Black Friday

Alltså vad är allt det här löjlet med BLACK FRIDAY egentligen? Ja, jo, jag vet att det är en sedvänja från USA som inträffar i samband med Thanksgiving och som innebär superrea och startskott för julhandeln, men ändå? Blir precis matt av all den här köphysterin och shoppa för shoppandets egen skull. Börjar nästan lacka ur på folk som handlar på second hand också, eftersom 99 kunder av 100 som trängs utanför Erikshjälpen när de ska öppna inte direkt har BEHOV (om inte I shop, therefore I am på något outgrundligt sätt har klämt sig in hos Maslow) i stil med "jag äger inga kaffekoppar och måste därför köpa några om jag inte ska tvingas dricka kaffe direkt ur kannan", utan att man till varje pris och hela tiden ska ersätta det man redan har och som är fullt fungerande, med något annat, coolare, nyare, fränare, mer retro eller vad det nu kan vara som inte passar för fel på det man redan har. Ja, det här är väl något av min käpphäst, för det känns som att jag har mässat om detta förut.  "Man tröttnar ju på julprydnaderna" var det någon i min relativa närhet som sa häromdagen, och jag kan ju känna att OKEJ, mina 79-kronorsstakar från Jysk är väl inte att så att Ernst Kirschsteiger ringer mig och vill ha tips på hur man julpyntar, men vadfan, de lyser ju. Har precis släpat upp dom ur källaren, konstaterat att de funkar och tja, då får de hänga med ett år till (har däremot väldigt svårt att förlika mig med att det är första advent på söndag, hur gick det här till?)

Ja, och sen gnälls det om att "vi" inte har råd att hjälpa flyktingar. Men om årets julklapp är en djävla robotdammsugare för lata rika svin så finns det nog fan pengar, skulle jag vilja påstå. SÅDÄR. Nu var det sagt. 

Nämen en lista till!

Den här hittade jag hos Eva:

1. Om du hade fått en dotter nu, vad hade du döpt henne till?
OMG, alltså bara tanken på att få ett barn till känns så extremt främmande, och ett namn på detta barn har jag alltså inte ens funderat på (och tanken med listor är väl ändå att man ska fylla i dom rätt så spontant, alltså inte gå och grubbla forever på att få ihop politiskt korrekta svar?)

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Jamenvadfan? Sex utan kärlek funkar väl, men jag skulle inte vilja ha ett förhållande som bara baserades på sex. Skulle heller inte vilja ha ett kärleksfullt förhållande utan sex, för då kan man ju lika gärna vara ihop med en kompis? Knepigt det där.   

3. Vilken var den senaste filmen du såg?
Såg "En underbar jävla jul" igår, och jag tyckte den var jätterolig.

4. Har du bra självförtroende?
I vissa avseenden: ja. I andra avseenden har jag en tendens att fastna lite i Jante och jamen inte ska väl jag? Jobbar på den senare biten.

5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
Vara långledig, bara vara hemma, gå taxpromenader, läsa böcker, se på film och elda i kaminen.

6 Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Idag? Träna hundar, plugga, kolla på "Bonde söker fru".

7. Beskriv ditt utseende.
Alldagligt?

8. Skriv namnet på någon du ser upp till
Kommer faktiskt inte på någon bara sådär.

9. Någon du har kysst.
Min man.

10. Har du kvar klädesplagg från när du var liten?
Ja, när vi flytt-rensade i mina föräldrars hus hittade jag en klänning på vinden som jag tog med mig hem. Annars är jag inte mycket för att spara på grejer av nostalgiska skäl, men den här var lite 70-tals-retro-cool.

11. Den du senast sov över hos?
Min syrra.  

12. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Ja, mycket. För kännedom: det är en bild på taxarna.

13. Vad väljer du, godis eller chips?
Godis, oftast bara några bitar mörk choklad. Till exempel Lindts "A touch of sea salt".

