1942. När Singapore intas av den japanska armén, skickar den engelska musikern Norah Chambers i ren desperation iväg sin åttaåriga dotter Sally på ett skepp. När staden kort därefter står i lågor tvingas även den förkrossade Norah att fly. En av alla skräckslagna människor som trängs ombord på skeppet HMS Vyner Brooke är den australiska sjuksköterskan Nesta James. Efter bara två dagar till sjöss bombarderas fartyget och sjunker.
Nesta och Norah når Indonesien där de tillfångatas och flyttas till ett av japanernas ökända fångläger som präglas av svält och brutalitet. Trots de grymma förhållandena hittar de glädje i musiken. Norahs 'röstorkester' hjälper de internerade att hålla humöret uppe. De vänskapsband som Norah och Nesta knyter med dussintals andra kvinnor i lägret ger dem hoppet, styrkan och kamratskapet de behöver för att överleva.
Nesta och Norah når Indonesien där de tillfångatas och flyttas till ett av japanernas ökända fångläger som präglas av svält och brutalitet. Trots de grymma förhållandena hittar de glädje i musiken. Norahs 'röstorkester' hjälper de internerade att hålla humöret uppe. De vänskapsband som Norah och Nesta knyter med dussintals andra kvinnor i lägret ger dem hoppet, styrkan och kamratskapet de behöver för att överleva.
Lät ju jättebra, eller hur? Men det var den inte om ni frågar mig. Den var alldeles för klämkäck och pladdrig i tonen och full av ovidkommande detaljer. Fick tips om den här boken i en Facebookgrupp om boktips där det blandas och ges både högt och lågt, vilket är kul men det är ju inte alltid folk gillar samma som man själv. Gav upp ganska omgående p g a äppelkäckheten. Den här boken får ett överkorsat krigsfartyg av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar