The stars in the sky means nothing to you

Berättelsen om min 150%-iga tjänst del 5326: Hade möte med min chef där vi gick igenom min befattningsbeskrivning och där jag fick önska bort vissa delar, inget av det jag vill bli av med var orimligt att önska bort, enligt honom så so far so good åtminstone. Nästa steg blir att min chef ska ta det med personen-som-jag-vill-ska-ta-över-dessa-delar:s chef och så får vi väl se hur det tas emot. Han, den andre chefen alltså, kan ju i alla fall inte ha sagt tvärnej till allt, för då skulle vi väl inte ens börja diskutera detaljer? HOPPAS JAG i alla fall. Enligt mig är det inget i det jag önskat bort som är oförenligt med den här personens nuvarande tjänst, men det ska ju låta sig göras rent formellt också.  Hoppas också att personen-som-jag-vill-ska-ta-över-dessa-delar ser det som typ befordran. Rent tekniskt är det väl det också, med chefstitel och personalansvar och grejer. Det är inte som att det kommer att innebära jättemycket mindre jobb för mig, eller jättemycket mer jobb för honom, för det verkliga jobbet sköter ju teamet. Fördelen om detta går vägen blir att min tjänst blir mer renodlad och att de som ändå jobbar med samma saker kommer att tillhöra ett och samma team och att det är ett team som jag INTE  kommer att tillhöra.   

 

För att summera, egentligen inget nytt under solen i sak, men kanske i alla fall ett tomtesteg närmare målet (mitt). Så går det när man haft som karriärsstrategi att alltid vara på hugget, aldrig säga nej, alltid överprestera samt på det stora hela göra sig oumbärlig. Det har ju förvisso funkat, men nu står jag också här med en befattningsbeskrivning som är lång som ett ösregn och dessutom en massa ofrivillig spetskompetens eftersom andra som jobbat med samma saker har slutat och det bara är man själv kvar som vet hur ditt hänger ihop med datt.  Trodde aldrig jag skulle ens tänka tanken att jag längtar tills vi ska byta affärssystem, vilket enligt nuvarande plan ska ske vintern 2025/26, för i och med det ska vi också byta process-system och när det är gjort är vi liksom alla på samma nivå. Som det är nu så är det bara jag som kan vissa grejer och det är en kunskap som är ganska tung att bära eftersom det oftast bara är kul att vara oumbärlig i tanken, sällan i verkligheten. Vår nuvarande processteknik är dessutom varken speciellt logisk eller i vissa fall ens begriplig, så det gör verkligen ingenting att den försvinner. Inte ens företaget som har programmerat skiten minns hur vi tänkte när vi en gång satte upp hur systemet skulle funka. 

Sen var det dags för presentation, och då visade det sig att den presentationen slash demonstrationen jag trodde jag skulle göra i själva verket gjordes av någon annan. Kändes lite bortkastat att ha lagt hela morgonen på att förbereda, men det var inte heller så att jag grät Lille Skutt-tårar över att få slippa knöla runt på en plattform för att guida andra där jag knappt lärt mig hitta själv än. 

Jobbade på, tog tidig lunch, stack sedan iväg till fältet/skogen där jag brukar springa/gå stavgång/whatever, och avverkade min lilla intervallträning. Kändes bra! fast det var verkligen s-v-i-n-k-a-l-l-t till att börja med, mest om händerna fastän jag drog ner ärmarna så långt jag bara kunde. Har ju aldrig tidigare brytt mig om att värma upp när jag har sprungit, utan tänkt att det ger sig ju av sig själv när man börjar lufsa igång. Fast nu har jag tänkt om och inleder varje pass med att gå ett par kilometer innan jag påbörjar mina små intervaller, för man blir ju inte yngre och att komma igång med löpning  igen känns lite som att rassla igång en gammal skördetröska som stått på en loge i 20 år, så uppvärmning är nog inte fel. Det har hittills funkat bra, men som idag när det var 2 plusgrader var det inte så himla mysigt att traska. När jag kom hem letade jag fram ett par cykelvantar som jag nu lagt i min variant av gympapåse för att vara beredd nästa gång isande vindar drar fram över min löpslinga. Stressade sedan hem för att hinna rasta hundar och höns innan det var dags för nästa sittning, den här gången med västra delen av jordklotet. Åt kvällsmat och sedan var det dags att byta om och åka till stallet. Kom hem, duschade, gick och lade mig i Flickrummet™ eftersom jag tänkte kolla på handboll. Väcktes klockan 02.50 av att hundarna var uppe och studsade av oklar anledning. Röt åt dom att gå och lägga sig och det gjorde dom, men kunde jag somna om? Såklart inte! Nu ska jag träla mig igenom denna dag också, sen ska jag på massage efter jobbet. Det är på mitt gamla thaiställe som jag inte har varit på sådär jätteofta sen jag började gå hos Laserkvinnan, men nu i helgen så impulsbokade jag en tid eftersom jag de senaste åren också har köpt presentkort på massage att ge bort i julklapp. Och nu är det för helvete snart bara tio dagar till julafton! GALET. 

Efter massagen ska jag hem, ut med hundarna och sen tillbaka till stan igen för ikväll är det först styrelsemöte och sedan möte med privatryttarna i stallet. Lär väl komma hem därefter, detvillsäga sent. Men men, bara att gneta på. Till helgen ska min man åka till KÖBENHAON så då får jag egentid och därmed också vila. Trodde jag, fast förra veckan kom en i stallet och frågade om jag ville "hjälpa till och spela musik" på deras julshow som är nu på lördag. Svarade ja, för tänkte att det är väl bara att koppla ihop mina braiga högtalare, slänga på någon jullåtlista på Spotify och sen kan jag dricka glögg och äta pepparkakor resten av tiden. Men det var ju HELT FEL, för som musikansvarig så ska man tydligen koordinera olika nummer med olika låtar och jag fick höra meningar i stil med "du börjar spela den låten när vi vänder upp och gör halt" och "när vi börjar galoppera så ska det vara den låten och den får du spela två gånger för den räcker inte annars". Blev trött bara av tanken, men nu har jag ju lovat och kanske lät det värre än vad det var. Det ger sig väl.