14. Pinsammaste minnet från skoltiden?
Jamen var inte exakt ALLT pinsamt på den tiden?  

15. Hur uppvaktar man dig?
Genom att inte göra det...typ. Nä, men jag är väldigt känslig för när folk är för "på" innan jag är det (och jag är en slow starter), då springer jag hundra mil åt andra hållet. Är också skitdålig på att uppfatta hintar och subtila signaler, så att vara för diskret funkar väl inte heller jättebra.

16. Har du rykten efter dig?
Inte vad jag vet, men det är man väl den sista som får veta i så fall?

17. Din absolut sämsta egenskap?
Långsint med mycket bra minne. 

18. Din bästa egenskap?
Att kunna förlåta och gå vidare trots ovanstående egenskap. Det är dock en bit jag har fått JOBBA RÄTT MYCKET MED, kan jag väl erkänna.

19. En låt du är beroende av?
Signalen på mobilens väckerklocka är nog det enda jag är BEROENDE av "i musikväg" på det sättet. Men om det menas en låt jag tycker är jättebra och som jag lyssnar på mycket så är det just nu: "We go home" med Adam Cohen.

20. Vad stod det i ditt senaste sms? 
"Jag slutar 16, kan vara i Kristianstad kl 17", från Jenny.

21. Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
Ernst Kirschsteiger. HAHAHA, skojar bara. Det beror på hur länge det är tänkt att man ska vara borta. Är det för obestämd framtid så svarar jag min man och mina barn. Är det typ bara för någon vecka så svarar jag Jenny.

22. Kan man vara vän med sitt ex?
NJA. Det beror väl i och för sig lite på varför det tog slut? Fast oavsett anledning så har jag generellt rätt svårt att begripa mig på folk som hänger med sina ex stup i kvarten och som inte verkar kunna klippa banden, varför gjorde ni slut överhuvudtaget då om det nu var så djävla bra? Jag och min exman är absolut inte ovänner, men det är ju inte heller så att vi umgås, annat än när vi träffas på kalas och jul och sånt som involverar barnen. Det händer liksom inte att vi spontanringer till varandra bara för att höra hur läget är, eller att vi skulle träffas för att ta en fika och prata gamla minnen. NO WAY.

23. Har du kysst en kompis?
Verkligen inte.

24. Hur ofta dricker du alkohol?
I snitt en gång i veckan skulle jag tro.

25. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger?
Att det aldrig för något gott med sig för någon.

26. Vad hatar du?
Inskränkthet och alla effekter det för med sig i smått och stort.  

27. Hade du kunnat ha distansförhållande?
Been there, done that och det kan väl fås att fungera, men jag tycker det är trist att inte ha en vardag ihop. Har lite svårt för det där att när man väl träffas så ska allting hända och att man måste passa på att göra det och det och det när man nu äntligen träffas och att det blir så mycket förväntningar på att allt ska vara perfekt liksom. Man får stressa som ett as för att hinna stöka undan allt tråk innan man träffas så att man inte slösar bort tiden på att till exempel stå i kö på återvinningsstationen för att slänga skräp, och det passar sig inte att vilja gå långpromenader ensam eller ligga på soffan och läsa en bok en hel eftermiddag. Och om man jobbar måndag till fredag och bara kan träffas på helgerna är det så mycket annat som man inte hinner eller orkar i veckorna som man då måste välja bort, så nä. Det är inte riktigt min grej känner jag.

28. Vad handlade din senaste dröm om?
Jag drömde att jag skulle hålla en spårkurs (för hundar), och när kursdeltagarna dök upp så var det flera av dom som var barn, och det hade jag inte räknat med och hade ingen plan för hur jag skulle hantera det för de hade ju liksom noll grundkunskaper. Och sedan blev det kolsvart ute innan vi hann lägga några spår och jag hann inte prata om allt jag hade tänkt ta upp inför nästa gång. Ja, ni hör ju själva hur kontrollmänniskan i mig vrider sig i vånda.

29. Vad väger du?
Ingen aning, jag har inte vägt mig på säkert 20 år.

30. Hur lång är du?
158 cm.

31. Vilken är den bästa svenska filmen?
Spontant kom jag att tänka på "Vägen ut". Den är otroligt förutsägbar och Björn Kjellmans karaktär är ju fullkomligt orimlig, men jag gillar den ändå.  

32. De bästa svenska skådespelarna?
Reine Brynolfsson, Sverrir Gudnason, och så måste jag förstås säga Sofia Helin som Saga Norén, Länskrim, Malmö. Fast kanske är det karaktären jag gillar?

33. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight?
Harry Potter.

34. Ditt humör för tillfället?
Trött och lite stressad.

35. En vacker person?
Är en person som jag gillar och respekterar. Om det bara handlar om utseende (fast för mig handlar det nog mer om utstrålning) så är mitt personliga frikort Bruce Dickinson i Iron Maiden. Fast för ett tag sen såg jag honom iförd en sån där Beppemössa, och då var jag nästan beredd att tänka om. Kan förlåta stripigt hår och bredrandiga trikåbrallor från 80-talets hårdrocksscen, men vid Beppemössan går min gräns för sexuell attraktion.

36. Har du instagram?
Ja, theotherannajohansson. Mest bilder på taxar och kontaktannonser och saker som händer i läskiga skogen.

37. Vem kramade du senast?
Min man.

38. Vem träffade du senast?
Min man. 

39. När slog du dig senast?
Senaste smärtan: bet av en nagel och råkade ta för mycket, men det var ju självförvållat. Och i helgen fick jag skoskav. Att "slå mig" som att gå in i eller snubbla på saker händer hela tiden, det är inget jag lägger på minnet.

40. Någon du vill träffa?
Just nu håller jag på att längta ihjäl mig efter Jenny, vi träffas verkligen alldeles för sällan. Imorgon ska detta dock rådas bot på (se fråga 20).

41. När grät du senast?
Förmodligen till något helt irrelevant, som ett naturprogram med apor.   

42. Sminkar du dig varje dag?
Hahaha, nej. Verkligen inte, det händer typ aldrig.

43. Vem är du mest lik, mamma eller pappa?
Utseendemässigt liknar jag nog mest pappa. Eller farmor om man ska vara helt korrekt (påstås det åtminstone, jag minns bara min farmor som en gråhårig gumma i gungstol och det är ju inte så djävla smickrande att få höra att man är lik).

44. Är du helsvensk?
Jag och mina föräldrar är födda i Sverige, så om det är definitionen av helsvensk, så: ja.

45. En artist du inte gillar?
Laleh.

46. En artist du gillar?
Lars Winnerbäck.

47. Vad är det bästa som har hänt dig?
Barn och barnbarn är ju fina grejer. Sen gillar jag ju min man, våra hundar och vårt hus väldigt mycket också.

48. Vad vill du bli när du blir äldre?
Alltså, jag längtar sjukt mycket efter att få obegränsat med tid och att kunna göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill (för då är man väl ändå så gammal att man inte behöver bry sig längre?). Förhoppningsvis har man hälsa och ekonomi till att göra det också.

Boklista!

Hittade en lista någonstans. Listor är roliga, fast kanske roligare att fylla i än att läsa, men i alla fall: ENJOY:

Snabbläsare eller långsamläsare?
Snabbläsare. Minns hur träligt det var i typ mellanstadiet när man tvingades dela bok med någon, vilket av någon anledning hände rätt ofta, och denna någon tog trekvart på sig att läsa en sida. Och inte kunde läraren tänka utanför boxen och para ihop såna som läste snabbt med såna som läste lite långsammare heller, utan här skulle vi sitta i strikt bokstavsordning och våndas (inser såhär i efterhand att det kanske inte var så djävla kul för långsamläsaren att sitta bredvid någon som satt och trummade med fingrarna på bänklocket och frågade "är du klar"? var tionde sekund, men det var ju inget jag tänkte på när jag var 9 år direkt). Aja. Fort ska det gå i alla fall.


Tegelstenar eller tunnisar? 
Hellre tegelsten än ett tunt litet häfte, eftersom jag då läser rätt snabbt och är det en superbra berättelse så är det ju lite snopet om den tar slut på nolltid.


Bibliotek eller bokhandel?
Bibliotek är ju THE SHIT alltså. Fyfan vad jag älskar bibblan! Bokhandel är också trevligt, men eftersom jag har en tendens att vilja äga alla böcker och inte har obegränsat med plats så får jag försöka bromsa mig själv och bara köpa såna böcker som jag verkligen vill ha.  

Ljudbok eller e-bok?
Bra grejer båda två. Ljudbok är gött när man som jag tillbringar tid i bilen till och från jobb, att dra ner en e-bok i telefonen är fantastiskt. Jag har inga problem med att det är smått och pluttigt, det går fint att läsa ändå och så himla praktiskt att alltid ha en bok att ta till om man får lite dötid. 

Inbunden eller pocket?
Det kvittar, bara boken är bra. Ska jag köpa föredrar jag väl pocket eftersom jag är en snål fan.

Vampyrer eller spöken? 
Båda! Är i och för sig inte jätteförtjust i de där moderna vampyrhistorierna, som Twilight och True Blood (fast det kanske är på tv?) och allt vad det heter, hellre då en dammig greve Dracula. Eller "Salem's Lot", eller varför inte "Låt den rätte komma in"? Och spöken, skräck, övernaturligt...Mmm.


En i taget eller slalomläsning?
Slalom, alla gånger. Har alltid två-tre böcker igång parallellt, MINST. 

Nytt eller gammalt?
Hm, det beror helt på berättelsen. 

Bokmärke eller hundöra?
Jag vill gärna vara en sån som använder bokmärken för det verkar vuxet och seriöst, men de trillar alltid ut och/eller försvinner, så det blir hundöra i alla fall.

Snacks eller godis?
Om jag förenade varje lästillfälle med något ätbart så skulle jag gissningsvis väga 250 kg i runda slängar. Nej, behöver inte äta när jag läser. Däremot läser jag gärna när jag äter (om jag är ensam, obs). 

Biografier eller memoarer?
Memoarer, tror jag. 

Skräck eller chicklit?
Skräck! Chicklit är nog, jämte svårt insnöad science fiction, en av de genrer som tilltalar mig minst. 

Soffan eller sängen?
Båda delarna förstås.

Inne eller ute?
Samma där. 

Boken eller filmen?
Boken. Har jag läst en bra bok så ser jag gärna filmen, men man blir ju ofta rätt besviken (senaste besvikelsen: "Cirkeln", jättejättebra som bok, medioker som film om man ska uttrycka det snällt).

Twitter eller Facebook?
Som boktips? Ingetdera tror jag. De senaste åren har nog de flesta tipsen kommit från DN:s Boklördag och Bokus' reklamutskick.

Goodreads eller Boktipset?
Pass, vet inte ens vad det är?

Kokbok eller Bakbok?
Båda! När det handlar om kokböcker så ser jag det nog mer som inspiration, orkar aldrig följa recept sådär slaviskt när jag lagar mat, men bakning är ju lite mer kemi och noggrant. Fast jag freestylar en hel del där med får jag väl erkänna.

Te eller kaffe?
Te.  Men det är inget måste för att läsa.

Nobelpriset eller Augustpriset?
Varken det ena eller det andra, skulle jag väl säga. Nån kulturmupp blir jag nog aldrig. 

Post snökaoz

Jaha, här sitter man i mörka trista november och det var tusen år sen man var ledig och det är ytterligare omkring tusen år till jul, och är inte jul förresten ganska ångestladdat och winter is coming och allt det där som vi kan sammanfatta i det av, tror jag, tecknaren Jan Berglin uppfunna och mycket förnämliga ordet MÖRV.

Ja, så blev det väl snökaos i lördags. Alltid annars när de varnar för kasst väder vid kusterna, typ "mycket hårda vindar vid kusterna" så tänker man att det är ju tur att man bor i inlandet då, men nog fan blåser det satan i alla fall, för plötsligt har nästan-Österlen blivit så kustnära att man skulle kunna tro att havsvattnet skvalpade kring tårna när man gick ut och hämtade morgontidningen, vilket det då alltså inte gör. Så jag tog väl den här klass 1-varningen med ro, för den rikliga nederbörden skulle uppenbara sig "vid kusterna mest som regn". Men nehe, då var det plötsligt inland i alla fall och här dråsade det väl ner en 15 centimeter jäveltung blötsnö som lade sig som blytyngder på allting. Vårt största äppelträd klövs på mitten av tyngden, och flera stora grenar knäcktes på tallarna uppe i backen. Så trist, men tristast av allt är all denna snö, och detta konstiga väder. Gick ut med taxarna i går morse, och fick ömsom vada fram i decimeterdjupt smältvatten och ömsom pulsa genom tung snöblandad modd, och det regnade och snöade om vartannat. Kom ett par kilometer söder om byn, och då var det plötsligt barmark. Eller det snöade, men det lade sig inte. Och sen kom det en blixt och så började det åska! Det kändes som att apokalypsen stod i farstun och stampade av sig, jag har nog aldrig varit med om att det snöat OCH åskat samtidigt förut, men man ska tydligen inte lämna denna världen nyfiken. Det kom en tre-fyra rejäla blixtar med tillhörande dunder och brak, sedan började det hagla, sedan regna och slutligen snöa igen.
Och det helknäppa vädret bara fortsatte. Från att ha varit 3-4 plusgrader så slog det om och blev svinkallt, så allt som inte hunnit smälta undan - och det var en hel del, det - har nu förvandlats till massiv is som det kommer att ta veckor innan det töar bort.  Är himla glad att jag sopade av bilarna igår INNAN det frös, annars hade jag nog fått ta tjänstledigt för att spetta fram fordonsparken ur inlandsisen.

Nog om vädret. Sitter nu och försöker mysa i fåtöljen framför kaminen, men har ett dötråkigt kompendium skrivet på undermålig svenska att plöja igenom. Det - kompendiet - heter "Vad är kunskap?" och är utgivet av "Myndigheten för skolutveckling", så det tänker man sig ju att det ska vara seriöst och lite rejält, men det hade nog varit mer seriöst att läsa nån skolungdoms blogg. På de första 40 sidorna tjatas det om och om igen, eller åtminstone kunde jag räkna till fem gånger som man nämnde "år 1971, det år då chipset för datorernas utveckling uppfanns". Alltså, tjatigheten i detta, plus CHIPSET? Det kanske inte alla visste, men man tycker väl att en "myndighet för skolutveckling" skulle ha lite djävla koll på vad saker heter? Men uppenbarligen inte. Ja, det är i alla fall denna trista lunta jag har att plöja mig igenom, samt en bok om makt förstås. Är skittrött på att läsa om makt, kan jag ju upplysa om. Makt i sig är ett intressant fenomen, men makt i kombination med pedagogikludd är lite mer än jag kan bära.

Imorgon ska det i alla fall gås på bio. "En underbar jävla jul" tänkte vi se, jag och min dotter, min man hade väl hellre dött än betalat pengar för att se svenskt relationsdrama i regi av Helena Bergström, men det får väl stå för honom. Det känns väl som en produktion som känns både förutsägbar och som skulle kunna barka iväg åt vilket håll som helst på en och samma gång, men svensk film är svensk film och jag gillar det.

Och vad säger ni om "Bron" då? Själv går jag, länskrim Degeberga, mest och göttar mig och säger JAMEN VAD VAR DET JAG SA? VA? VA? VA? till alla jag möter. Eller ja, inte till ALLA jag möter, utan till alla jag möter som jag har diskuterat "Bron" med, vilket är ungefär samma sak i och för sig, men det förra lät ju som om jag gick och brölade i triumf framför mjölkpaketen inne på Konsum, typ. Ska inte avslöja något om handlingen här eftersom det KAN finnas någon av mina cirka tre läsare som kanske inte har hunnit se näst sista avsnittet än, men jag hade i alla fall rätt. Viktigt att poängtera.

Nej, nu åter till GRUNDKURS I PEDAGOGIK så att det blir någon nytta gjord här innan dagen är över (min dag börjar ju rätt så tidigt, så att göra något tankekrävande efter låt oss säga...19.00, är väl rätt så kört om man säger, så det gäller att vara disciplinerad, greppa kompendiet, sluta reta sig på att de skriver "chips" istället för "chip" och försöka omvandla dravlet till någon slags kunskap, det går väl SÅDÄR).

"There is no spoon"

Jaha, här swischar dagarna förbi utan att man direkt kan göra något åt det mer än att hänga med och försöka GILLA LÄGET. Vet inte om det händer något värt att blogga om heller. Det är så djävla deppigt med Paris och alla terroristgrejer att jag liksom känner avsmak för världen. Vill slå näven i bordet och vråla med tordönsstämma att NU FÅR NI VÄL ÄNDÅ LÄGGA AV, om jag bara visste vilket bord.

Nä, vi släpper väl det. Låt oss tala om händelseutvecklingen i "Bron" istället. Alltså den är ju så bra! Och jag gillar extra extra mycket att det är på svt och att det bara visas en gång i veckan och att ALLA MÅSTE VÄNTA, precis som det var på den gamla goda tiden när allt var som det skulle, ni vet då när hela Sverige stannade när Ingemar Stenmark stod i startfållan i Madonna di Campiglio och eventuellt skulle åka hem ännu ett guld. På den tiden var tv-serier någonting som visades med ett avsnitt en gång i veckan och sen fick man vackert sväva i ovisshet kring vem som sköt JR och ifall han skulle överleva eller ej.
Nu är det ju precis hopplöst att följa tv-serier, för folk kan ju inte hålla på sig utan plöjer boxar och säsonger på Netflix som om det inte fanns någon morgondag. När jag och Marcus kollade på "The Following" till exempel, så fick vi ju alltid tassa som två katter runt ett fat med het gröt och väldigt försiktigt höra oss för hur långt den andre hade kommit, så att man inte oavsiktligt råkade spoila någonting. Eller som när "Lost" gick på tv och det alltid fanns någon otrogen fan som kunde ladda ner de avsnitt som visats i USA, som låg ett par veckor före oss, och därför satt inne med inside information, vilket gjorde det omöjligt att spekulera i vad som skulle hända. Det är ju det som är det roliga. Spekulationerna.

Ja, och nu är det bara två avsnitt kvar. Av "Bron" alltså. Jag tror inte Emil är ute ur bilden även om han nu var "fånge". Han är liksom för oskyldigt storögd, och sen tror jag faktiskt inte att Annika hade behövt lite hjälp för att arrangera alla de här "konstverken", hissa upp fullvuxna karlar i tunnor och gud vet allt, hon är ju inte direkt något muskelberg. Och sen är det en diskrepans mellan de olika vittnesmålen kring hur fosterbarnen hade det hos Johanssons. Emil sa att Annika var längst ner, medan han Gustav, det tredje fosterbarnet, sa att de var alla lika. Det hade jag, Länskrim Degeberga, spunnit vidare på. Tror inte heller att Claes har använt spaden, som han kom gående med sist, för att slå ihjäl och gräva ner Annika med, för dels såg den helt oanvänd ut och dels, OM man slår ihjäl någon och gräver ner densamma, så tar man väl inte med sig spaden upp till sin lägenhet efteråt? Och vem försöker sätta dit Saga? Är det Linn i maskopi med hennes mamma, eller är Linns agerande bara missriktad personalpolitik? Men varför? Och Henriks fru och barn, vad hände egentligen med dom? Är det han själv som gjort det, eller finns det ett samband med detta fallet som bara han har sett och var det därför han insisterade på att få jobba med Saga, eller är han också ute efter att sätta dit Saga på något sätt? HERREGUD VAD SPÄNNANDE DETTA ÄR.

After changes upon changes we are more or less the same

Idag har jag något så ovanligt som en helt ledig och ostyckad söndag att förvalta. Har hittills fått gjort både det ena och det andra, men den mesta tiden har jag ägnat åt att lata mig. Dock kanske inte "lata sig" är rätt ord när man sitter och pluggar, men eftersom boken var jätteintressant ("Hur mår maten?" av Per Jensen, det är alltså inte GRUNDKURS I PEDAGOGIK som har upptagit min tid) och jag satt bekvämt i fåtöljen framför kaminen så kändes det ju mer som nöje än plikt, om ni frågar mig. Har även bakat bröd, löst korsord, varit på taxpromenad, legat på spikmatta samt ätit lunch. I natt var det lite frost, och nyss var jag ute i växthuset och skördade årets sista tomater. Säga vad man vill om sommaren 2015, men den lämnade mycket övrigt att önska ifråga om odlingar. Var det inte regn och kyla så var det mördarsniglar till förbannelse, men det gick att skörda tomater i november. UR LED ÄR TIDEN.


Ja, men inte så pjåkigt ändå. Snart, misstänker jag åtminstone, väntar dock jobbighet i form av makt. Eller rättare sagt böcker om gubbar som tycker saker om maktens natur. Men sen blir det festligheter i form av middag och "Bron", så jag tror ändå denna dagen landar på plus.

Ett miljösvin talar ut

Gjorde en inlämningsuppgift till min ena distanskurs, den som heter "Grundkurs om djurskydd" och som är jätteintressant, men rätt knepig. Åtminstone knepig på ett annat sätt än GRUNDKURS I PEDAGOGIK FRÅN HELVETET, som ju mest består av ludd. Nu läser vi om fenomenet "makt", vilket jag trodde skulle vara lite mer greppbart, men tror ni inte att det också är en massa trökiga gubbar som tycker en massa där också. Ofta samma trökiga gubbar som tyckte en massa i den förra delkursen dessutom.

Djurskyddet är inte luddigt, utan snarare "mastigt". Mycket med lagtext och grejer, men helt och fullt begripligt. Gillar sånt. Ja, i alla fall, i en av inlämningsuppgifterna så ingick det att man skulle beräkna sitt ekologiska fotavtryck, alltså hur mycket ens livsstil och levnadsvanor belastar den här planeten. Nu var just den här frågan inte av den karaktären att man kunde bli godkänd eller underkänd, utan var väl mer ämnad för att väcka sans och eftertanke, men jag tog mig an den med gott mod eftersom jag tycker om mig själv att jag lever rätt så medvetet. Men nehe, om alla levde som jag skulle det behövas 2,4 jordklot, så här fick jag genast börja granska min visst-inte-så-jättebraiga livsstil med kritiska ögon.

Äter visserligen kött kanske lite oftare än vad man bör, men merparten av köttet som konsumeras är närproducerat från lyckliga kvigor som får gå ute och beta hela livet, vilket dessutom bidrar till att hålla landskapen öppna, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Fast just nötkött är väl SÅDÄR ur miljösynpunkt, eftersom de lyckliga kvigorna alstrar metangas som om det inte fanns någon morgondag och det är ju rena döden för ozonskiktet. Så det uppvägs väl inte riktigt av det faktum att jag är en snål fan av naturen och ni skulle bara VETA hur mycket jag kan dryga ut en köttbit för att få den att räcka till veckans alla måltider. Så mängden kött som konsumeras står inte direkt i proportion till hur ofta det konsumeras i det här fallet. Och i det här testet fick man bara svara på hur ofta man åt kött, inte hur mycket man åt, men det bör väl vara en djävla skillnad om man äter låt oss säga  en köttgryta där mängden kött är kanske max 50 gram per portion, jämfört med om man tuggar i sig en blodig 350-gramsbiff om dagen, om man slår ut det på ett år. Fast visst. Kött är ändå kött. Här finns det förbättringspotential, det medger jag. 

Ja, men sen lever jag väl ändå rätt så miljövänligt, va? Har lagom varmt hemma, använder energilampor, låter aldrig någonting stå i standby, kör de låååångsamma miljöprogrammen på disk- och tvättmaskin, komposterar matavfall, sopsorterar, värmer huset med pellets och ved (vilket är koldioxidneutrala värmekällor), köper begagnat eller ännu hellre: inte alls (min bästa sport), kör (numera) en miljöbil, flyger i princip aldrig, äger andelar i vindkraftverk. Ja, då var det väl bilen som var nästa stötesten då, eller det myckna körandet av densamma och bristen på åkande av allmänna färdmedel istället. För vi bor ju på landet med rätt så begränsade möjligheter till att åka kollektivt om det inte ska ta nästan exakt hela dagen att ta sig fram och tillbaks till jobbet, och lite mer än så vill man ju kanske ha ut av livet? Fast det är väl självupptaget och förmätet och lite bortskämt att tänka så, antar jag, men det gör jag och det står jag för so sue me.

Har en avlägsen bekant, eller inte ens bekant för vi har bara träffats vid ett par tillfällen, men skitsamma, den här personen flyttade i alla fall ut på landet med sin familj för att leva i samklang och harmoni med naturen och världsalltet och hela skiten, och hen deklarerade i bestämda ordalag till alla som ville höra att hen minsann "inte tänkte belasta miljön med att köra bil". Så hen cyklade varje morgon till en by för att lämna barn på dagis och tog sedan bussen därifrån till en närliggande stad för att sedan ta tåget till staden där hen jobbade. Ja, och så samma visa fast i omvänd ordning på kvällen, och det funkar väl...ett tag. Men så djävla festligt var det väl inte när arbetsdagen med resor visade sig ta uppemot femton timmar, när bussen var försenad och tåget inställt och det var punka på cykeln, ej heller att vingla fram på cykel med konsumkassar på styret och barn i barnsadel på en smal landsväg utan vägren och gatubelysning (för så är det på landet för er som inte vet).
Det slutade med att den här personen blev utbränd, fick en livskris, sade upp sig från jobbet, skilde sig, köpte bil och flyttade till stan och sen vet jag inte hur det gick eftersom min koppling till den här personen var "granne till X", och när hen flyttade så kunde X inte längre leverera skvaller om densamme. Synd. Men ja, så kan det gå. Fast det är ju förstås ingen ursäkt för att leva som ett miljösvin. Men jobbpendlandet är väl den grej jag känner att jag minst kan påverka. Tyvärr.

Sen var det en jättekonstig fråga om hur mycket pengar man lade på sina husdjur varje år. Vet inte om meningen med det var att man skulle tänka till och sätta det i relation till att det finns folk i världen som inte har mat för dagen och där lägger man själv tusentals pengar på sina djur när man kunde ha skänkt dom till välgörenhet istället, och det är väl en tanke, men riktigt hur det belastar miljön vet jag inte? För övrigt går den största andelen pengar som läggs på husdjur i vårt hem till deras försäkringar, så det är inte så att våra hundar strosar omkring med Paris Hilton-accessoirer och äter oxfilé. Men transaktioner mellan bank och försäkringsbolag är kanske ETT DOLT MILJÖHOT (som kvällstidningarna skulle ha uttryckt det)?

Ja, i alla fall. Jag blev godkänd på inlämningsuppgiften trots mina 2,4 planeter. Läste sen i forumet på LÄRPLATTFORMEN att det var många som hade fått komplettera på en fråga (som handlade om något helt annat) där svaret inte gick att läsa i någon bok eller googla fram, utan man var tvungen att tänka till lite själv, och det hade väl jag gjort då eftersom jag blev godkänd. Känner mig nu ändå aningens smartare än snittet. Lite miljövidrig, men man har väl sina ljusa stunder ändå. HAJHAJ.