Acne

För att ytterligare spä på tisdagsmisären så har jag fått cirka en miljard finnar. Eller åtminstone tre, men det känns som en miljard för jag brukar ha noll. Och det ruskiga är att jag tror att det finns ett samband mellan detta och att jag köpte och konsumerade cirka ett hekto smågodis i lördags. Köper och äter i princip aldrig smågodis, men i lördags var jag så trött och frusen efter att ha suttit och häckat i skogen hela dagen att jag förmodligen inte var vid mina sinnens fulla bruk, för jag vet inte riktigt vad som tog åt mig. Hux flux stod jag därinne bland plastbaljorna på Konsum och skyfflade ner diverse crap i en påse. Ja, det är väl inte hela världen I OCH FÖR SIG. Men det här med finnarna då. Jag har nämligen alltid hävdat att man får finnar av hormoner, inte av choklad som somliga påstår. Beviset för det är, enligt mig då, att barn inte har finnar oavsett hur mycket lördags-, påsk-, Halloween- och övrigt godis de proppar i sig. Finnar dyker inte upp förrän hormonerna börjar leva rövare i de små späda liven, och det alldeles oavsett om det konsumeras noll eller tvåhundra gram Marabou Mjölkchoklad per dag.
Men eftersom uppdykandet av mina tre finnar  skedde i så omedelbar anslutning till min sällsynta godiskonsumtion så känns det som att det ändå borde finnas någon form av samband. FAN OCKSÅ. Nu måste jag erkänna att jag eventuellt kan ha haft fel. Tompa, jag riktar mig främst till dig, den stora förespråkaren av man-får-finnar-av-choklad-falangen. Vi får väl ta en ny diskussion om det här vid något lämpligt tillfälle. Amen. 

Boredom boredom

Idag har jag mestadels gjort tråkiga saker. Vad kan man vänta sig när det är tisdag? Hatar tisdagar. Har haft småtråkigt på jobbet. Fått köra omvägar hem på grund av vägarbete. Har skurat bort en hundspya från en matta. Kul. Suttit i soffan och kollat priser på vitvaror, vi ska köpa ny frys. Gäsp. Installerat Bank-ID på laptopen. Snark. Kollat på olika modeller av avfuktare som vi ska köpa till tvättstugan. Upphetsande. Eller inte. Bara en massa BULL. Det roligaste hittills idag har varit att gå ut med taxarna samt stapla ved. Sedan kom min man och anmärkte på mitt sätt att stapla. Fattas bara att taxarna ska börja klaga på sin promenad också, så att tråkighetskvoten blir riktigt välfylld.

Nä, så illa är det väl inte riktigt. Vad som återstår idag: Elda i kaminen. Duscha. Titta på Brottet, dansk kriminalserie. Kanske börja läsa i en av de tre Mons Kallentoftböcker som jag har fått låna av Liselott. Stör mig dock på att han stavar Mons med O, ser inte det för djävla fjantigt ut? Fast det ska man kanske inte haka upp sig på. Först måste jag dock springa ut med Hilding, världens största taxvalp. Igår fyllde han 4 månader och han är redan lika stor som Remus (2½ år). Dock har han fortfarande typ världens minsta kissblåsa, så det gäller att vara på hugget om man inte vill torka pölar i parti och minut. 

Material girl

Är sugen på att utöka min löpargarderob med 1. sockiplast och 2. gps-klocka. Orsaker: 1. Har ju helt och hållet slutat använda löparskor till förmån för AquaSocks. Inget fel alls på AquaSocks, tvärtom. ÄLSKAR AquaSocks, men det känns som att sockiplast är ännu tunnare, ännu närmare barfotakänslan. Så jag är sugen på att testa. 2. Vill kunna mäta mina rundor, vill kunna springa out of the blue utan att behöva oroa mig för att inte hitta tillbaka igen, vill NÖRDA med diagram och statistik och grejer. Ja, allt det där kan man ju göra ändå, men det är ju betydligt mer omständligt. Plus att jag tack vare Tords generösa utlåning har upptäckt hur fiffigt det är när man lägger viltspår och ska ha koll på hur långt man har förflyttat sig i Herrens mest oländiga terräng.

Kostnad för det här är: 1. 119 kronor. 2. Cirka 3000 spänn (finns förvisso billigare, men det här var modellen jag föll för). Inte så svårt att motivera 1, men 2 får nog den inre snåljåpen jobba en stund till med. Det är lite för mycket pengar för att man bara ska hiva fram Visakortet och gasta BECAUSE I'M WORTH IT. Fast det är jag ju, om jag får säga det själv alltså.

Luther skulle fan i mig ha varit nöjd med mig

Vaknade i morse, närmare bestämt kl 03.15, av att HUVUDVÄRKEN FRÅN HELVETET hade bosatt sig bakom mitt vänstra öga, vilket är något av ett favoritställe från huvudvärkens sida räknat. Inte från min.  Stapplade upp, stapplade ner, grävde fram KNARK ut badrumsskåpet, stapplade upp igen, försökte somna om. Lyckades tydligen, för nästa gång jag vaknade var klockan 08.15 och huvudvärken från helvetet berättade att den var kvar, om än i något mesigare version. Stapplade upp, stapplade ner, stapplade ut med hundar, stapplade in med tidning, åt frukost, svepte en dubbel treo, borstade tänder, gick ut i skogen med bröderna tax. Började efter en stund känna mig som en människa igen. Solen sken, höstlöven hade snygga färger, bröderna tax skuttade fram så förnöjt och glatt på den lilla skogsvägen. Livet lekte en stund. Sedan kom snudd på halva Svenska Jägarförbundet körandes på den lilla skogsvägen där det aldrig syns en människa, och plötsligt var skogen ockuperad av SUV:ar och jeepar och män i orange och gröna kläder. Och gevär, även om älgjakten mig veterligen inte börjar förrän imorgon. Men de var kanske ute efter  annat klövvilt, vad vet jag. Hade i alla fall ingen lust att promenera i skottlinjen, så jag tog mina små vänner och traskade hem igen.

Väl hemma väntade tre pallar med pellets på att bli nedburna i källaren. En SKITTRÅKIG uppgift för villaägaren, men det är inget att be för. Kruxet är att det inte får regna under tiden, för då kommer det in fukt i pelletssäckarna och då faller pelletsen sönder till sågspån, vilket är DÖDEN för brännaren. Eller åtminstone för verkningsgraden i pannan. Är det något de senaste veckorna har bjudit på så är det just regn, men för stunden var himlen blå så vi satte igång och fick ner alltihop på nytt personbästa. Inte illa. Sedan fortsatte jag av bara farten att köra ner ved från vedbacken till carporten vedporten för vinterförvaring. Hängde tvätt som fladdrade i vinden, grävde upp potatis från potatislandet, skördade en gurka i växthuset och höll allmänt ångan uppe.

Sedan kom Adrian, som hade bokat passning idag. Han hade gjort upp en agenda över vad han ville göra, så det krävdes ingen ansträngning för att sysselsätta honom. Han ville leka med tågbana, titta på Pippi Långstrump och lägga pussel.  Samt klappa hundar. Allt detta är väldigt enkelt att genomföra i detta maison. Jag stekte cirka 300 köttbullar och lagom tills allt var klart ramlade resten av The Wendels in på en spontan söndagsmiddag. Fick låna Nikkys s k ungdomstelefon och övade mig i att bläddra på skärmen, vända på skärmen samt skriva bokstäver ifall jag någon gång - hemska tanke - skulle bli tvungen att skaffa mig en sådan. Eller ja, det är väl bara en tidsfråga. Säkrast att vara beredd. Ställde idiotfrågan "det kostar väl ingenting nu om jag går in här på Aftonbladets hemsida?". Min mormor (RIP) skulle kunna ha sagt exakt samma sak. Vi ska alla den vägen vandra.

När var och en åkt hem till sitt, som det heter, röjde jag undan medan min man var ute med hundarna. Har nu landat i soffan och kommer inte att lyfta röven ur densamma förrän efter att Solsidan har varit, och tja, sedan är väl den här helgen i princip över. Den har varit helt okej, men alldeles för kort. Har inte hunnit läsa något, har slappat för lite, har missat reprisen av Ensam mamma söker.  Det här duger inte riktigt. Är det inte hög tid att helgen liksom uppgraderas till att bestå av åtminstone tre dagar? Are you with me?

Snart kommer änglarna att landa

Sitter i soffan och håller på att tina upp efter en blöt och kall dag i skogen. Viltspår is the shit, men inte när spåren läggs i ösregnet som Gud glömde, för då har de flutit ut och blivit jättesvåra för hundarna att följa nästa dag. Alltså tog allting enormt mycket längre tid än det borde ha gjort. Steg upp kvart över sex i morse och kom hem typ halv fem. Eftersom jag beräknade att vara hemma cirka vid lunchtid så tog jag inte med någon matsäck utan tänkte att man står sig på en rejäl frukost. Det gör man också, men inte i hur många timmar som helst. Sitter nu och väntar på DJÄVLA kycklingfiléer som står i ugnen och som aldrig verkar bli färdiga. Riset är kokat, salladen skuren, har gjort en smaskig sås med grädde och mango chutney bland annat. Men kycklingen ligger där den ligger och gonar sig i form. LÅNGSAMT.

Sedan ska vi äta denna utsökta mat och kolla på en dansk kriminalserie som heter Brottet. Eller nåt i den stilen. Min man köpte två dvd:er lite på vinst och förlust, men vi såg första avsnittet igår och det verkade lovande. Mycket danskar och ond bråd död och sånt där. Kanske kommer vi även att dricka vin till detta. Det känns väl passande till det danska hygget?

Nyckelord: teknik (is the shit)

Idag har jag varit och lagt viltspår till Remus, tax med rätt att döda. Eller rättare sagt till någon annan hund, oklart vilken, och så är det någon annan människa, också oklart vem, som lägger spår till Remus. Allt det där visar sig imorgon när spåren ska gås.

Det är rätt klurigt att lägga viltspår. Man blir tilldelad en bit skog där man aldrig satt sin fot innan. Spåret ska vara 600 meter långt. Det ska innehålla fyra 90-gradersvinklar, varav två med bloduppehåll och ytterligare en med bloduppehåll och så kallad återgång, plus att det ska vara ett bloduppehåll på en raksträcka. De olika sträckorna mellan vinklarna får absolut inte korsa eller ligga för nära varandra. Dessutom ska det sättas snitslar minst var tionde meter med olika färger beroende på om det är blodat eller bloduppehåll, med olika antal snitslar om det är vinkel eller raksträcka, osv. Så bortsett från att man har ett hundratal snitslar så kånkar man även omkring på en flaska blod och en rådjursklöv som man stänker omkring respektive drar efter sig på marken. UTÖVER detta ska man dessutom medföra penna och papper och göra en spårkarta. Där ska det noteras start och mål, hur långa de olika sträckorna är, när det är bloduppehåll, om det finns särskilda kännetecken i terrängen, avstånd till närmaste väg och en massa annat.

Så det är inte det lättaste. Speciellt inte när Frälsaren öppnade alla kranar och lät regnet fullkomligt vräka ner över södra Sverige samtidigt som dessa spår skulle konstrueras. Det tog ungefär tio minuter så var pappret i anteckningsblocket upplöst i sina beståndsdelar och de där små anteckningarna var ett minne blott.

MEN! Hygglo-Tord hade lånat ut sin GPS-klocka och gjort en liten instruktion kring hur den skulle manövreras så att man kunde registrera varje enskild distans mellan vinklarna och hur de sedan kunde kopplas ihop till en runda. Visserligen regnade instruktionen sönder på nolltid, så jag fick improvisera och det blev nog inte riktigt som jag hade tänkt mig, men ändå. Kom hem, ålade mig ur mina dyngsura kläder, pluggade in klockan till datorn och VOILÁ så kom det upp en djävla KARTBILD över mina raska fjät över stock och sten! Så istället för att sitta i timmar och försöka tyda sina slafsiga och blodbestänkta papperslappar och göra en slags karta av det så var det bara att printa ut. VILKEN GREJ! Känner mig mycket modern just punkt nu.

Nyckelord: effektivitet

Jaha, här händer inte jättemycket. Inte jättemycket att blogga om i alla fall. Håller på att avrunda en miljon hundkurser så jag är typ aldrig hemma. Igår jobbade jag, åkte hem, gick ut med hundar, åkte på kurs, kom jag hem vid kvart i åtta, effektivduschade, poppade popcorn, såg på Bonde söker fru, borstade tänderna och gick och lade mig. Idag har jag jobbat, effektivfikat samt avverkat några månaders ackumulerat jobb- och privatskvaller i 190 km/h med Jenny, åkt hem, effektivstädat och nu ligger jag här i kökssoffan med en dyster tax och väntar på att min man ska sluta dammsuga i vardagsrummet så att jag kan lägga mig i tv-soffan istället. Ska sedan effektivdumsurfa en stund men snart är det läggdags. Håller på att läsa-om Frank McCourts böcker så det finns liksom ingen anledning att stanna uppe längre än nödvändigt. Alltså, jag brukar inte direkt ta vid mig när folk jag inte känner dör, men när jag hörde att Frank hade svingat sin sista porter för några år sedan så grät jag nästan. Är väldigt avundsjuk på alla som inte har läst Frank McCourts böcker utan har det kvar framför sig. Ungefär som att jag avundas alla som inte har läst Röde Orm av Frans G Bengtsson. Kom igen, kom igen, alla måste läsa. 

Eftersom jag alltid läser flera böcker parallellt så placerar jag ut böcker på de platser i hemmet där jag oftast befinner mig, och så läser jag den bok som råkar ligga där jag är för stunden. Just nu: Lyckans land (Frank McCourt) i sovrummet. Berlinerpopplarna (Anne B Ragde) i vardagsrummet. Mannen som gick upp i rök (Sjöwall/Wahlöö) i matrummet. Vargarna i Calla (Stephen King) i trädgården. Den senare ska få flytta in så fort jag blir klar med någon av de andra eftersom det inte riktigt är sitta-ute-i-trädgården-och-läsa-väder längre. I köket blir det mest tidningar. Typ Land och Vi i Villa och annat lättsmält. Jag sitter bara vid köksbordet typ 10 minuter per dag och det är när jag äter min frukost i ensamt majestät vid halv femsnåret. Alla andra måltider äts antingen i matrummet eller framför tv:n. Anna Skipper har sagt att det är helt förkastligt att äta framför tv:n, men det tycker inte vi.

Förtydligande: Det är inte så att Vargarna i Calla ligger ute i trädgården i regn och rusk. Den ligger på en byrå i hallen och bidar sin tid mellan varven. Det jobbiga är att alla böcker jag läser ingår i olika serier, så det blir svårt för den att slå sig in någonstans. Efter Lyckans land vill man ju fortsätta med Magistern (även om jag har läst den flera gånger redan). Berlinerpopplarna är första delen  i en trilogi och Martin Beck har ju ett antal äventyr att avverka innan han lämnar in polisbrickan. Å andra sidan så ligger ju det där satans Tornet där och pockar på uppmärksamhet och jag känner lite dåligt samvete gentemot Stephen King för att jag drar ut så på det. Ja, vi får väl se hur jag kommer att lösa det hela så småningom.