Sådan leda bryter ner en bra frisyr

Ja, här bloggas det inte så det ryker direkt. Har inget att blogga om eftersom jag bara jobbar. Är trött på att bara jobba och vill ha LEDIGT. Skulle egentligen varit ledig torsdag fredag denna veckan, plus onsdag som är första maj. En riktigt härlig långhelg med andra ord. Men av olika anledningar som jag inte kan gå in på här så blev det inte så. RÖV.

Idag har jag och Remus gått viltspårprov. Han fick en etta, vilket inte är samma sak som att till exempel ha en etta i slöjd utan i det här sammanhanget är det högsta betyg, så jag är helnöjd. För Remus kvittar det om han deltar i ett prov eller om det bara är träning, han är nöjd när han hittar klöven i slutet och får bära den och malla sig på väg tillbaks till bilen, och sedan får han mumsa lite torkad lammlunga som belöning. Vi uppskattar olika saker här i livet.

Är lite stressad eftersom helgen redan är slut. Har bland annat ett potatisland att gräva, tomat- och gurkfrösådder att plantera om och squashfrön och bondbönor att peta ner i jorden. Men det får väl bli på första maj, arbetarens dag. Ett hittills tomt blad i min fullspäckade agenda.

Sleepy hollow

Idag försov jag mig. Det händer så sällan att det faktiskt är värt ett omnämnande. Eller jag vet inte om det riktigt räknas som försovning, för jag var på jobbet i tid och då hade jag ändå varit och slängt tidningar i pappersåtervinningen på vägen OCH följt gällande hastighetsbegränsningar. Men min såkallade SMARTPHONE (som jag har som väckarklocka) hade stängt av sig själv i natt på grund av lite batteri. Det är det träligaste med de här klösbrädorna (tack tack tack till randigkatt för detta förnämliga uttryck) är att de måste laddas stup i kvarten. Den gamla Nokian jag hade klarade sig i veckor på en enda uppladdning. Eller ja, åtminstone i en vecka. Nu pratar jag inte så förfärligt mycket i telefonen, och med den gamla Nokian kunde man inte göra så mycket mer än att spela Tetris. Inte kolla mail eller Facebook, inte Instagramma, inte spela Ruzzle och Quizkampen eller läsa nyheter och kolla hur vädret ska bli. Sånt som är kul och smidigt med en SMARTPHONE, men som slukar batteri som om det inte finns någon morgondag. Igår när jag hade gått och lagt mig så noterade jag förvisso att batteristapeln var ganska låg, men jag tänkte att det nog klarar sig för på natten är den ju ändå bara i standbyläge och det kan väl inte dra så himla mycket. Men jo, uppenbarligen, för i morse slog jag upp mina melerade klockan 04.45 och tyckte det kändes...skumt. Fel. Och det var det ju också. Tur man inte är en sån som måste fixa och pyssla med sitt utseende en stund varje morgon, utan det är bara att hoppa i kläderna, trycka ner mackor och juice, borsta tänderna, greppa matlådan, på med ytterkläderna och så iväg. Och nu är det ju VÅR, så man behöver varken skotta snö eller skrapa rutor eller ens ta på sig ett ton ytterkläder. Jag har helt sturskt tvättat vinterjacka, vantar, mössa samt underställ och har för avsikt att hänga undan detta för säsongen. Jackan var värst. Den har jag haft hela vintern i ur och skur, tryckt fickorna fulla med hundgodis, lagt blodspår och smulat kexchoklad över. Man hade förmodligen kunnat mätta en hel by i Afrika i en månads tid om man lagt den i blöt och sedan kokat buljong på tvättvattnet.

Hur som helst. Tveksamt om det räknas som försovning när man inte blir försenad, men jag HATAR att börja dagen sådär, med stress och jäkt. Dessutom hade Hilding i ett obemärkt ögonblick fått tag på Remus' halsband och tuggat på spännet så det nästan var helt av, vilket jag upptäckte i morse. Mitt fel som lade det i trappan istället för att hänga upp det på en krok, men våra hundar är nästan alltid där vi är så jag tänkte inte på det. Hilding är ju för farao tio månader, ingen jätteliten valp som måste passas varje sekund. Men jo, uppenbarligen. Så idag fick det bli en shoppingrunda efter jobbet. Först till Däckia för att hämta ut mina SPRILLANS NYA sommardäck, med ett mönsterdjup att drunkna i. Fick boka en tid igår, frågade om det gick bra vid halv tre, men det gjorde det inte för då hade gubbarna fikarast och härsknade till om det vankades jobb, berättade han som jag förmodar var deras chef.  Det verkar inte direkt vara management by fear där om jag får säga vad jag tycker.
Vidare till djuraffären för att köpa nytt halsband. Naturligtvis har den gamla, snygga och BRA modellen av detta märke utgått till förmån för en lite sämre och fulare. Men det är smällar man får ta. Svängde slutligen inom Net On Net för att köpa en extra laddare till SMARTPHONEN, som kan ligga i sovrummet så att man slipper stiga upp och få ner för att hämta den laddare som man har på nedervåningen om man skulle råka se att man har lite batteri när det är dags att krypa ner i bingen. Lättjan har härmed tagits till en helt ny nivå. Eller inte. For omkring inne på Net On Net som en stressad råtta i en Skinnerbox. HATAR Net On Net, deras butik är jättestor och helt ologiskt uppbyggd med en massa gångar och återvändsgränder och "torg" som också är återvändsgränder. Hittade till slut en vägg med skylten "Laddare". Letaletaleta efter en som passar en Samsung, men näe, där fanns bara till Iphone och Ipad och fan och hans mormor. Fick fråga, jamen då hängde de väl på en vägg där det stod "Bluetooth" några meter därifrån. Jaha, det var väl det sista stället i världen jag skulle ha letat på. Idioter.

Hem, släpade ner vinterdäcken i källaren, bar in ved. Plågades svårt under tiden eftersom jag har fått en liten otrevlig låsning i ländryggen som gör att det känns som att det sticks in en kniv i vissa positioner där ryggen vrids och böjs. Inga problem med att sitta, gå eller stå, men att till exempel resa sig från sittande till stående är något av en pina. Men det går väl över på några dagar, det brukar det i alla fall göra.

Nu ska jag smaska i mig ett avsnitt av Lackalänga på Svt:s öppna arkiv. Så fort man tror att det inte kan bli sämre så vrids dålighetskniven om ett varv till. Till exempel: Lisa, en fd alkis i 20-årsåldern, elev på Lackalänga folkhögskola, får ett återfall och kommer inte tillbaks till skolan. Två lärare och Maggan, en annan elev som är fd knarkare i 20-årsåldern ger sig iväg till Malmö för att leta efter Lisa. Då vet Maggan att Lisa, hon går aldrig på systemet själv när hon krökar, utan hon skickar någon av sina "gubbs" (A-lagsgubbar) som hon brukar hänga med. Så en av lärarna fattar helt sonika posto inne på Malmös förmodat enda systembolag för att kolla "om det kommer någon gubbe som verkar köpa mycket", och så kommer det en gubbe som köper tre flaskor whisky och då VET Maggan att "han är det" och så följer dom efter honom hem, och voilá, där är Lisa, nersöpen och dan, redo för räddning. UNDERBART.

Ska köpa däck för pengarna

Jamen nu vågar man väl ändå tro att våren har kommit PÅ RIKTIGT, så jag släpade upp sommardäcken från källaren eftersom Patrik är så schysst att han erbjuder sig själv att byta, så jag slipper, hatar nämligen att byta däck. Det enda jag behöver göra är att ta med dom till jobbet, så det var detta jag skulle förbereda igår. Men det var ju hemskt vilket klent mönsterdjup de där sommardäcken hade då, även för att vara sommardäck, men ingen fara för jag har nämligen en extra uppsättning. Nöjd över detta släpade jag ner de första och upp med nästa däckkvartett. Jamen de var väl fan ÄNNU värre. Inget däck tålde riktigt en kritisk granskning av mig, och då tål de gissningsvis inte heller en kritisk granskning av en polis.

Så idag svängde jag inom en däckfirma efter jobbet. Ja, jag är medveten om att man kan få tag på billiga och bra däck på Blocket, men jag pallar inte riktigt med Blocket. Det ska ringas och mailas och bestämmas tid och plats och fan och hans mormor och sen ska man åka hem till nån i Tjottahejti och slutligen blir man ändå blåst på något sätt. Så jag stegade glatt in på Däckia och bad att få något som helst kostade mindre än vad bilen från 1990 är värd.
Uppskattad värdering av The Queen of Volvo blev då uppenbarligen strax över 4500 kronor. You do the math. En sabla massa pengar på några himla däck, men så är de också "marknadens bästa" (minns inte vad de hette ändå, så det blir ingen smygreklam här). Så antingen kan man bli blåst på Blocket och förlora en slant, eller så blir man blåst på Däckia och får hosta upp en något större slant. Tur man är så djävla rik. Jag bara jobbar ju jämt och hinner ändå aldrig konsumera något. Och säga vad man vill om viltspår, men någon materialsport är det inte. Så då kan jag väl lika gärna köpa provocerande dyra däck som vingar för pengarna.  

Whatever happened

Nä, men om jag skulle ta ett krafttag och avsluta den här MONS Kallentoftboken som jag har tragglat med ett bra tag vid det här laget. Den har inte varit jättedålig, det kan jag väl inte säga. Men jag har inte heller haft särskilt svårt att lägga den ifrån mig. Dessutom har jag råkat läsa böckerna i fel ordning så den här utspelar sig innan den jag läste förut, vilket gör att en del av spänningen försvinner. Man vet att alla överlever, typ. Dessutom: jag gillar inte Malin Fors. Hon har inte ett enda sympatiskt drag i mina ögon, vilket gör att jag skiter lite i hur det går för henne.  Tycker egentligen inte att någon av den fiktiva poliskåren i Linköping är mycket att hänga i julgranen, men det kanske är ett medvetet drag från författaren för att visa att poliser inte behöver vara superhjältar. Det behöver de förstås inte vara, jag tror väl också att poliser i allmänhet är som folk är mest (efterlyser fortfarande EN POLISVÄN btw, så sitter det nån sällskapssjuk polis "därute" så vet ni var jag finns), men de kan väl få vara lite halvtrevliga i alla fall. Inte trista, bittra och/eller fyllda av problem. 

Men nu ska jag ta mig samman och avsluta det här projektet. Sedan blir det spårlitteratur för hela slanten, misstänker jag. 

Det var en lördagsafton

Ja, men det här med att svt har öppnat upp sitt arkiv och bara: varsågoda, här finns ALLT. Det är ju som julafton varenda dag tamejfan. Plöjer just nu några avsnitt av Lackalänga. Jag säger bara: LACKALÄNGA. Denna orgie i dåligt manus, urusla skådespelarinsatser, obefintlig handling, tafflig dialog samt dålig ljussättning. Det räcker inte med en skämskudde, här får man ta till hela Jysks bäddsortiment för att överleva.

PS: Det gick pissdåligt på taxutställningen. 45 mil tur och retur för två släta "very good" (som inte alls är särskilt bra när det enda som räknas är "excellent"). Det roliga var att Remus, som har världens pinnigaste trav fick omdömet "härligt driv i steget", medan Hilding, som är den som seglar fram som en atlantångare och täcker mark som få andra, bara fick ett högst mediokert omdöme om sina rörelser. Men så kan det vara ibland. Att domaren är blind. Haha, skojar bara. Bedömningssport är bedömningssport, vissa tycker si och andra tycker så och det är inte mycket att dividera om.

Nu: åter till Vidde och Maggan och Hasse och de andra i Lackalängagänget.

Sömngångarbladder

Klockan är 20.30, snart läggdags. Jag gillar lite att gå upp tidigt även på helgen, för då behöver man liksom inte upprätthålla fasaden av att man är en sån som orkar vara vaken även när klockan passerat 21.00. När det är helg ska man ju gärna sitta uppe och uggla lite längre än i veckorna, men ska man upp i ottan så är det helt legitimt att dröna ner i bingen så fort det börjar dra lite i ögonlocken. Gå och lägga sig i sängen = bästa stunden på hela dagen (typ).

Från det ena till det andra. Jag har lyssnat omotiverat mycket på Veronica Maggio på sista tiden. Inte av egen vilja, ska väl tilläggas, men hon spelas jämt och ständigt på P4 tycker jag. Och om Veronica Maggio tycker jag så här: Att hon är för djävla dålig. Menlös musik, gnällig röst och intetsägande prettotexter. Med en sådan stämma borde hon snarare viga sitt liv åt att hålla telefonväxeln i "Ring P1" varm än att spela in skivor.  Om någon frågar mig då alltså, vilket det i och för sig inte var någon som direkt gjorde. Men jag måste få säga det ändå. Hon har visst varit ihop med han den där Oskar Linnros, läste jag i DN för ett tag sedan. Om honom tycker jag så här: Att han är för djävla dålig. Menlös musik, gnällig röst och intetsägande prettotexter. De borde ha varit det perfekta paret, men enligt samma artikel i DN så var de uppenbarligen inte det.

Idag pratade vi om "dagens ungdom" på jobbet. Då är man fan gammal och mossig. Micke beklagade sig över att dagens ungdom tittar på tv och sms:ar samtidigt som de läser läxor. Jag sa att dagens ungdom förmodligen är så obildade att de inte ens klarar av att peka ut Sverige på en blindkarta. Då trodde Micke (50+) att en blindkarta var en karta där ländernas namn stod med Brailleskrift, så det är uppenbarligen inte bara dagens ungdom som har kunskapsluckor.

Ska samla ihop mig och gå och borsta tänderna nu. På tv är det någon musikal. Musikal är ett konstigt fenomen, man tar liksom det sämsta från både musik och teater och lägger i en påse.  Fast jag kan inte låta bli att imponeras av musikalskådespelare, för det är ju inte några korta lättsjungna stycken de måste lära sig utantill. Har sett både Evita och Blodsbröder i modern tid, och där var det minsann episkt värre Och med tanke på att majoriteten av Sveriges befolkning knappt ens kan första versen till "Sov du lilla videung" så är det faktiskt något av en bedrift om ni frågar mig. 

Ytteligare ett livstecken

Ja, men då var stundar i alla fall en helg efter det som eventuellt går till historien som en rent ut sagt sketajobbig vecka. Mycket på jobbet och mycket efter jobbet. Har varken bloggat, läst andras bloggar, sett på tv, läst ut MONS Kallentoft-boken (misstänker BÖTER på biblioteket, vilken skam) eller slappat i soffan, utan det har varit full fart från arla till särla. Har till och från känt mig som en kvicksilverförgiftad mört som legat vid vattenytan och snappat efter luft. Men nu så. Brasan är tänd, kollar ikapp Molanders, väntar på min man som har åkt till stan för att (bland annat) köpa kinahämtmat. Sedan blir det i och för sig tidigt i säng eftersom vi ska upp i svinottan för att åka på taxutställning. Efter den gångna veckan ser jag dock fram emot att bara sitta rätt upp och ner på en stol och glo i timmar utan att något händer. Fast lite får ju gärna hända. Typ att det går bra och så.