Till stallet istället, v43, pt2

Nu är det slut på varma och soliga brittsommardagar och därmed också på uteritterna på fredagarnas drop in-lektioner. Lite gött kan jag känna eftersom den skog som man hinner till och kan rida i på en timme är rätt så begränsad och nu har vi ridit där flera fredagar i rad. Samtidigt: det ÄR ju rätt gött att rida ut i skogen. Fast kanske inte om man betänker att man för samma pris kunde ha fått ett rejält dressyrpass. Det fick vi i fredags, för vi var bara tre stycken. Vi skulle göra övningen KLOCKAN, som är att man galopperar på en volt och så har man en galoppbom vid voltens hörnpunkter och så ska man få till jämna och fina galoppsprång mellan bommarna. Kände lite GULP över detta för jag har gjort denna övning förut och den har väl typ aldrig gått särskilt bra ens med en häst som är normalskolad, och jag och Pojken är ju lite mer på nivån att det är bra om vi ens kan galoppera på en volt och hålla galoppen. Nu var denna variant av KLOCKAN lite enklare för det var bara två bommar, men ändå.
Uppvärmningen gick i alla fall skapligt, vi red i arbetstrav och lade tiometersvolter vid varje bokstav utmed långsidorna. Det är en svår övning för Pojken, men det gick ändå över förväntan. Sedan gjorde vi KLOCKAN i vänster varv och det gick någorlunda bra, men i höger varv gick det ÅT SKOGEN. Inte bara att det inte blev jämna galoppsprång mellan bommarna, utan här bara vek han halsen åt sidan, tryckte ut bogen och vägrade att ens vända in på voltspåret och där hängde jag som en vante och kunde inte göra ett skvatt åt saken för han var så djävla stark. FÖRNEDRINGEN. Till slut fick ridläraren säga att "ja, det här löser vi inte idag" och så fick jag trava ett varv. FÖRNEDRINGEN. Tänkte att det kanske berodde på att han var trött, för det var han, och i vanliga fall så går han in i en bubbla och dör lite när han blir trött, men jag har blivit rätt bra på att komma åt honom i bubblan, så jag tänkte att det kanske var någon slags försök att komma undan det jobbiga. Framlade den teorin för ridläraren och hon bara, nejdå, det var du som gav efter för mycket på yttertygeln. FÖRNEDRINGEN. Ja, men då vet jag i alla fall vad jag ska jobba vidare med nästa fredag. Eftersom jag missar kvällens ridlektion. Skriver nämligen detta från ett hotellrum i DÄÄÄNMÄÄÄRK och är lite bitter över den som planerade denna jobbresa. Eller det var det visst jag som gjorde, men det var inte så många alternativ att vinka på eftersom man i sin yrkesroll ibland tvingas vara den lagspelare man absolut inte är, så däraf.      

Under ytan

Har läst Under ytan av Gilly Macmillan och det tycker jag att ni också kan göra. Berättelsen är en fristående fortsättning på Bränd himmel som man inte måste ha läst först, men det skadar inte heller eftersom det också är en bra bok. Så här står det om Under ytan:

Vännerna Noah och Abdi har alltid gått sida vid sida. En sen natt när Noah hittas medvetslös, flytande i en kanal, förändras allt. Vad som först tycks vara ett skämt som gått snett förvandlas till en öppen strid. Noah är född i Storbritannien, Abdi är flykting från Somalia. Och Bristol håller på att kollapsa av sociala spänningar.

Polisen Jim Clemo vill försäkra sig om att Noah – som befinner sig i koma – verkligen råkat ut för en olycka. Men Abdi vägrar berätta vad som har hänt. När kriminalreportern Emma Zhang, som också är Jim Clemos före detta älskare, söker upp Noahs föräldrar kommer också stadens rasism upp till ytan.

Två familjer slåss nu för sina söner – och för sanningen. Ingen av dem förstår ännu hur långt de kommer att gå, vilka demoner de kommer att konfrontera, och vilken smärta de ska behöva utstå.

Det enda som stör mig lite lite i detta är att Jim är så DJÄVLA förhäxad av Emma. Det är fan inte normalt när nögon beter sig som ett as, sen får hon väl vara hur snygg hon vill. Skärpning, Jim. Plus att det är två "jag" som berättar och även om det går snabbt att via de olika sammanhangen fatta vem som är berättaren blir det ändå lite rörigt ibland. Den här boken får fyra rejäla batonger av fem möjliga.

Vaggvisa

Har läst Vaggvisa av Leïla Slimanis, en fransk-marockansk författare som liknades vid Gillian Flynn. Och Gillian Flynn gillar man ju. Om boken stod det så här:

Hemmet har aldrig tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnflickan Louise har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer. Snart börjar Louise få plötsliga vredesutbrott och bete sig märkligt, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.

Det lät smaskigt, och bitvis var det också det. Fast bitvis var det också väldigt fragmentariskt och det antyddes alldeles för mycket om saker som man sen aldrig fick reda på vad det var som egentligen hade hänt. Den här boken får två flaskor rötjut av fem möjliga. 

Bonde söker fru

Jag är en trogen följare av TV4:s Bonde söker fru, har nog sett alla säsonger utom en. Vet inte varför jag missade en? Men det gjorde jag i alla fall och sen hade jag ett otroligt besvär med att fatta vem han den där Karl Petter, som plötsligt dök upp i alla möjliga sammanhang, var.

I alla fall, nu har ju äntligen årets säsong börjat. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att de första avsnitten är rätt tradiga. Linda åker runt och besöker bönderna, Linda kommer med brev, Linda väljer ut vilka bönder som vi ska få följa, det är speed-dejt på Sundbyholm med tio brevskrivare, sen ska sex av dom väljas ut för gruppdejt och sen är det gruppdejt och sen ska fyra brevskrivare väljas ut för att få "flytta in" på gården. Allt det där känns som en enda lång transportsträcka där alla mest är stela, artiga och nervösa och det går knappt att skilja den ena från den andra. Det är först när det ska flyttas in på gården som det börjar bli åka av, och nu har vi kommit så långt. Spelet kan börja.

ÅRETS BÖNDER:

1. PER
När jag såg Per på speed- och gruppdejten så fnissade jag en hel del, han satt ju bara och storskrattade och var så himla NÖJD med allting. Men han har verkligen växt i mina ögon! Verkar vara så genuint snäll och gullig och omtänksam. Har inte jättekoll på Pers tjejer mer än på Madelene, för hon är (enligt mig) VERKLIGEN inte hans typ. Får lite psykopatvibbar av henne faktiskt. Men Per. Jag hjärtar verkligen honom.

2. SUSANNA
Åh, jag gillar Susanna. Och jag HOPPAS så att hon väljer Tobias, för jag tycker han verkar vara så himla rar. Tyvärr har jag en känsla av att hon kommer att välja någon av de andra, lite snyggare och mer världsvana grabbarna. Sen kan jag i och för sig förstå om hon gör det, för Tobias känns mer som en snäll bror eller en trofast hund, och det är kanske inte det man i första hand tänder på. Men jag hoppas att hon inte tycker som jag i just det avseendet.

3. SIMON
Alltså, jag hoppas verkligen att han väljer den där brunhåriga tjejen med långt hår som kom först till gården, för hon verkar ju ändå vara någorlunda på samma nivå som han. De två blondinerna verkar bara vara såna som vill vara med i tv och synas och inte alls intresserade av honom. Tror inte heller riktigt på tjejen som han åkte och handlade med som tyckte att det var "charmigt och gulligt" att han hade dyslexi. Värt att nämna: Expressen hade en rubrik om "TJEJERNAS CHOCK NÄR DE KOM TILL GÅRDEN", och så handlade det om att Simon bodde i sin farmors hus och mer eller mindre bara flyttat in som hon lämnat det utan att renovera eller köpa nya möbler. Känner dock på mig att han, den dagen det flyttar in en tjej på riktigt, kommer att få åka till IKEA och Bauhaus det första han gör, för så kan tydligen ingen människa bo. Om man ska tolka de "chockade" tjejerna dårå.

4. ERIK
Alltså, jag vet inte om det har att göra med att Erik låter precis som Jimmie Åkesson när han pratar (fast det kan han ju rimligtvis inte hjälpa), men jag tycker han är lite obehaglig. Känns som att även om han efterlyser "en tjej med skinn på näsan" så ska det ändå vara någon som ska vara tillsammans med honom varje sekund och som inte ska ha ett eget liv utan framleva sina dagar som nån jäkla siamesisk tvilling till honom. Sen fattar jag heller VERKLIGEN inte varför man, om man har FÅGELFOBI, tycker att det är en bra idé att flytta in till en "hönsbonde"? Säkert bara för att få uppmärksamhet. 

Så dumt!

Insåg precis att jag kommer att missa TRE ridmåndagar på raken. På måndag är jag i Danmark på jobb. Veckan därpå är det teori och veckan efter det bär det av mot Tyskland på en annan jobbgrej. Kommer alltså att få användning av mitt pass. Alltid nåt, men jag föredrar ju att vara hemma tio gånger av tio istället för att tvingas ta ställning till om jag "vill checka in väskan eller endast resa med handbagage"? Fick maila min chef (som också ska med) och fråga hur stort ett handbagage får vara. Pinsamt. Aja, mer ångestinlägg på detta tema lär ju följa. Bland annat behövs ju instruktioner kring vad i ens necessär som ska läggas i plastpåsar, eller om det kanske inte är så längre? Sist jag flög (den svindlande sträckan Kastrup-Gardemoen) så trodde jag det var ett skämt, så jag fick stå i kön till säkerhetskontrollen och ordna. Pinsamt 2. Men man får väl ta ett helvete i taget, tänker jag.  Nu stör jag mig som sagt mest på att jag missar ridning och att det inte kunde ha varit teori nån av de andra gångerna istället. Har inget emot teorigångerna (2 gånger per termin), men missar ju hellre en sån gång än en ridlektion. Tur att drop in-ridningen finns!

Ögonvittnet

Har läst Ögonvittnet av Anna Bågstam. Om den stod det så här på baksidan:

Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Jag tycker det här var en rätt okej såkallad spänningsroman slash polisdeckare, även om Harriet inte är polis utan civil utredare hos polisen, något som nämns ungefär åttahundra gånger, och det är också ett väldigt ältande om den elaka chefen Margareta (såklart måste en kvinnlig chef vara iskall och stel och fyrkantig och dessutom helt humorbefriad), vars direktiv Harriet såklart måste trotsa och ge sig iväg på egna spår eftersom hon ändå, trots sin relativt unga ålder, både är smartare och mer erfaren än hela den lokala poliskåren tillsammans. Ja, det är lite klichéartat, men det måste väl vara sådär om det ska bli spännande.
Intrigen är helt okej, språket är bra och även om karaktärerna är rätt stereotypa så flyter det på. Mordet blir löst men berättelsen slutar ändå med en FET cliffhanger som inte hör ihop med resten fast ändå kanske? Det lär ju komma en uppföljare vad det lider. Den här får tre vittnesmål av fem möjliga.

Till stallet istället, v43, pt1

Saker som var positiva med gårdagens ridlektion: Jag fick i alla fall inte skavsår av de nya stövlarna (men då hade jag också preppat med att smörja in knävecken med karledssalva).

Saker som var negativa med gårdagens ridlektion: Cirka allting annat.
Nä, nu överdrev jag kanske lite, men det kändes verkligen inte bra. Även om stövlarna inte skavde så var de stela som sju svåra år, jag kunde inte sänka hälarna, jag tappade stigbyglarna, jag tappade fan i mig till och med balansen på ett sätt som jag inte gjort sedan jag var liten och skumpade omkring barbacka på ett gotlandsruss. Eller ja, det kändes i alla fall så. Sen skulle vi rida en övning där man skulle vända rätt upp på medellinjen, göra tiometersvolt åt antingen höger eller vänster vid X och sedan fortsätta på medellinjen i öppna. ÄR JU INTE MIN GREJ. Inte Pojkens heller, i alla fall inte igår. Han stod emot och var allmänt seg. Fick väcka honom med ett par rapp med spöet vilket inte känns jättekul och sedan blev han nästan lite väl springig istället. Kommunikationen lämnade en hel del övrigt att önska också. Tyckte sedan att alla var i vägen på övningen och att det blev trafikstockning när vi skulle vända rätt upp, vilket är ytterst konstigt för vi var bara åtta och förra veckan red vi en liknande övning fast utmed spåret och då var vi tio och alla fick plats. Utöver det blev galoppfattningarna mest PISS. Aja, det är bara att bryta ihop och komma igen. Det dumma är att jag missar nästa veckas ridning för jag måste åka på tjänsteresa. Hatar tjänsteresa. Hatar hela världen. Mvh: Mogen_och_balanserad_68:a