Igår var det dressyrtorsdag och vi red en övning med bommar på böjt spår som jag faktiskt helt ärligt inte riktigt visste vad den skulle syfta till. Kändes som att instruktör V inte hade någon större inspiration utan bara höftade till vad vi skulle göra enbart baserat på att det redan fanns bommar inne i ridhuset, för om det fanns en plan så framgick den inte riktigt. Eller om det var jag som inte fattade. Kanske är det så mot slutet av terminen, alla är lite trötta och slitna. Köttbullen kändes lite seg i framridningen, men sen gick det bättre. På slutet galopperade vi på en volt och jag jobbade med formen. Det är så SVÅRT att liksom lirka med henne när hon bara kör upp huvudet och älgar iväg utan att lyssna, men det fanns sekunder där det kändes som att något hände. Tror det mesta sitter i hennes huvud, och möjligen är också muskelminnet inblandat. Ska rida för tränare på söndag, så då får vi kämpa vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar