"There is no spoon"

Jaha, här swischar dagarna förbi utan att man direkt kan göra något åt det mer än att hänga med och försöka GILLA LÄGET. Vet inte om det händer något värt att blogga om heller. Det är så djävla deppigt med Paris och alla terroristgrejer att jag liksom känner avsmak för världen. Vill slå näven i bordet och vråla med tordönsstämma att NU FÅR NI VÄL ÄNDÅ LÄGGA AV, om jag bara visste vilket bord.

Nä, vi släpper väl det. Låt oss tala om händelseutvecklingen i "Bron" istället. Alltså den är ju så bra! Och jag gillar extra extra mycket att det är på svt och att det bara visas en gång i veckan och att ALLA MÅSTE VÄNTA, precis som det var på den gamla goda tiden när allt var som det skulle, ni vet då när hela Sverige stannade när Ingemar Stenmark stod i startfållan i Madonna di Campiglio och eventuellt skulle åka hem ännu ett guld. På den tiden var tv-serier någonting som visades med ett avsnitt en gång i veckan och sen fick man vackert sväva i ovisshet kring vem som sköt JR och ifall han skulle överleva eller ej.
Nu är det ju precis hopplöst att följa tv-serier, för folk kan ju inte hålla på sig utan plöjer boxar och säsonger på Netflix som om det inte fanns någon morgondag. När jag och Marcus kollade på "The Following" till exempel, så fick vi ju alltid tassa som två katter runt ett fat med het gröt och väldigt försiktigt höra oss för hur långt den andre hade kommit, så att man inte oavsiktligt råkade spoila någonting. Eller som när "Lost" gick på tv och det alltid fanns någon otrogen fan som kunde ladda ner de avsnitt som visats i USA, som låg ett par veckor före oss, och därför satt inne med inside information, vilket gjorde det omöjligt att spekulera i vad som skulle hända. Det är ju det som är det roliga. Spekulationerna.

Ja, och nu är det bara två avsnitt kvar. Av "Bron" alltså. Jag tror inte Emil är ute ur bilden även om han nu var "fånge". Han är liksom för oskyldigt storögd, och sen tror jag faktiskt inte att Annika hade behövt lite hjälp för att arrangera alla de här "konstverken", hissa upp fullvuxna karlar i tunnor och gud vet allt, hon är ju inte direkt något muskelberg. Och sen är det en diskrepans mellan de olika vittnesmålen kring hur fosterbarnen hade det hos Johanssons. Emil sa att Annika var längst ner, medan han Gustav, det tredje fosterbarnet, sa att de var alla lika. Det hade jag, Länskrim Degeberga, spunnit vidare på. Tror inte heller att Claes har använt spaden, som han kom gående med sist, för att slå ihjäl och gräva ner Annika med, för dels såg den helt oanvänd ut och dels, OM man slår ihjäl någon och gräver ner densamma, så tar man väl inte med sig spaden upp till sin lägenhet efteråt? Och vem försöker sätta dit Saga? Är det Linn i maskopi med hennes mamma, eller är Linns agerande bara missriktad personalpolitik? Men varför? Och Henriks fru och barn, vad hände egentligen med dom? Är det han själv som gjort det, eller finns det ett samband med detta fallet som bara han har sett och var det därför han insisterade på att få jobba med Saga, eller är han också ute efter att sätta dit Saga på något sätt? HERREGUD VAD SPÄNNANDE DETTA ÄR.