De närmaste

Har läst De närmaste av Henrik Bromander, detta är handlingen:

De är en helt vanlig, ovanlig småländsk familj. Pappa Lars gör karriär från mentalskötargolvet ända upp till vårdbranschens topp medan mamma Inger sjunker allt djupare ner i sjuktillvarons mörker. Efter tjänstgöringen i Afghanistan landar sonen Rickard ett topphemligt jobb i säkerhetsbranschen medan dottern Rebecka sadlar om från hårdför vänsteraktivist till hajpad restaurangkock.
År läggs till år medan tystnaden breder ut sig. Tråd för tråd vävs väven av hemligheter och lögner. Så händer saker som kommer ställa allt på ända och hota att spränga hela jävla skiten inifrån.

Jag lånade den här boken främst för att den skulle utspela sig i mina gamla bibelbältehoods. Tycker det är kul att känna igen sig (även om det var sjukt längesen jag bodde där) och myser lite inombords när huvudpersonerna åker samma buss som jag en gång åkte, fikar på samma fik där jag en gång fikade, hänger på samma kulturhus där jag en gång hängde, ET CETERA. Är ju inte jätteofta det händer eftersom de flesta böcker INTE utspelar sig där jag bor eller har bott. Sen är det självklart mycket som har ändrats (har till exempel ALDRIG hört någon vare sig förr eller senare referera till Jönköping som "Jönnet", men det är väl jag som inte  hängt i dom kretsarna eller ens med i svängarna, antar jag). 

Gillade själva berättelsen, det var vardagsliv och -dramatik utan några större ytterligheter bortsett från en del då, men det var inte ytterligheterna som lyfte berättelsen, snarare tvärtom. Gillar ju det småputtrigt vardagliga och när människor är ärliga med sina känslor. Det är lite befriande att läsa om folk som retar sig på svärföräldrar eller tycker sina barn är jobbiga ibland, som en motvikt till allt som är så djävla tillrättalagt och perfekt.
Störde mig lite på att det växlade mellan första, andra och tredje person singular beroende på vem det handlade om och möjligen något på det orimliga i att Rebecka fick såna djävla matlagningsskills från vadå? typ ingenstans?, och pappa Lars' plötsligt förändrade sexuella preferenser, men i övrigt tyckte jag om den här boken. Den får fyra tändstickor av fem möjliga, marsch iväg till bibblan.