju dessutom danskar som hade skött planeringen, och alla vet ju att danskar är som vi fast värre. Kändes som att vad som helst skulle kunna hända. Vi baxades in i en buss, fick varsin starköl i näven och så bar det iväg under mycket tjo och tjim. Vi landade på en flådig restaurang som, visade det sig, någon vinnare av Masterchef Danmark, ägde och vår aktivitet var att vi skulle dela upp oss två och två och laga den där fyrarätters middagen som vi hade fått se i programmet tidigare. Den var så här:

SÆSON: EFTERÅR 

Aperitif 

Stegt kål i sæson med confiteret æggeblomme, hasselnødder og gammel knas

Hjemmebagt tartelet med svampe i veloute og sæsonens urter

Stegt gråand, glaseret skorzonerrod, rødbedesauce med røget marv og syltede løg 

Æble/pære kage med timian og pisket creme fraiche 

Nu tror jag inte själva Masterchef-vinnaren var på plats, men det var två kockar som visade och demonstrerade hur det hela skulle gå till och sedan fick man försöka efter bästa förmåga. Det var dessutom fri bar, så stämningen steg rätt så omedelbart till maxläge och lite till. Tyvärr (kanske) var den här visningen av hur det skulle gå till rätt så långrandig och omständlig och jag och min kollega fick ganska omedelbart FEELING (mycket tack vare den fria baren som bland annat erbjöd obegränsade mängder mousserande vin, livsfarligt för mig som dricker bubbel ungefär tre gånger så fort och mycket som alla andra) och kände oss som fria andar som tog ut de gastronomiska svängarna rejält och drog oss inte för att springa ut i den delen av Masterchefköket som man aldrig får se på tv och tjata till oss extra smör och mera grädde och få lov att använda deras specialugnar och andra grejer. Kan väl inte vi hjälpa att alla andra var så himla oföretagsamma? Vi tyckte att vi var helt outstanding och bäst i test, även om slutresultatet kanske inte direkt liknade förlagan. Men det var ju gott och det var ju huvudsaken. Och roligt hade vi. Tror inte jag har skrattat så mycket på år och dar.

Sen tillbaka till hotellet och där fortsatte äventyret i baren som om det inte fanns någon morgondag. Jag, som inte är uppe till tolvslaget ens på nyårsafton, tackade för mig vid 01.30, men det fanns dom som fortsatte efter det. Morgondagen var dock ytterst verklig och inte lika rolig. När klockan ringde 06.30 (det var samling 07.30) så hade jag redan legat vaken sedan 04.30 med ett helt kavalleri galopperade med stålskodda hovar mot insidan av pannbenet. LIDANDET! Blev ju ej roligare av att det var budgetgenomgång, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom dagen.

Fick sedan lift med en kollega över bron, så jag slapp det meckiga med att ta först metro och sedan tåg över sundet för att sedan byta till nytt tåg eller eventuellt buss hem. Nu blev jag avsläppt på Malmö C och kunde bara sätta mig på tåget och påbörja hemfärden. Kom hem 16.15, satte väskorna, gick ut en sväng med hundarna i trädgården för att sedan sätta mig på bussen tillbaka till stan en halvtimme senare. Jenny och jag skulle nämligen gå och se Mia Skäringers show No More Fucks To Give på kvällen. Nu blev den dessvärre inställd p g a sjukdom, men både Jenny och jag kände att VI ställer väl inte in även om Mia gör det. Så vi gick och åt kinabuffé och delade en flaska vin och talade ut om hur förträffliga vi är. AH. Perfekt avslutning på veckan om ni frågar mig.

Nä, men nu ska jag väl jobba lite till. Göra skäl för lönen så att säga. Ikväll är jag bjuden på middag hos min syrra, sen får det fan i mig bli ASKES fram till jul eller nåt.    
   

Rapport från utomlands

Har överlevt ett dygn i landet som är utskitet av kalk och vatten, som Ernst-Hugo Järegårds karaktär i "Riket" skulle ha uttryckt det. Danmark alltså, för oss vanliga dödliga.

Äter och dricker gott som sig bör när man är på konferens. Imorgon ska vi på nån jättesnofsig restaurang och äta en fyrarättersmeny där huvudrätten är "stekt gräsand". Jag utgår från att det inte är roadkill, men det är lite så jag ser det framför mig. En av förrätterna är "stegt kål", det lät ju lovande tills jag läste att den serveras med "gammel knas". Alltså danskarna är ju för tokiga, vad betyder det ens? Google Translate är inte till någon hjälp här kan jag meddela, så jag får väl helt enkelt återkomma med den korrekta översättningen. Samt en recension som skulle få Carl-Jan att gråta tårar. På tal om Carl-Jan:  Drack ett vin igår som hette "3 WOOLY SHEEP" som nog kan ha varit det godaste vita vin jag druckit i hela mitt liv. Finns såklart inte i Systembolagets sortiment, så nu får jag väl också bli en sån som åker utomlands och bunkrar? Eller hur man nu gör, jag har ju ingen aning.

Avslutar med en rolig bild på ett "pengelöst vaskeri" som låg i en källare jag passerade. Förra månaden när jag loggade in på internetbanken fick jag svara på en miljon frågor vars syfte skulle vara att förhindra pengatvätt, men det här var väl snäppet mer effektivt.  Tycker jag dårå.

Danskarna är för tokiga.

 

 

Massageproblem del 4634096

Känner mig SLETEN i kroppen och kom på att jamen herregud vad det var längesen jag var på massage. Har ju haft en förnämlig thailändska som tagit sig an mitt måndagsexemplar till kropp med stor entusiasm och järnhårda nypor. Till henne har jag gått cirka en gång i månaden, men senast var i somras och då var det inte hon utan en väninna som skötte ruljangsen medan min ursprungliga var i Thailand, och när jag skulle boka ny tid (vilket jag alltid gör samtidigt som jag är där) så ville väninnan inte ta på sig detta utan sa att jag skulle ringa. Ringa är ju cirka mitt värsta (däraf att jag alltid bokar på plats) och dagar och veckor gick utan att detta blev av, och ibland tänkte jag att visst fan, det borde man väl ta tag i, men sen var det aldrig läge. Men idag så tog jag tag i det, för i helgen har jag haft så himla mycket spänningshuvudvärk och skit. Men då var det såklart ingen som svarade. Hittade en hemsida från vilken jag kunde få fram en mailadress, skickade ett mail och förklarade mig öppen för förslag när det gällde tider. Fick till svar att hon, thailändskan, var i Thailand och väntade på visum, men att hon skulle höra av sig när hon var "available". Eh, det kan ju dröja hur länge som helst?
Fick börja mitt tröstlösa googlande efter thaimassage. Man vill ju inte gå till vem som helst hur som helst och jag har haft min beskärda del av bottennapp, tycker jag nog. Nu hittade jag dock ett ställe som låg på samma adress där min gamla favorit Stålnypan höll till. Har aldrig vare sig förr eller senare hittat något motstycke, men sen var det ju väldigt rörigt mot slutet och väldigt av och på och hit och dit och så vill man ju inte ha det. Nu var det bara adressen som stämde, i övrigt var det nytt namn och ny hemsida och kan för all del vara ny thailändska med, VAD VET JAG? Men det fanns i alla fall möjlighet att boka online, så nu har jag bokat in en tid i helgen. Kan väl behöva det efter min helvetesvecka i Köpenhamn. Det värsta som kan hända är väl att det inte blir något av det? Eller så blir jag styckmördad och nedgrävd i någons trädgård. Stay tuned for the spännande fortsättning.

Till stallet istället, v43 2019, pt2

Fick äntligen rida Pojken igen efter att ha kasat runt på Hästen och Älgen ett par veckor. Kändes hemtamt och bra, men HIMMEL vad han hade blivit stel och slö av ett par veckors vila. Var tvungen att fråga Karin om han hade lagt tungan över bettet, för det kändes som att tygeln satt fast i en betongvägg. Fast sen lossnade det lite efter galoppen, som det brukar. Han hade nog behövts ridas fram i skritt, galopp, trav, den ordningen. Fast det funkar ju tyvärr inte så bra när man är i en grupp. Vi kämpade på med övergångarna, det gick sådär, för han var SEG. Men inte segare än att han kunde kicka rejält efter spöet när jag petade på honom i galoppen när han var på väg att bryta av. Nu ska jag inte rida på mer än en vecka, det känns deppigt i allmänhet och i synnerhet om han ska gå och sega till sig ännu mer. Aja, vi får väl se.

En fasans vecka stundar

Nästa vecka ska jag åka på konferens. Själva ordet konferens har väl ändå en lite unken smak av...tja, jag vet inte? Tråkighet och gränslösa utsvävningar i ett? Smaksatt mineralvatten på flaska och otrohetsaffärer (obs, saknar egen erfarenhet av båda delarna). Ja, i alla fall. Jag är med i två koncerngemensamma grupper som jobbar under samma paraply, kan man väl säga. Förra året var det någon som kom på att det kunde vara trevligt om folket i dessa två grupper fick mötas öga mot öga, vilket ledde till en tredagars konferens som för all del var rätt så trevlig, men det var SVINJOBBIGT. Är ju ej särskilt socialt självgående, utan måste liksom veva igång mig själv när det inte är självvalt att umgås. Och det är inte så att jag väljer självmant att hänga med höjdare, som några i det här gänget är. Idel chefer och doktorer och professorer och himlen vet vad folk har för titlar som de ska slänga sig med hit och dit eftersom sånt är viktigare i vissa kulturer än i andra. Träffade i och för sig en skön lirare förra året, han betedde sig lite som en rockstjärna och gled in i rummet och tog över scenen och showade loss på ett sätt som man verkligen inte är van vid. På kvällens middag samlades vi som en man runt vingudens tron och gick i armkrok och skrålade på gator och torg (obs många, ej bara han och jag) och stämningen var minst sagt i topp och lite till. Sen visade det sig senare att han var ett litet as som tapetserade hela kontoret med porr som respons på att "the girls at the office" (som han var chef över) hade klagat på att han aldrig var där. Så han är inte kvar, vare sig där eller i organisationen (misstänker att det fanns andra anledningar, för det är nog tyvärr inte så att det räcker med att vara ett sexistiskt as för att få sparken).

Förra årets upplägg var så här: Först hade vi i ena gruppen en och en halv dag tillsammans där vi diskuterade sånt som bara berör oss. I den gruppen är det rätt härlig stämning, eller det är i alla fall inte så strikt och det jobbigaste är väl att man måste prata engelska och att vi jobbar med ledningssystem, lagkrav, standarder, revisioner och annat ej så lättsamt, speciellt inte när det är IN ENGLISH, PLEASE. Efter en och en halv dag så anslöt gruppen som jobbar med produktutveckling. Eftersom deras dag inte började förrän vid lunch så var de pigga och utvilade och verkligen på hugget, så det kändes som att den dagen aldrig någonsin tog slut. Den ena powerpointpresentationen med produktportföljer och marknadsföringsstrategier och annat trök följde efter den andra utan att visa tecken på att mattas av, och sen skulle man plötsligt ha någon workshop med brainstorming och grejer. Och sen var det bara upp på hotellrummet och svida om och sen ut på stan och äta middag på nån supersnofsig restaurang och konversera belevat över årgångsvinerna (för kännedom: detta är SÅ inte jag).

Satt igår och slökollade på årets agenda och såg då till min fasa att a. upplägget var exakt likadant (årets tema är något så rafflande som "energy management systems"), plus att b. en av kvällarna var vikt åt nån himla teambuilding-aktivitet så att vi c. den dagen var schemalagda från 08.00-23.00 utan någon som helst paus eller möjlighet till återhämtning. Men alltså STANNA VÄRLDEN, JAG VILL HOPPA AV HÄR. För det första är jag dödförklarad kl 23.00 vilken dag som helst. Är ju för fan inte ens uppe till tolvslaget på nyårsafton längre. För det andra blir jag så extremt trött av det här påtvingade sociala att jag är slut som artist efter bara några timmar. Åtta är på gränsen till min förmåga, och FEMTON djävla timmar känns ju som ett helt LIV i något fångläger i Gulag. Och sen ska man igång igen klockan djävla åtta dagen därpå också? Hur tänkte de här? Hoppas det blir mycket sprit, för annars lär jag väl aldrig överleva. Obs, skojar. Somnar som en kattunge efter 2 glas vin. Jag vet faktiskt inte hur det här ska gå.

Med (nätt och jämnt) vänlig hälsning
panikslagen_och_introvert_68:a

Till stallet istället, v 43 2019, pt1

Var på ett USELT humör igår p g a jobbgrejer. När jag åkte till stallet var det Kvällspasset på radion. En lyssnare som ringde in berömde Christer för att han alltid var så positiv. "Om man ska sura ihop för minsta grej blir ju världen förfärlig", sa Christer (ej ordagrant, men det var andemeningen) och det lät ju klokt, SÅ SKA JAG TÄNKA, tänkte jag som fortfarande var sur på grund av grejer som hänt på jobbet flera timmar tidigare och tvingade in mig i en mildare sinnesstämning. Kom sen till stallet och såg att jag skulle ha Hästen och så blev jag sur igen. Haha. Men sen gick det ändå rätt bra till en börja med. Det kändes som att vi ändå började få lite kemi med varandra medan vi red fram. Lyckades till och med sitta i galoppen och få till någon övergång till trav om inte i balans så i alla fall inte en där Hästen kör upp huvudet och springer med älgkliv så att man håller på att skaka sönder. Jaha, men sen skulle vi tydligen hoppa? Fan, jag tycker vi hoppar JÄMT? Den här gången var det en rätt svår övning där man skulle komma på böjt spår, först i trav och landa i rätt galopp, sedan i galopp på serpentinbåge och byta galopp över språnget. Det gick så dåligt att jag knappt vill skriva om det. Kändes som att Hästen hade huvudet i Norrland och röven i Polen och att jag mest hängde som en slapp disktrasa över halsen på honom. "Jag tror du har för höga krav på dig själv", sa Karin efteråt när jag beklagade mig över att jag inte en enda gång hade landat i den galopp jag tänkt mig (och när det väl råkade bli rätt så kände jag inte ens det), men jag tycker väl att det är rimligt att få känna sig mer ryttarmässig än en urkramad Wettexduk. Dessutom hade Hästen fått nya stigläder som var för långa för mig så jag fick snurra stigbyglarna som nån jäkla tioårig nybörjare.
AJA. Nästa vecka är det teori, men då är jag i Köpenhamn så den missar jag. Det är inte heller någon drop in-ridning, så på fredag får jag väl gå all in. Pojken är inte längre halt, så i bästa fall får jag rida honom då.

Tillbaka till grottekvarnen

Nu är min lata egentidshelg över. SNYFT. Och jobbet attackerar på alla fronter just nu, den här veckan är MONSTRUÖS ifråga om möten och projekt och deadlines. Nu är jag ju sedan många år tillbaka van vid att både ha tusen bollar i luften och fånga tusen nya som kommer flygande. Min arbetssituation de senaste åren har inte varit avundsvärd. Organisationen skulle slimmas, tjänster skulle bort men samma arbetsuppgifter skulle ju ändå göras och nog fan hamnade de på mitt bord. Ja, inte bara på mitt (men det kändes så!), alla gick på knäna och till slut insåg man att det var ohållbart och började anställa igen. Sen följde en period när det nästan var ännu värre för det var så många som var nya och inte kunde något. Och sen hade jag ju Narcissus att tampas med. Ja, herregud vilket år detta har varit. Men sedan jag kom tillbaks från semestern har det varit rätt så lugnt. Semestern är på något vis en brytpunkt. På mitt jobb har vi en hedersregel att inte ringa någon som har semester om det inte gäller livet (eller motsvarande), och det är bra för då måste folk börja stå på egna ben och det visar sig då oftast att det går alldeles utmärkt. Så efter semestern har jag jobbat 40 timmar i veckan, gått hem i tid varje dag och varit mild i sinnet. Gött.

Fast nu börjar det köra ihop sig. Ska på konferens i Köpenhamn hela nästa vecka och det där är ju inte min grej alls. Vara hemifrån, hänga med folk snudd på dygnet runt, prata English och vara sådär onaturligt artig och trevlig. Brr. Men det är nästa veckas bekymmer. Den här veckan är så himla full av möten, och eftersom det är jag som efter varje möte skriver protokoll och upprättar handlingsplaner och fördelar arbetsuppgifter och följer upp action points och sånt där så lär jag ju få jobba varenda kväll för att hinna med det. För det finns liksom inte på världskartan att sånt ska bli liggande till efter nästa vecka. Då har jag för längesen glömt vad vi pratade om och bestämde och kan inte längre tyda mina anteckningar. Aja, det är väl okej att jobba mycket under en period under förutsättning att det sedan följs av en lugnare period. Nu finns förutsättningarna, åtminstone teoretiskt. Det gjorde de inte innan.

Men vad har jag gjort på min härliga egentidshelg då? Som sig bör, inte jättemycket. I lördags var jag på hundkurs med Tage och igår åkte jag till spårskogen och hängde med lite härliga taxmänniskor som jag saknat. Resten av tiden har jag mest drönat omkring. Lagat mat, löst korsord, glott på tv. Har börjat kolla på Euphoria på HBO. Svinbra om ni frågar mig. Precis som med Skam så kände jag att herreGUD vad skönt att slippa vara tonåring idag. Det finns mycket man kan relatera till, men inte det här att allting man gör och säger och är sprids på nätet med blixtens hastighet och antingen gillas eller hatas, det ger liksom ytterligare en dimension av ondska som inte fanns när jag var ung på 1880-talet. Jamen bara se den.