Gjorde en inlämningsuppgift till min ena distanskurs, den som heter "Grundkurs om djurskydd" och som är jätteintressant, men rätt knepig. Åtminstone knepig på ett annat sätt än GRUNDKURS I PEDAGOGIK FRÅN HELVETET, som ju mest består av ludd. Nu läser vi om fenomenet "makt", vilket jag trodde skulle vara lite mer greppbart, men tror ni inte att det också är en massa trökiga gubbar som tycker en massa där också. Ofta samma trökiga gubbar som tyckte en massa i den förra delkursen dessutom.
Djurskyddet är inte luddigt, utan snarare "mastigt". Mycket med lagtext och grejer, men helt och fullt begripligt. Gillar sånt. Ja, i alla fall, i en av inlämningsuppgifterna så ingick det att man skulle beräkna sitt ekologiska fotavtryck, alltså hur mycket ens livsstil och levnadsvanor belastar den här planeten. Nu var just den här frågan inte av den karaktären att man kunde bli godkänd eller underkänd, utan var väl mer ämnad för att väcka sans och eftertanke, men jag tog mig an den med gott mod eftersom jag tycker om mig själv att jag lever rätt så medvetet. Men nehe, om alla levde som jag skulle det behövas 2,4 jordklot, så här fick jag genast börja granska min visst-inte-så-jättebraiga livsstil med kritiska ögon.
Äter visserligen kött kanske lite oftare än vad man bör, men merparten av köttet som konsumeras är närproducerat från lyckliga kvigor som får gå ute och beta hela livet, vilket dessutom bidrar till att hålla landskapen öppna, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Fast just nötkött är väl SÅDÄR ur miljösynpunkt, eftersom de lyckliga kvigorna alstrar metangas som om det inte fanns någon morgondag och det är ju rena döden för ozonskiktet. Så det uppvägs väl inte riktigt av det faktum att jag är en snål fan av naturen och ni skulle bara VETA hur mycket jag kan dryga ut en köttbit för att få den att räcka till veckans alla måltider. Så mängden kött som konsumeras står inte direkt i proportion till hur ofta det konsumeras i det här fallet. Och i det här testet fick man bara svara på hur ofta man åt kött, inte hur mycket man åt, men det bör väl vara en djävla skillnad om man äter låt oss säga en köttgryta där mängden kött är kanske max 50 gram per portion, jämfört med om man tuggar i sig en blodig 350-gramsbiff om dagen, om man slår ut det på ett år. Fast visst. Kött är ändå kött. Här finns det förbättringspotential, det medger jag.
Ja, men sen lever jag väl ändå rätt så miljövänligt, va? Har lagom varmt hemma, använder energilampor, låter aldrig någonting stå i standby, kör de låååångsamma miljöprogrammen på disk- och tvättmaskin, komposterar matavfall, sopsorterar, värmer huset med pellets och ved (vilket är koldioxidneutrala värmekällor), köper begagnat eller ännu hellre: inte alls (min bästa sport), kör (numera) en miljöbil, flyger i princip aldrig, äger andelar i vindkraftverk. Ja, då var det väl bilen som var nästa stötesten då, eller det myckna körandet av densamma och bristen på åkande av allmänna färdmedel istället. För vi bor ju på landet med rätt så begränsade möjligheter till att åka kollektivt om det inte ska ta nästan exakt hela dagen att ta sig fram och tillbaks till jobbet, och lite mer än så vill man ju kanske ha ut av livet? Fast det är väl självupptaget och förmätet och lite bortskämt att tänka så, antar jag, men det gör jag och det står jag för so sue me.
Har en avlägsen bekant, eller inte ens bekant för vi har bara träffats vid ett par tillfällen, men skitsamma, den här personen flyttade i alla fall ut på landet med sin familj för att leva i samklang och harmoni med naturen och världsalltet och hela skiten, och hen deklarerade i bestämda ordalag till alla som ville höra att hen minsann "inte tänkte belasta miljön med att köra bil". Så hen cyklade varje morgon till en by för att lämna barn på dagis och tog sedan bussen därifrån till en närliggande stad för att sedan ta tåget till staden där hen jobbade. Ja, och så samma visa fast i omvänd ordning på kvällen, och det funkar väl...ett tag. Men så djävla festligt var det väl inte när arbetsdagen med resor visade sig ta uppemot femton timmar, när bussen var försenad och tåget inställt och det var punka på cykeln, ej heller att vingla fram på cykel med konsumkassar på styret och barn i barnsadel på en smal landsväg utan vägren och gatubelysning (för så är det på landet för er som inte vet).
Det slutade med att den här personen blev utbränd, fick en livskris, sade upp sig från jobbet, skilde sig, köpte bil och flyttade till stan och sen vet jag inte hur det gick eftersom min koppling till den här personen var "granne till X", och när hen flyttade så kunde X inte längre leverera skvaller om densamme. Synd. Men ja, så kan det gå. Fast det är ju förstås ingen ursäkt för att leva som ett miljösvin. Men jobbpendlandet är väl den grej jag känner att jag minst kan påverka. Tyvärr.
Sen var det en jättekonstig fråga om hur mycket pengar man lade på sina husdjur varje år. Vet inte om meningen med det var att man skulle tänka till och sätta det i relation till att det finns folk i världen som inte har mat för dagen och där lägger man själv tusentals pengar på sina djur när man kunde ha skänkt dom till välgörenhet istället, och det är väl en tanke, men riktigt hur det belastar miljön vet jag inte? För övrigt går den största andelen pengar som läggs på husdjur i vårt hem till deras försäkringar, så det är inte så att våra hundar strosar omkring med Paris Hilton-accessoirer och äter oxfilé. Men transaktioner mellan bank och försäkringsbolag är kanske ETT DOLT MILJÖHOT (som kvällstidningarna skulle ha uttryckt det)?
Ja, i alla fall. Jag blev godkänd på inlämningsuppgiften trots mina 2,4 planeter. Läste sen i forumet på LÄRPLATTFORMEN att det var många som hade fått komplettera på en fråga (som handlade om något helt annat) där svaret inte gick att läsa i någon bok eller googla fram, utan man var tvungen att tänka till lite själv, och det hade väl jag gjort då eftersom jag blev godkänd. Känner mig nu ändå aningens smartare än snittet. Lite miljövidrig, men man har väl sina ljusa stunder ändå. HAJHAJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar